- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 87. 1957 /
1018

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 42 - Nya metoder - TV-teknik hjälper astronomer, av GAH - Ytglödgning av högtemperaturlegeringar, av SHl - Reaktionssintring, av SHl - Stark fosforsyra våta vägen, av SHl - Avsvavling av järn, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Apparaten ger möjlighet till snabbare och
noggrannare granskning av upptagna astronomiska bilder
och torde även få användning för att avslöja
förfalskningar av sedlar och för militär rekognosering
(J Borgman i Philips Technical Review 1957 h. 4
s. 140—142). G AH

Ytglödgning av högtemperaturlegeringar

Man har funnit att gasturbinskovlar av
nickel-kromlegeringar av modifierad 80-20-typ (t.ex. Nimonic)
ganska ofta spricker. Orsaken härtill är en
korngränskorrosion som uppstår genom minskning av
kromhalten vid korngränserna på grund av
karbid-utfällning och anrikning av Ni3Al-Ti-föreningar.

I allmänhet har skovlarna bearbetade ytor som
ofta blivit ojämnt bearbetningshärdade. Man har
funnit att sådana vtor är särskilt benägna för
sprickning på grund av inre spänningar. För att
minska verkan av bearbetningshärdningen brukar
man under kort tid glödga skovlarna vid 1 080—
1 100°C, en process som kallas ytglödgning ("skin
annealing"). Vanligen sänks arbetsstyckena härvid
ned i ett saltbad, bestående av bor- och
fluorföreningar. I detta oxideras materialet starkt och tar
upp bor som gör det sprött varför ett ytskikt måste
avlägsnas efter glödgningen.

I Frankrike har man emellertid nu utarbetat två
ytglödgningsmetoder som uppges ge bättre resultat.
Vid båda sker upphettningen i en vätgasatmosfär,
innehållande fluoridånga, vanligen krom- eller
nic-kelfluorid. Vid den ena som är svagt
kromeran-de placeras en viss mängd krom intill arbetsstycket.
Härvid ersätts den i korngränserna förlorade
kromen. Kromeringen måste regleras noga då
legeringen blir spröd om den är för stark. Den andra
metoden är en blankglödgning vid vilken en del av
tita-net, som är en orsak till korngränskorrosionen,
avlägsnas som flyktig fluorid.

Ytglödgningen förbättrar materialet avsevärt, om
det är starkt och ojämnt bearbetningshärdat. Har
arbetsstyckena bearbetats sakta och mycket jämnt,
har ytglödgningen ingen gynnsam effekt utan är
snarare skadlig, eftersom man vid den avlägsnar
den jämna bearbetningshärdningen som tycks vara
fördelaktig (P Galmiche i La Recherge Aéronautique
juli, aug. 1957 s. 27—32; ref. i Engineers’ Digest aug.
1957 s. 345—347). SHl

Reaktionssintring

Vid många keramiska processer tar
tillverkningsprocessen flera månader. Tiden kan emellertid
förkortas till några minuter genom tillämpning av en
ny teknik som kallas reaktionssintring. Vid den
åstadkommer man en reaktion mellan metalliska
och icke-metalliska partiklar varvid
värmeutvecklingen befordrar sintringen. Av särskilt intresse som
utgångsmaterial är Al, Be, Ca, Cr, Mn, Sr, Th, Ti,
U, Zr och dessa metallers oxider.

Så snart blandningen upphettats till
aktiveringstemperaturen sätter reaktionen i gång och följer en
förutbestämd väg liknande den aluminotermiska
processens. Skillnaden är att blandningen vid
reaktionssintring innehåller en viss mängd material som
inte deltar i reaktionen. Härigenom begränsas
temperaturstegringen så att materialet inte sönderdelas.
Hela sintringsprocessen tar bara några minuter.
Man kan uppnå mycket hög sintringstemperatur i
en relativt sval ugn eller t.o.m. utan ugn. Sintringen
kan utföras i formen vid tillverkningen av
press-kropparna därför att formens temperatur stiger
endast obetydligt på grund av reaktionens snabbhet.

Man kan göra plastiska massor genom tillsats av
en flyktig vätska, t.ex. alkohol, som kan antändas.

Pastor av denna typ kan bredas ut på metallplåtar
och tändas. Om plåten och pastan kan reagera
med varandra, erhåller man ett starkt vidhäftande
skyddsskikt. Blandningar kan strängsprutas och
tändas kontinuerligt varvid en sträng av keramik
erhålls. Man kan också låta luftens syre delta i
processen varvid rent keramiska material fås.

Råmaterialen för reaktionssintring är relativt dyra,
men processen påstås dock vara ekonomisk vid
tillverkning av billiga massartiklar därför att den
fordrar liten investering och är snabb. Att ingen ugn
behövs är en betydelsefull ekonomisk faktor.
Metoden har ännu inte tillämpats i industriell skala
(E Meyer-Hartwig i Berichte der Deutschen
Kera-mischen Gesellschaft 1956 h. 3 s. 85—91. Ref. i
European Technical Digest 1957 h. 3 No. 1 335).

SHl

Stark fosforsyra våta vägen

Tillverkning av fosforsyra enligt våta metoden
består i behandling av råfosfat med svavelsyra varvid
i princip följande reaktion sker

Ca10F2(PO4)6+ 10H2SO, = 6H3PO4 + 10CaS04 + 2HF

Fluorvätet reagerar med SiO„ i fosfatet till SiF4.
Svårigheten vid processen är att skilja fosforsyran
från gipsen. De metoder, som nu tillämpas i
industriell skala, ger en utspädd och ganska oren syra
som är lämplig endast för tillverkning av gödsel.

Trots detta växer användningen av våta processer
snabbare än den elektrokemiska vid vilken fosfor
framställs i elugn och sedan bränns till P205. Genom
att lösa fosforpentoxiden i vatten erhåller man en
stark och ren men avsevärt dyrare syra. Att den
våta processen föredras beror på att det finns stor
efterfrågan på billig och ganska oren fosforsyra,
men om man kan tillverka en starkare och renare
syra på våta vägen, bör denna bli ännu begärligare.

I USA har man nu utarbetat en våt metod som
ger fosforsyra med 50 % P205 mot normalt ca 33 %
och som är tillräckligt ren för användning till
kreatursfoder. Torkat och finmalt råfosfat blandas med
förvärmd, 98 % svavelsyra i sådan mängd att allt
kalcium överförs till sulfat och ett litet
svavelsyraöverskott uppstår. Härvid fås en kittliknande massa
som upphettas till 200—240°C i 20—60 min varvid
den övergår till en hård klinker. Fosforsyran skils
sedan från kalciumsulfatet genom läkning med
vatten i ett femstegs lakningsbatteri genom vilket
klinker och vattenlösning passerar i motström.
Genom användningen av stark svavelsyra och
förhöjd temperatur förångas ca 88 °/o av fluoren mot
ca 30 %> vid den vanligen använda våta metoden.
Då så stor mängd fluor frånskils, kan den
tillvaratas; den är en värdefull biprodukt. Utbytet av
fos-forpentoxid som fosforsyra blir ca 95 °/o (C C Legal,
Jr m.fl. i Industrial & Engineering Chemistry mars
1957 s. 334—337). SHl

Avsvavling av järn

Vid Battelle Memorial Institute har man utarbetat
en kontinuerlig metod för avsvavling av järn i ett
tunt skikt varigenom reaktionen går snabbt och
av-svavlingen blir jämn. Smält järn och
natriumhydr-oxid blandas i en kammare tillsammans med en
stråle av syrgas. Avsvavlad metall och alkalisk
slagg, innehållande en stor del av järnets kisel,
rinner kontinuerligt i en skänk resp. i formar
(Chemical & Engineering News 15 juli 1957 s. 66). SHl

1018 TEKNISK TIDSKRIFT 1957

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:41:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1957/1042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free