Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 39 - Hantering av skrot av icke-järnmetaller, av Björn Strauss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Aluminiumskrot av gjutna detaljer indelas i
olika grupper:
motoraliiminiiimskrot, högst 1,5 % mekaniskt
inblandat järn, från bilar och flygplan;
magnesiumskrot får ej ingå (magnesiumdetaljer är
vanliga i flygplansmotorer); man skiljer bäst
aluminium från magnesium genom provning
med svetslåga, varvid magnesium mycket lätt
antändes;
gjiitaliiminiumskrot, prima, högst 1 %
mekaniskt inblandat järn, fritt från magnesiumskrot,
totalt 3 % föroreningar, består av diverse
gjutna detaljer; ofta ingår av misstag pressgjutna
zinkdetaljer i detta skrot; lättast märker man
om zinkskrot föreligger genom dess vikt, då
zink är väsentligt tyngre än aluminium;
dessutom kan man studera brottytan på en
zinkdetalj, som är mera grovkristallin än
aluminiumbrottytan; de vanligaste zinkdetaljerna i
aluminiumskrotet är från bilindustrin
(handtag, kylargaller, förgasare m.m.);
aliiminiumkolvar A, fria från mekaniskt
inblandat järn och olja;
aliiminiumkolvar B, högst 10 % mekaniskt
inblandat järn.
Det är inte ovanligt att det finns järn, koppar,
mässing m.m. som sitter fast vid
aluminium-skrot av gjutna detaljer. Många gånger lönar
det sig ej att ta bort dessa främmande detaljer
på grund av höga arbetskostnader. Vid
smältverken kan man genom segring vid stigande
temperatur skilja aluminium från järn och
metaller med hög smältpunkt. De osmälta
föroreningarna kan därvid tas ut ur det smälta
alu-miniet, då aluminium smälter vid ca 660° C
men järn eller stål mer än 1 500° C.
Priset för aluminiumskrot med järn beräknas
på det utvinnbara aluminiuminnehållet.
Aluminiumspån, legerad, högst 5 % olja,
vatten och järn, ooxiderat, fritt från
magnesium-spån, har ett värde som varierar med
zinkhalten. Spånen indelas ofta i kvalitet A med
högst 1 % zink, kvalitet B med högst 2 % zink
och kvalitet C med mer än 2 % zink.
Tyvärr har det varit brukligt att blanda olika
aluminiumspånkvaliteter. Detta hade inte
tidigare så stor betydelse när aluminiumspånfallet
var relativt litet och variationen i
sammansättning liten. Prisdifferenserna mellan de olika
kvaliteterna är stora. Kvalitet A har ca 30 %
högre värde än spån med 5—6 % zink i
legeringen.
Av övriga i legeringar förekommande
komponenter har endast magnesium någon inverkan
på priset. Legeringar med låg magnesiumhalt
(0,10—0,50 %) har något större värde än spån
med 2—3 % magnesium.
Aluminiumkräts och aluminiumslagg varierar
mycket kraftigt i värde. En del material är
praktiskt taget värdelöst, en del har ett värde
som närmar sig aluminiumgjutskrotets.
Speciellt kan slagg från pressgjutning ha högt
värde. Man kan dock mycket lätt missta sig på
värdet av sådan slagg, då den ibland kan ha
hög zink- och järnhalt.
Tyvärr förstörs årligen aluminiumkräts och
-slagg för åtskilliga 10 000-tals kronor på grund
av felaktig lagring. Dessa material skall lagras
torrt, helst inomhus, enär de annars lätt
förvittrar.
Koppar och kopparlegeringar
Att skilja koppar från kopparlegeringar är
mycket lätt, då endast ett mycket litet antal
kopparlegeringar liknar koppar.
Egentligt kopparskrot
Koppartrådskrot, blankt, av elektrolytkoppar,
fritt från lödställen, oförtent, fritt från
avbränd tråd och andra främmande
beståndsdelar. Det är inte ovanligt att telefonbrons
inblandas av misstag. Telefonbrons liknar
koppar till utseendet men har något ljusare färg;
den innehåller 0,3—2 % tenn.
Grovkoppar, oförtent och oförnicklad, består
av rör och plåt samt andra detaljer av koppar
med en grovlek av minst 1 mm. Man bör
observera att skrotet skall vara i degelbitar
(största format 350 x 250 X 150 mm).
För grovkoppar, förtent och förnicklad,
gäller detsamma som för grovkoppar, oförtent.
Koppartrådskrot, avbränd, består av
koppartråd (ej hårfin tråd) från vilken man bränt
bort isoleringen. Vid avbränningen bör man se
till att koppartråden inte blir för hårt bränd,
då det vid för kraftig bränning finns stor risk
för att koppartråden oxideras. Smältes sådan
tråd, kan man erhålla en smältförlust, som är
flera gånger större än normalt.
Lättkoppar (ofta även kallad kärlkoppar),
består av gamla kopparkittlar, cisterner,
taktäckningsplåt m.m. Den får innehålla förtent
material. Denna typ av skrot har ofta
järnhandtag, fästen och falsar av järn som måste tas
bort, då det eller andra föroreningar, t.ex.
mässing, ej får finnas i skrotet.
Kopparsvarvspån skall vara fritt från annan
spån, t.ex. av rödgods, mässing, brons och
aluminium. Man brukar tolerera 2—3 % olja, fukt
och järnspån. Det är viktigt att undvika att
järnhalten blir högre, ty det kan många
gånger vara svårt eller omöjligt att skilja järnspån
från kopparspån, om denna föreligger i form
av långspån.
Kopparbilkglare skall vara fria från järn och
mässing.
Mässingskrot
Mässing består i huvudsak av koppar och zink,
varvid kopparhalten kan vara 55—75 %. De
vanligaste skrotkvaliteterna är:
Mässingplåtklipp består av nytt blankt
fabrikationsavfall av plåt och band. Sammansättningen
är normalt 63 % koppar och 0,4 % bly, resten
zink. Materialet användes ofta för tillverkning
av ny mässingplåt, bult och tackor.
En kvalitet av mässingplåtklippkvalitet bör
hållas separat, nämligen djuptrycksmässing,
som har ett vida högre värde än annat
mässingplåtklipp, ty denna kvalitet håller ca 72 %
koppar och är tenn- och blyfri.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 #77
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
