Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 41 - Ekonomingenjörer. Byggnadsindustrins speciella krav, av Bo Jondal - Ekonomingenjörer. Den ekonomiska vidareutbildningen, av Gösta Luthman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likaväl som rent tekniska. Kunskap om
kostnads- och lönsamhetsanalys, penning- och
kapitalmarknad, räntans betydelse, samhällets
investeringar osv. är då nödvändig.
Rationalisering och mekanisering inom
byggnadsindustrin har ställt ökade krav på teknisk
skicklighet hos arbetsledningen. Även andra
problem, personaladministrativa och sociala,
möter en ingenjör ute på en arbetsplats. Han
kan inte på samma sätt som en ingenjör på en
verkstad eller fabrik stödja sig på ett centralt
personalkontor utan måste klara en hel del
frågor själv.
De svenska byggarna har än så länge endast
i begränsad omfattning verkat på den
internationella marknaden. Jag tror att vi som
neutralt land där skulle kunna göra en större
insats. Danskarna har lyckats bra. Bortsett från
den allmänna teknikerbristen saknar vi inte
skickliga ingenjörer. Men vi saknar ingenjörer,
som är vana vid internationella förhållanden,
där de möter helt andra affärsvanor,
rättsprinciper, finansieringsmöjligheter och sociala
villkor än här hemma.
Man kan konstatera, att vi skulle behöva en
något vidare ekonomisk utbildning för våra
ingenjörer ute på fältet än den de nu får. En
arbetschefs uppgifter domineras ofta helt av
ekonomiska och sociala problem. Han behöver
därför en viss utbildning inte enbart i
ekonomi utan också i personaladministration,
psykologi och arbetssociologi. Vi behöver en ökad
ekonomisk utbildning för alla våra ingenjörer,
inte bara för våra planerings- och
rationaliseringsingenjörer.
Jag vill emellertid betona, att utbildningen i
ekonomi inte bör bli lika omfattande för dem
som skall arbeta i "linjen" som för
stabsspecialisterna. Skall vi få fram skickliga byggare
får vi inte pruta av på de rent tekniska ämnena
i civilingenjörsexamen.
Inom byggnadsindustrins
utvecklingsavdelningar går teknik och ekonomi inte att skilja
från varandra. Ingenjörerna här måste följa
utvecklingen beträffande nya byggmetoder,
maskiner och material och även ha blickarna
riktade framåt mot själva byggandets framtida
utformning.
På dessa avdelningar behövs folk, som
systematiskt kan studera och analysera metoder
och maskiner och få fram kapacitetsuppgifter
och annat planeringsunderlag. De måste bl.a.
göra marknadsundersökningar och
lönsamhetskalkyler och leda företagets
prognosverksamhet.
Företagsledningen behöver vidare en hel del
andra utredningar av såväl kortsiktiga som
långsiktiga problem, där inte bara de tekniska
utan också de ekonomiska, sociala och
personaladministrativa aspekterna måste tas med
i räkningen.
De ingenjörer, som ägnar sig åt sådana
stabsuppgifter, måste ha såväl en ekonomisk
inriktning som en ekonomisk utbildning, som ger
dem insikter även i administrativa och
psykologiska problem.
Den ekonomiska
vidareutbildningen
Direktör Gösta Luthman, Söderhamn
Svaret på frågan huruvida
högskoleingenjörernas nuvarande utbildning är tillräcklig i
sådana ämnen som arbetsstudier,
produktionsplanering etc. är naturligtvis avhängigt av vad
ingenjören i praktiken kommer att ägna sig åt.
Den högre tekniska utbildningen utformades
ursprungligen för att tillgodose behovet av
kvalificerade konstruktörer, beräkningsingenjörer,
industrikemister och liknande. I den
utbildningen har de ekonomiska synpunkterna icke
förbisetts utan ekonomisk dimensionering har
gått som en röd tråd i hållfasthetslära,
maskinutformning, metallers bearbetning etc. I det
hänseendet tror jag inte att man kan rikta
någon kritik mot den utbildning som nu finns.
Dagens problem gäller i stället de ingenjörer,
som hamnat i driften, på försäljningssidan
och liknande.
Fabriksingenjören måste i första hand vara
tekniskt väl kvalificerad men bör därutöver ha
insikter i och förståelse för arbetsstudier,
produktionsplanering, kostnadsberäkning etc. Den
tekniska utbildningen måste därför
kompletteras med kunskaper i sistnämnda ämnen, ett
behov som ofta icke framträder förrän i 30—
35-årsåldern. De ställen och instanser där man
kan få en sådan utbildning är i första hand
Svenska Teknologföreningens kursverksamhet,
Arbetsledareinstitutet, Yxtaholmsverksamheten
och de tekniska högskolorna i den mån dessa
senare kan utnyttjas för sommarkurser och
liknande. Den kursverksamhet, som Svenska
Teknologföreningen numera driver, måste
tillmätas stor betydelse. Där har man den
fördelen att man under mycket fria och obundna
former kan från fall till fall organisera
utbildningen, oftast till förvånansvärt låga kostnader.
I samma anda verkar också Yxtaholm vars
utbildning i företagsledning tillvunnit sig stor
aktning på alla håll. Arbetsledareinstitutet
kommer så småningom att ute på Lidingö få
utomordentliga lokaler och därigenom bli
skickat att i stor utsträckning bedriva verksamhet
på de här berörda områdena.
Dessa olika former av kurser och
kursverksamhet som finns ger möjlighet till
kompletterande utbildning för driftingenjörer,
produktionschefer, försäljningsingenjörer och
företagsledningsfolk i största allmänhet.
Därmed kvarstår egentligen bara ett område,
men ett mycket stort sådant, där man skulle
önska sig en verkligt fördjupad utbildning vid
de tekniska högskolorna. Detta område är
arbetsvetenskapen dvs. det område, inom vilket
de ingenjörer som ägnar sig åt arbetsstudier
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 9 67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
