Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 43 - Golvbeläggningar, av Christer Bring och Nils Sundén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bjälklag utan isolerande bjälklagsfyllning.
Därvid har det visat sig svårt att uppfylla kraven
på stegljudisolering (55 dB föreskrivs för
boningsrum). Eftersom isoleringen hos det
bärande massiva betongbjälklaget inte synes
kunna ökas över ca 50 dB och vanliga
golvbeläggningar ger ett ytterst ringa bidrag till
isoleringen måste man söka förbättra undergolvets
isoleringsförmåga. Man har bl.a. försökt lägga
in mjuk underlagspapp under
golvbeläggningen. Vid kontroll på nya golv har man på detta
sätt i många fall fått en tillfredsställande
förbättring men man har ännu inte klart för sig
huruvida ljudisoleringen med tiden försämras
genom att pappen utmattas. Emellertid
försämras golvbeläggningens förmåga att motstå
intryck när man använder tjock, mjuk
underlagspapp.
Även beträffande golvklister har man problem
som behöver lösas. Vissa klistersorter tål inte
alkalisk fukt från undergolvet, andra bryts ned
av rengöringsvätskor som tränger ned under
beläggningen. Svavelhaltiga bjälklagsfyllningar
kan i vissa fall påverka klistret. Klister kan
efter bindningen vara hårt och sprött eller
plastiskt vilket kan medföra krossning och
"vandring". Lösningsmedlet i klistret kan t.ex.
påverka mjukningsmedlet i vinylplastmaterial
så att detta krymper eller missfärgas, fig. 4.
Krav på golvbeläggningar
De krav man bör ställa på
golvbeläggningsmaterialet varierar från lokal till lokal. Inget
fabrikat uppfyller alla krav som kommer i
fråga. Vid val av golvbeläggning tvingas man
därför alltid att välja det fabrikat som anses
uppfylla de viktigaste kraven.
Det är önskvärt att en golvbeläggning skall
kunna skötas med ringa arbete och liten
åtgång av behandlingsmedel. Skötseln är ofta
viktigast från ekonomisk synpunkt. Tyvärr
finns det emellertid inte något samband mellan
materialpris och egenskaper i
skötselhänseende.
Även halksäkerhet är en egenskap som man
bör kräva, oavsett till vilket ändamål lokalen
används. Halksäkerheten bör om möjligt vara
av sådan art att den bibehålls om golvet blir
vått eller skyddsbehandlas med vax.
Friktionskoefficienten mellan sula och torrt
golvmaterial (glidfriktion) är i allmänhet 0,4—0,5. Blir
materialet vått blir friktionen ofta avsevärt
lägre men av mättekniska skäl har man i det
fallet svårt att ånge några värden. Dock torde
friktionskoefficienten ofta underskrida 0,2.
Detsamma blir förhållandet om man lägger
alltför mycket vax på golvet.
Det visar sig i praktiken vara svårt att
samtidigt uppfylla kraven på skötsel och
halksäkerhet. För att ett golvmaterial skall vara
lätt att sköta fordras bl.a. att dess yta är
tät och jämn, medan man för att få
halksäkerhet skulle föredra en skrovlig yta. Det är
vanligt att en från början slät golvbeläggning med
tiden får en allt repigare och ojämnare yta.
Fig. 2. Skiula på golvplattor i källarlöst hus.
Plattorna lay lösa ocli flöt i klister som lösts upp au fukt
underifrån. När man trampade på en foy pressades
klisterpärlor upp.
Halksäkerheten ökar, men samtidigt blir
golvet ofta svårare att sköta.
Hårdheten hos golvet kan ha stor betydelse i
lokaler, där man ofta arbetar stående, t.ex. i
kök. Det råder emellertid delade meningar om
vad man från fysiologisk synpunkt bör kräva
i detta avseende. Det subjektiva omdömet
torde i hög grad påverkas av olika krämpor hos
de personer som intervjuas och av golvets
värmebehaglighet. Värmeavledningen från
fötterna får inte vara alltför stor vid stillastående
arbete. Hela detta problemkomplex borde
studeras grundligt.
Mekanisk åverkan på golvbeläggningar kan
ske på flera olika sätt. Det är en allmänt
utbredd men felaktig uppfattning att
avnötnings-hållfastheten alltid bör vara avgörande vid val
av golvbeläggning. Punktslitning på platser där
man vänder eller ändrar rörelseriktning, t.ex.
i dörröppningarna mellan ofta använda rum,
framför spis och diskbänk i kök samt vått
slitage på hissgolv, i entréer, tamburer osv. bör
man ta hänsyn till, men för övrigt är avnöt-
Fig. 3.
Vinyl-plastmattor på
ojämnt
betong-undergolv. Innan golvbeläggningen anbringades blev
undergolvet på ett
alltför tidigt
stadium utsatt
för hård
slitning.
1040 TEKNISK TIDSKRIFT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
