Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 40 - Lasele kraftstation, av Sten Elfman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Anläggningens huvuddelar är regleringsdamm,
tubintag, maskinstation, avloppstunnel,
avloppskanal, flottningsanordningar samt vägar,
broar och hus.
Regleringsdamm
Vänster stenfyllningsdamm
Vänstra stenfyllningsdammens krönlängd är
290 m och största höjd 25 m. Berggrunden
består av granit, vilken räknat från vänster har
följande partier: svagt rödlätt, tämligen
sprick-fattig; starkt rödfärgad, sprickrik; svagt
rödlätt, tämligen sprickfattig samt grå,
sprickfat-tig.
Inom det andra partiet finnes en 80 m bred
sprick- och krosszon som tvärar dammen. Om
denna zon har statsgeologen dr Walter
Larsson sagt, att "någon utlösning av den röda,
sprickiga bergarten genom infiltrerande
älvvatten ej behöver befaras. Den halt av
kalkspat, som konstaterats i de mest krossade
delarna av bergarten, skulle visserligen kunna
utlösas av kolsyrehaltig! vatten. Älvvattnets halt
av kolsyra torde emellertid vara alltför ringa
för att någon nämnvärd sådan utlösning skall
kunna ske. För övrigt är mängden kalkspat i
bergarten relativt obetydlig."
Inom krosszonen sågs i dammläget inom ett
cirkulärt område med ca 5 m diameter en
gul-grönaktigt färgad, nästan jordartad bergart.
Larsson yttrade härom: "Graniten har här
tydligen innehållit en viss halt av svavelkis, som
i samband med krossningen och
grundvattencirkulationen sönderdelats under bl.a. bildning
av svavelsyra, som kraftigt angripit granitens
övriga mineral."
Berget överlagras på större delen av
dammsträckningen av 5—10 m otätt material,
bestående huvudsakligen av sand, stenigt grus och
storsten. Längst åt vänster finns dock morän
närmast berget och därovanpå en nipa av mo.
En beräkning visade, att en betongdamm
skulle bli ungefär dubbelt så dyr som en
stenfyllningsdamm. Till detta resultat bidrog, att
täta massor fanns inom några km avstånd.
Sprängstensmassor kunde fås från
maskinstation och avloppstunnel. En fyllningsdamm
borde man alltså göra, men skulle den tätande
kärnan göras vertikal eller lutande?
Ur kostnadssynpunkt bedömdes de två
typerna som ungefär likvärdiga. Ett mindre gott
utförande på enstaka ställen av nedströmsfiltret
vid den lutande kärnan kan dock få
allvarligare följder än vid vertikal kärna därför att
den lutande kärnan vilar på sprängsten, som
i sin tur vilar på det naturliga jordtäcket.
Sättningar i de båda sistnämnda kan åstadkomma,
att filter och täta massor rinner ned i
stenfyll-ningen på nedströmssidan, varvid en läcka
uppstår. En sättning av sprängstenen i
dammen med vertikal kärna verkar däremot
konsoliderande på filter och täta massor.
En vertikal, central kärna ger även en
enklare anslutning till utskovspartiet. Naturligtvis
kan även andra synpunkter anläggas, och det
finns ju förespråkare för båda dammtyperna.
Vilken typ, som skall användas, bör bedömas
med hänsyn till förhållandena i varje särskilt
fall. Bland annat med hänsyn till de
anförda synpunkterna har man vid Lasele
beslutat sig för att välja alternativet med vertikal
kärna, fig. 4.
Kärnan av tät morän grundlades direkt på
berg, sedan detta rensats och injekterats samt
alla sprickor i bergytan tätats med
cementbruk. Det tidigare nämnda svavelkishaltiga,
jordartade bergarten bortschaktades till ett
djup av ca 4 m. Uppströms om den erhållna
gropen (diameter ca 5 m) utfördes en 12 m
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 9 67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
