Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 41 - Ekonomingenjörer. Ett nytt fack vid KTH, av Robert Kristensson - Ekonomingenjörer. Byggnadsindustrins speciella krav, av Bo Jondal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mera omfattande industriellt arbete vid
företag eller organisation.
Studiemetodiken
För att detta omfattande studieprogram skall
medhinnas på den begränsade studietiden har
man velat rationalisera själva studiearbetet.
Man har därvid sökt tillämpa den
synpunkten — som särskilt betonats av J Munck af
Rosenschiöld — att studierna inom varje ämne
så vitt möjligt bör påbörjas genom visst
självstudium av grundläggande litteratur,
kompendier och tidskriftsartiklar, samt att
föreläsningsantalet begränsas. En förberedande
tentamen bör föregå föreläsningarna, som då kan
bygga på viss litteraturkännedom. Härigenom
kommer hemarbetet att öka, men
föreläsningstiden att minska. Man hoppas genom denna
ordning nå bättre utbyte av föreläsningarna.
Erfarenheterna från försök i denna riktning
i andra avdelningar är dock icke helt
uppmuntrande. Det är möjligt att någon form av
mera fortlöpande kontakt och kontroll måste
ordnas i detta fria studiearbete.
Då undervisningen förutses bygga i ganska
hög grad på självstudium och relativt
avancerade föreläsningar och övningar i
anslutning härtill, är behovet av aktuell och för
studierna lämpad litteratur stort. Ett dylikt
behov av litteratur finnes i stor omfattning även
för vidareutbildning inom industrin t.ex.
verkstadsindustrin. Man torde därför kunna räkna
med en betydande medverkan från såväl
Sveriges Mekanförbund som Sveriges
Verkstadsförening och eventuellt även från Svenska
Arbetsgivareföreningen och enskilda företag för
utarbetande av dylik litteratur.
Vidareutbildning för färdiga
civilingenjörer
Vidareutbildningen av färdiga civilingenjörer
sker nu vid de tekniska högskolorna
företrädesvis i form av licentiatstudier i de tekniska
facken. I de ämnen som det här gäller, måste
ingenjörerna först inhämta betydande
kunskaper i ekonomiska och administrativa ämnen
innan licentiatstudier kan påbörjas. De är
därför hänvisade till handelshögskolorna eller
andra högskolor för mera sammanhängande
akademiska studier. Vissa kortare kurser ger
koncentrerad tillämpad kunskap på vissa
specialområden. Sådana kurser anordnas bl.a. av
Arbetsgivareföreningens
Personaladministrativa Råd (Yxtaholmskurserna), Svenska
Teknologföreningen, Kontrollingenjörernas
Förening m.fl. Det gemensamma för dessa kurser
är, att de är relativt korta och att de ej ger den
sammanhängande, mera ingående
undervisningen i teori, principer och metoder som en
sammanhängande akademisk utbildning kan
ge-
Inom samtliga avdelningsråd har man ställt
sig positiv till tanken att en blivande
ekonom-ingenjörsavdelning vid KTH skall kunna sörja
för systematisk vidareutbildning i ekonomiska
och organisatoriska ämnen, lämpad för
högskoleingenjörer.
Denna vidareutbildning vid KTH kan tänkas
leda fram till en tilläggsexamen i vilken de
ekonomiska och organisatoriska ämnena
in-ginge. Utbildningen skulle kunna organiseras
så, att det bleve möjligt för ingenjörer att
bedriva studier för en sådan tilläggsexamen på
två till fyra terminer vid högskolan, beroende
på hur mycket av ämnena som tillägnats
genom tidigare studier vid högskolan eller genom
självstudier.
Byggnadsindustrins
speciella krav
Direktör Bo Jondal, Stockholm
Byggnadsbranschen skiljer sig från annan
industri i flera avseenden. Den är inte fast
lokaliserad till verkstäder och fabriker utan för
en ambulerande tillvaro. En arbetsplats växer
upp, och varar längre eller kortare tid och
lägges sedan ned, när bygget är färdigt. Detta gör
att arbetarstammen i mycket liten utsträckning
blir fast, vilket medför särskilda sociala och
personella problem. Dessutom blir
kontaktmöjligheterna mellan de utspridda arbetsplatserna
och huvudkontoret mindre.
Den chef som har ansvar för ett eller flera
byggen, arbetschefen, måste vara högt
kvalificerad. I regel är han civilingenjör. Är
arbetsplatsen någorlunda stor eller har han flera
arbetsplatser under sig finns givetvis platsbefäl
av olika grader.
I de större byggnadsföretagen har
filialkontor eller platskontor hand om byggandet inom
ett visst område. Chefen för ett sådant
filialkontor är också en kvalificerad man, i regel
civilingenjör. Liksom inom annan industri
finns dessutom kvalificerade ingenjörer i olika
stabsbefattningar.
Det är ett särdrag inom byggnadsbranschen
att arbetscheferna inte bara har ansvar för
tillverkningen, dvs. själva byggandet, utan också
är med vid försäljningen, planeringen,
projekteringen och kalkylerna och ofta även då
entreprenadavtalet slutes med byggherren. Man
kan säga, att han uppträder som
entreprenörens ekonomiska ombud gentemot byggherren
under själva byggnadstiden.
Han måste kunna komma med säljbara idéer
inte bara om själva arbetets utförande utan
också om hur finansieringen skall ordnas, t.ex.
för bebyggandet av egnahemsområden eller för
saneringsprojekt. Han måste också vara vaken
för mera långsiktiga affärer, som tomtköp och
egenregibyggen. Han måste kunna väga
alternativa ekonomiska lösningar mot varandra
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 975
Bo Jondal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
