Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 41 - Nya metoder - Valsat stål direkt ur tackjärnspulver, av SHl - Bestämning av kolväten i luft, av SHl - Epoxihartser för spänningsoptik, av Å I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färskningsanläggning och ett valsverk, t.ex. ett
tunnplåtsverk, vars värmugn blir betydligt större och
mer komplicerad än vanligt. I jämförelse med ett
konventionellt stålverk blir anläggningskostnaden
och arbetskostnaden avsevärt mindre. Dessutom får
man ett betydligt större utbyte av stål.
Det uppstår nämligen inga järnförluster i slagg och
rök, inte heller i form av skänkskållor, götkottar
och avklipp i grovverket. Utbytet av prima stål i
platin, räknat på tackjärnet från hyttan, blir 110 %
vid 3,5 °/o C i tackjärnet, medan motsvarande utbyte
blir 70—75 °/o vid ett vanligt götstålverk. Ämnenas
ytor blir fullgoda då de består av förut tillverkad
plåt, och ingen ytbehandling behövs.
Pulverstålsprocessen har hittills tillämpats bara i
försöksskala varvid ämnena vägt 70 kg, någon gång
100 kg, men med 1 m bredd, 10 m längd och 0,1 m
tjocklek blir ämnets vikt 4 t. En säker
kostnadskalkyl kan ännu inte göras men enligt en
uppskattning blir pulverstålet 50—100 kr/t billigare än stål
tillverkat på vanligt sätt (B Kalling, S Eketorp
& S Backström i Jernkontorets Annaler 1957 h. 6
s. 317—331). SHl
Bestämning av kolväten i luft
Vid en enkel och snabb metod för bestämning av
alifatiska och alicykliska kolväten i luft använder
man ett glasrör i ena änden tillslutet med en liten
gummiballong. Röret, som är graderat, innehåller
jodpentoxid och 65 °/o oleum på silikagel. När luft
sugs in med gummiballongen oxideras kolvätena i
den av jodpentoxiden varvid jod bildas. Längden
av den härvid uppstående brunfärgningen är ett
mått på luftens halt av kolväten.
Man kan på 5 min bestämma kolvätehalter på 0—
5 000 ml/1 luft med ett största fel på ± 20 °/o. Andra
ämnen, som kan finnas i luften, t.ex. olefiner,
aro-mater, aldehyder, alkoholer och koloxid, stör inte
därför att de oxideras så snabbt att de inte hinner
diffundera in i röret. Apparaten finns ännu inte i
handeln (Chemical & Engineering News 27 maj
1957 s. 82). SHl
Epoxihartser för spänningsoptik
Den fotoelastiska effekten, som består i att vissa
genomskinliga material blir dubbelbrytande då de
utsätts för mekaniska spänningar, upptäcktes först
i glas i början av 1800-talet. Det dröjde ända fram
till omkring 1900, innan man kom att utnyttja
iakttagelsen för att mäta spänningar i en konstruktion.
Coker och Filon gjorde då sina banbrytande
undersökningar på området.
De tillverkade plana modeller av celluloid, vilka
genomlystes med polariserat ljus. Betraktad genom
ett Nicols prisma uppvisade modellen olikfärgade
partier, om vitt ljus användes, eller mörka och ljusa
band, om ljuset var monokromatiskt. Ur detta
mönster kunde man i första hand få fram
huvud-spänningsskillnaden samt huvudspänningarnas
riktning. I andra hand kunde man bestämma
huvudspänningarnas storlek genom numerisk integration eller
genom att mäta modellens tjockleksändring.
En intressant utveckling av spänningsoptiken är
möjligheterna att bestämma spänningar i
tredimensionella modeller. Man tillverkar en kopia av
konstruktionen av lämpligt material och värmer den,
tills den uppnår en kritisk temperatur. Den belastas
och får svalna, medan belastningen ligger kvar. Vid
rumstemperatur avlägsnas belastningen, men
spänningarna har då "frusits in" i modellen och man kan
försiktigt skära upp den i plana skivor vilka under-
Fig. 1.
Epoxi-hartsmodell av
tryckkärl.
söks med konventionell spänningsoptisk metodik.
Den förste, som utförde dylika prov, var Oppel
1936. Han använde en oljemodifierad polyester,
Tro-lon. Framstegen på plastområdet har sedan givit
material, som speciellt lämpar sig för
tredimensionell spänningsoptik. Epoxihartserna intar här en
framträdande plats. De har goda fotoelastiska
egenskaper, men minst lika viktigt är att de lätt kan
gjutas till modeller i avsevärd storlek. Vidare kan
de limmas, vilket gör det möjligt att efterlikna
svetsar och kan underlätta tillverkningen av
komplicerade modeller.
Ett exempel på en sådan är ett tryckkärl, fig. 1,
utfört i epoxiplast. Den största diametern uppgår
till 380 mm, och modellen har maskinbearbetats ur
tre gjutstycken, vilka limmats samman. Efter
"in-frysning" av spänningar har modellen sågats upp
så att man kunnat undersöka intressanta snitt,
fig. 2. Man måste hålla i minnet, att
spänningstillståndet i en plastmodell och i en
metallkonstruktion inte fullt överensstämmer, eftersom Poissons
konstant är 0,4—0,5 för plast men ca 0,3 för metall
(M M Leven & R C Sampson i Modern Plastics
maj 1957 s. 151). Å I
Fig. 2. Spänningsoptisk undersökning av en 6 mm
tjock skiva ur övre delen av locket hos kärlet i
fig. 1.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 9 67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
