Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 42 - Återställandet av Trollhätte kanal efter skredet vid Göta, av Tore Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att i tid kunna vidtaga erforderliga
säkerhetsåtgärder, om ett nytt skred skulle befaras. Ett
antal sprickor och en del förskjutningar i
yt-lagren har förekommit, men ej av den
omfattning, att de bedömts vara inledning till något
nytt skred. Av säkerhetsskäl har även vissa
dräneringsarbeten utförts.
Arbetsledningen på platsen har handhafts av
Trollhätte Kanalverk. De tekniska
utredningarna har utförts av vattenbyggnadstekniska
byråns projekteringsavdelning. För de
geotek-niska frågorna m.m. har även andra av verkets
olika avdelningar varit inkopplade på arbetet.
Huvuddelen av arbetena utfördes på
entreprenad. Entreprenörer för muddringsarbetena är
Skånska Cementgjuteriet ("Stockholm") och
Byggnads AB Yngve Kullenberg ("Löwe" och
"Roland").
Tappningen i Göta älv och
Vänerns vattenstånd
Enligt Västerbygdens vattendomstols dom den
17 juni 1937 angående Vänerns reglering skall,
då Vänerns vattenstånd överstiger en viss nivå,
tappas 900 m3/s genom Göta älv. Denna nivå
är för månaderna juni—december + 44,85 m
ö.h. Skulle vattenytan trots detta stiga över
+ 45,15, skall 1 000 m3/s tappas. Vänern har
sålunda ingen fast gräns, över vilken vattnet
ej får stiga, utan vattenståndet blir, sedan det
överskridit ovannämnda nivåer, helt beroende
av tillrinningens storlek.
Med hänsyn till arbetena vid Göta och trafiken
förbi skredplatsen var det nödvändigt att
kraftigt begränsa vattenframsläppningen i älven.
Innan den provisoriska rännan blev klar,
kunde man inte tappa mer än 150 m3/s. Detta
värde understiger något den bl.a. med hänsyn till
salthaltsförhållandena vid Göteborgs vattenverk
fastställda minimitappningen, men lyckligtvis
kunde vattenverket klara driften, utan att
göteborgarna fick alltför mycket salt i vattnet.
Vänerns vattenstånd var omkring + 44,20.
Tillrinningen var högre än tappningen, varför
vattenståndet steg, dock inte med någon
oroande hastighet. Då den provisoriska rännan var
färdig, kunde man släppa fram ca 280 m3/s,
vilket dock under den del av dygnet, då trafik
pågick, fick minskas till ca 150 m3/s. Efter
hand som muddringarna fortskred, kunde
tappningarna ökas, och de var omedelbart före
genomslaget i nya rännan 500 resp. 250 m3/s.
I mitten av augusti hade Vänern stigit till
+ 44,60, och det beräknades med hjälp av
statistiskt material, att sannolikheten för ett
överskridande av nivån + 44,85 före
muddrings-arbetenas slut endast var ca 40 %, om
tappningen skedde med de av hänsyn till trafiken
och muddringarna betingade högsta möjliga
värdena. I slutet av augusti var Vänerns
vattenstånd + 44,70, och det gjordes en liknande
beräkning, som fortfarande visade på 40 %
sannolikhet. I början av september ökade
emellertid tillrinningen till Vänern kraftigt, värden
upp emot ca 2 300 m3/s noterades. Detta gjorde,
att Vänern steg hastigt, och redan den 15
september hade nivån + 44,85 nåtts.
Enligt domens bestämmelser skulle nu 900
m3/s tappas genom älven. Detta skulle först
och främst innebära, att farleden finge
avstängas och muddringsarbetena uppskjutas.
Man kunde dessutom befara, att den erosion,
som pågick redan vid de begränsade
vatten-föringarna, snabbt skulle öka och att detta
skulle ge upphov till nya skred av omfattning,
som ej kunde bedömas. Slutligen skulle
älvvattnets grumlighet komma att öka avsevärt
till förfång för Göteborgs vattenverk, som
hämtar sitt råvatten ur älven och redan nu haft
besvärligheter med den stora slamhalten,
orsakad av erosionen och arbetena vid Göta.
Med hänsyn dessutom till att förutsättningarna
för domen undanryckts genom skredet — och
givetvis med beaktande av de skador, som
skulle kunna uppkomma vid Vänern — beslöt
Vattenfallsstyrelsen att tills vidare begränsa
tappningen i likhet med vad som dittills gjorts.
Emellertid fortsatte Vänern att stiga, så att
nivån 45,15 överskreds omkring månadsskiftet
september—oktober. Om domen hade följts,
skulle vattenståndet varit ca 12 cm lägre.
Man kunde konstatera, att på 150 år hade
högre septembertillrinning endast inträffat två
gånger tidigare och senast 1873.
Beslutet om begränsad tappning togs under
förnyat övervägande i början av oktober.
Muddringsarbetena hade då hunnit så långt, att
omkring 600 m3/s kunde framsläppas, och om allt
gick enligt beräkning, skulle man inom några
veckor kunna öka till ca 725 m3/s. Då
förutsättningarna för en begränsad tappning med
hänsyn till trafik, muddringsarbete och
skadeverkningar fortfarande var aktuella, beslöts att
även fortsättningsvis begränsa tappningarna
till vad som var möjligt med hänsyn till
trafiken och muddringsarbetena.
Den 26 oktober öppnades den nya kanalen för
trafik, varefter tappningen under hand ökades
till 1 000 m3/s. Vattenståndet i Vänern hade
då stigit till + 45,19. Den vattenståndshöjning,
som orsakats av att tappningen varit mindre
än enligt bestämmelserna, uppgick till 20 cm.
Den innehållna vattenkvantiteten kommer att
avtappas under vinterns gång inom ramen för
tappningsbestämmelserna.
Slutord
Skredet vid Göta — en av de största
naturkatastrofer, som i modern tid drabbat vårt land
— har haft och kommer att få långtgående
konsekvenser. Lyckliga omständigheter begränsade
förlusten av människoliv till tre. Värden för
tiotals miljoner kronor har spolierats.
Återställandet av farleden beräknas, när arbetena
är klara, ha kostat mer än 10 Mkr. De
förstörda industrianläggningarna representerar ett
ännu större värde. Förlusterna för industrierna
och s’öfarten av stoppet och inskränkningarna
i kanaltrafiken torde vara av samma
storleksordning.
1004 TEKNISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
