- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 87. 1957 /
1070

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 44 - Norrländska vattenkraftfrågor, av Lr

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

denna energikälla säkerligen så småningom
kommer att väsentligt underlätta
försörjningsmöjligheterna för såväl värme som elkraft, men
den kan under den närmaste tioårsperioden
knappast väntas få någon väsentlig betydelse
för Sveriges kraftförsörjning. Under denna tid
är vi därför i huvudsak hänvisade till
vattenkraften för att kunna möta den successivt
stigande efterfrågan på elkraft.

Självfallet får de intressen, som berörs av en
fortsatt utbyggnad av vattenkraften, ej
onödigtvis bli lidande. Nuvarande lagstiftning och
praxis anses i detta avseende i stort sett
tillfredsställande. Genom
"förberedelsekungörelsen" har ortsmyndigheter och andra
intressenter möjlighet att ta del av
utbyggnadsplanerna, innan dessa utformats i detalj, samt att
framföra sina önskemål. Flottningen har
tillförsäkrats ett starkt skydd mot
kraftintresset och utredningen anser, att en viss
uppmjukning av lagstiftningen här kan vara motiverad
för att domstolarna skall kunna anvisa andra
möjligheter för virkestransport.

Skyddsbestämmelserna bör utvidgas att
omfatta dels de trevnads- och skönhetsvärden
som naturen kan erbjuda, dels de indirekta,
framförallt ekonomiska verkningar för en
bygd och dess invånare, som ett
utbyggnadsföretag kan medföra. I enlighet härmed skulle
nuvarande lagtext ändras så att hinder för
utbyggnad skall anses föreligga, om en
utbyggnad skulle medföra, att befolkningen finge
sina levnadsförhållanden väsentligt
försämrade eller att betydande förlust för
landskapsbilden eller med hänsyn till naturskyddet i
övrigt vore att befara.

De bygder, som berörs av
vattenkraftutbyggnaderna, bör tillförsäkras vissa fördelar.
Bygdekraftinstitutet, som ger bygden laglig
rätt till viss del av produktionen i
vattenkraftstation, bör bibehållas och reglerna utformas
så, att bygdekraften kan ingå som ett naturligt
led i bygdens elförsörjning. Maximibeloppet
bibehålles vid 10 % av kraftstationens
produktion.

Nuvarande regleringsavgifter från
sjöregle-ringsanläggningar anses ej tillräckliga. De
maximala avgiftsbeloppen föreslås därför
höjas från 6 till 8 kr/hk axeleffekt och
minimiavgiften från 20 öre till 3 kr. Dessutom bör
förutom årsregleringar även
korttidsregleringar avgiftsbeläggas. Förslaget beräknas medföra
något mer än fördubblade ersättningsbelopp,
vilket givetvis kommer att belasta
kraftverksindustrin ekonomiskt. Ersättningen till
enskilda sakägare bör i större utsträckning än
hittills ges i realvärden, såväl i form av mark
som i form av kraft och vidare bör sakägarens
ersättning för rättegångskostnader förbättras.

I linje med utredningens inställning, att
vattenkraftutbyggnaderna bör underlättas, står
förslaget att förbättra nuvarande
domstolsbehandling, speciellt då det gäller
tillåtlighetsprövningen. Att basera tillåtligheten på en
uppskattning av företagets värde, uttryckt såsom
skillnaden mellan nyttan och skadan, är vis-

serligen ägnat att ge prövningen ett drag av
exakthet, men en närmare undersökning visar
att denna exakthet ofta endast är skenbar.
Man kan därför överväga att helt slopa
till-låtlighetsberäkningen.

Utredningen vill dock ej gå så långt utan
föreslår i stället en lagändring enligt vilken
domstolen oberoende av
tillåtlighetsberäkningen skall kunna lämna tillstånd till ett
utbyggnadsförslag, om företaget prövas vara av
synnerlig vikt för kraftförsörjningen samt om de
därmed förenade fördelarna kan anses i
väsentlig grad överstiga uppkommande
nackdelar. I den mån nuvarande
domstolsbestämmelser direkt hindrar företaget, skall
domstolen vara skyldig att underställa frågan om
tillförlitligheten K.M:ts prövning.

Snabbast möjliga domstolsbehandling bör
eftersträvas. Vattenrättsdomare bör således ha
skyldighet att i god tid anmäla till
Vattenöver-domstolen, om tillåtligheten för ett företag ej
beräknas slutligt avgöras ett år efter det
ansökningshandlingarna ingivits. Vidare föreslår
utredningen att tillåtlighetsprövningen för alla
större kraftverk och vattenregleringar
hand-lägges av en för hela landet gemensam
myndighet. Härigenom bör önskemålen om bättre
tillgodoseende av icke-ekonomiska intressen
kunna i väsentlig mån tillmötesgås, och vidare
bör en bättre samordning mellan olika
utbyggnadsprojekt erhållas. Denna nya
tillståndsmyndighet bör utgöras av Vattenöverdomstolen
som härför tillföres en ny avdelning, där två
jurister, två ingenjörer, en företrädare för
naturvård och en expert på Sveriges
energiförsörjning bör ingå.

Statens allmänna kraftpolitik i avseende på
Norrland har granskats ingående. Utredningen
anser ej det finnes anledning att från speciellt
norrländsk synpunkt kritisera
Vattenfallsstyrelsens nyligen framlagda program för
vattenkraftutbyggnader för den närmaste framtiden.
Alla rimliga krav på elkraftleveranser i
Norrland har hittills kunnat tillgodoses och så
torde bli fallet även i framtiden. Liksom hittills
bör eltaxorna i stort motsvara
självkostnaderna. De norrländska taxorna bör bestämmas
med utgående från kostnaderna för
Vattenfallsstyrelsens verksamhet i denna landsända,
en princip som av statsmakterna bör
fastställas som underlag för Vattenfallsstyrelsens
handlande.

De speciella taxor, som gäller för
storförbrukare bör bibehållas, så att dylika
industriföretags förläggning till Norrland underlättas.
Detaljtaxorna bör även i fortsättningen hållas
på så låg nivå, att någon affärsvinst utöver
skälig förräntning ej uppstår. Utredningen har
jämfört prisnivån i Norrland och i södra
Sverige ocli därvid konstaterat, att ingen grund
finns för den ibland hävdade åsikten, att man
i Norrland finge betala kostnader, som
för-anledes av kraftöverföringen till södra
Sverige. I själva verket ligger de norrländska
elpriserna i genomsnitt ca 30 % lägre än
priserna i övriga Sverige. Lr

194 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:41:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1957/1094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free