Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 44 - Grande Dixence i Schweiz, av Hans Hittenkofer och Bror Fåhraeus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetsplatsen Prafleuri
På 2 600 m höjd ligger Prafleuri med sidotaget
för all ballast. Vid denna, Europas högsta
arbetsplats, sysselsattes ca 300 man med lastning,
transport och förkrossning av material för
betongtillverkningen. Moränavlagringarna lastas
med sex grävmaskiner på 2 m3 vardera och
transporteras med nitton 20 t truckar till den
stora konkrossen. Lossprängt berg, sten, lera
m.m. lastas och stjälpes ned i krossen, som är
på 42" och kan ta block på upp till 3 t.
Kapaciteten är 800 t/h. För att man skall kunna
utnyttja denna kapacitet kan det hända att fyra
truckar samtidigt får tappa ned sin last i
krossen.
Krossgodset tippas på bandtransportörer
efter att ha blivit reducerat till högst 220 mm.
Käkkrossar i två grupper om fyra krossar
vardera blir nästa etapp. Varje grupp klarar
kon-krossens kapacitet varför den ena gruppen
mest står som reserv. Fyra roterande
trummor, 8 m långa och 3 m i diameter, är
kopplade med den ena krossgruppen. Deras
uppgift är att tvätta bort det mesta möjliga av
finpartiklarna under 0,1 mm. Materialet vandrar,
efter reducering till 120 mm, på ett 1,6 km
långt transportband mellan Prafleuri och
Blava. Bandet löper genom samma tunnel som
linbanan mellan de båda platserna. På denna
linbana, som även transporterar personal och
reservmaterial, hade alla arbetsmaskiner
sönderplockade fraktats till Prafleuri. Halvvägs
nedåt förgrenas banan till en reservdepå, där
120 000 m3 massor lägges upp för att
möjliggöra en tidig start av betongarbetena på våren
när Prafleuri ännu ligger snötäckt.
Ett flervåningsbygge vid Prafleuri rymmer
vibrationssiktar med tvätt, efterkrossar och
fin-sandsortering, vilka åstadkommer fyra
ren-tvättade fraktioner (0—3, 3—10, 10—40, 40—
120 mm). Sanden 0—3 mm skickas än en gång
genom en serie sandåtervinningstråg, där den
uppsorteras i fem fraktioner. I
finsandsorte-ringen elimineras fraktionerna under 0,1 mm,
smuts, damm och sjuka partiklar som
äventyrar betongens täthet, frostbeständighet och
hållfasthet.
I betongfabriken, två hopbyggda
Blaw-Know-torn med gemensamt manöverplan, skötes
tappningen från de runda cisternerna.
Materialet tvättas än en gång och lagras i tornets
fickor. Sex automater i varje väger upp de sex
ingredienserna — vatten, cement och fyra
sorters ballast. Vattnet tas från det gamla
Dixence-magasinet. Cementen transporteras från
järnvägsstationen i Sion med 400 kg behållare på
två parallella 17 km långa linbanor. Behållarna
töms automatiskt och utan dammbildning i två
900 t silor. Under varje cementsilo finnes en
40 t Fuller-pump, som transporterar cementen
till betongtornen. Betongtillverkningen är
helautomatisk, om man frånser justering av
blandningstiden, som anpassas till behovet och
varierar från 1 till 2 min. Det finns sex blandare
med 2,3 m3 betongvolym. De är uppsatta i två
grupper runt om tappfickorna. En
trycklufts-kolv, som svänger blandaraxeln 90°,
verkställer tömningen inom några sekunder.
Blandar-na matas med vridbar tratt under vågplanen.
Betongfabriken arbetar dygnet runt med en
normal kapacitet om 6 500 m3/dygn; vid vissa
tillfällen har 7 500 m3/dygn presterats.
Betongtransporten är välorganiserad. Fyra
silobussar, dragdon med påhängd 6,3 m3
tappficka, kör i takt med ljussignalerna från
blan-darstationen till betongbyttorna vid
kabel-kransrampen. Fyra parallellt uppsatta
kabelkranar med 870 m spännvidd och 25 t
lyftkraft vardera sköter transporten av
betongbyttorna till gjutplatsen. Kabelkranarna har fast
förankring på Blava-sidan och rörliga
kugg-stångsdrivna vagnar på motsatta bergslänten,
fig. 1. Byttorna, fig. 2, transporteras med 5,25
m/s hastighet i sidled och sänkes med 2,50
m/s, omloppstiden är 2% min.
Med hjälp av kabelkranen sprides betongen
samtidigt med tömningen. Betongen bearbetas
med 125 kg vibratorer, som skötes av två man.
Gjutningarna blir 3,20 m höga och bygges på
efter 3—7 dagar. Till betongen sätter man
Barra 55-Vinsol för att göra den bättre
bearbet-bar och för att öka vattentätheten och
frostbeständigheten. För nedkylning av betongen
under 6 månader ingjutes ett kylvattensystem
med sammanlagt 1 000 km längd, fig. 3.
I Le Chargeur är det ungkarlshotellet Ritz
som helt dominerar bilden. Detta
niovånings-hotell stod färdigt 1954. Med tanke på
motståndsförmågan mot 15 års
klimatpåfrestningar i dessa trakter har Ritz byggts av väl
isolerade aluminiumelement på stålstomme. I
hotellet ryms 1 000 man varav 450 bor där. Här
finnes spel-, idrotts- och bibliotekssalar för
enskild förströelse, för gemensam underhållning
finnes stora lokaler för film, teater och
konserter. Inom Ritz finnes även ett lasarett med
24 sängar och modern operationssal.
Kraftstationerna
Den första av de båda kraftstationerna som
utnyttjar vattnet i Grande Dixence-magasinet är
Fionnay, som har en fallhöjd på högst 874 m
och lägst 680 m. Stationen är helt insprängd
1 berg — till stor del beroende på rasrisken —
och har sex aggregat, vartdera med två
pelton-turbiner med horisontell axel.
Tilloppstunneln, med en area av 16,6 m2 och
8 810 m längd, börjar i Le Chargeur och går i
2 °/oo lutning. Tunneldrivningen började 1951
från båda ändar och var klar 1956, 90 % av
sträckan är endast betongförstärkt, resten har
dessutom 14 mm tjock plåtbeklädnad. Tunneln
mynnar i svallgalleriet La Louvie, ett schakt
som leder 200 m snett uppåt i dagen.
Modellförsök för svallgalleriet har utförts vid
laboratoriet i Lausanne.
På grund av det höga trycket är nedre delen
av galleriet beklädd med 13—23 mm tjock plåt,
skyddad mot korrosion av påsprutad
asbest-bitumen. Tilloppstunneln och svallgalleriet av-
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf(?57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
