Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 44 - Andras erfarenheter - Molybdendisulfid i plaster, av SHl - Hur uppkommer åska?, av GAH - Intermetallföreningar som halvledare, av SHl - Ren molybdentrioxid genom sublimering, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kan visserligen inte förbättras genom tillsats av
molybdendisulfid, men dess kallflytning minskas, och
dess nötningshållfasthet ökas utan försämring av
dess friktionsegenskaper.
Man vet ännu ganska litet om molybdendisulfids
verkan på fenolplastlaminat. Vid vissa
tillämpningar lär man emellertid ha nått utmärkta resultat. Om
6—12 °/o MoS2 sätts till hartset före
impregnering-en, ökas slutproduktens nötningshållfasthet vid
förhöjd temperatur och laminatet blir självsmörjande.
Man använder nu lager av fenolplastlaminat med
molybdendisulfid i stället för grafit när
arbetstemperaturen är så hög att den senare förlorar sin
smörjförmåga.
Gummi med upp till 15 °/o MoS2 som fyllmedel har
relativt god nötningshållfasthet och relativt liten
benägenhet för hopskärning. Det används till
O-ringar, ventilsäten, ventilpackningar och
oljetät-ningar. För det sistnämnda ändamålet förefaller
Neoprene med molybdendisulfid särskilt lovande
(Materials & Methods jan. 1957 s. 148—150). SHl
Hur uppkommer åska!
Frågan om hur åska uppstår är ej löst. Redan 1908
förelåg 40 olika försök att förklara fenomenet. Tiden
därefter har sett många nya teorier födas men även
många städas bort. En nu framlagd arbetshypotes
utgår från den kortaste tid som observerats för
åskfenomenets uppbyggnad nämligen 20 min, den
kraftiga nederbörd som ofta är förknippad med
åska samt den förstärkning av fältstyrkan ca 25 000
gånger som krävs för en åskurladdning. Tiden och
förstärkningen av fältet kan delas i tre schematiska
faser som i verkligheten griper in i varandra.
Under en inkubationstid på tre minuter förstärks
fältet ca 7 gånger. De genom kosmisk strålning
uppkomna jonerna vandrar till små vattendroppar
vilka förenas till svagt negativt laddad nederbörd.
Under en mognadstid på 10 min förstärks fältet
20-faldigt. De negativa jonerna vandrar i det
elektriska fältet i första hand till större droppar eller
snökorn, de positiva jonerna föredrar de långsamt
sjunkande mindre dropparna eller kristallerna.
Utbrottet tar 5 min och fältet förstärks 200
gånger. Rimfrost bildas på snökorn och iskristaller
berör för korta ögonblick snökorn. Båda processerna
försiggår i ett redan befintligt elfält och därvid
förstärks detta kraftigt genom influens (D
Müller-Hillebrand i IVA Tidskrift för
teknisk-vetenskaplig forskning 1957 h. 6 s. 263). G AH
Intermetallföreningar som halvledare
En växande uppmärksamhet har på senaste tiden
riktats mot vissa typer av metallegeringar, som kan
bibringas typiska halvledaregenskaper. Man hoppas
med dem kunna få fram "skräddarsydda"
halvledare, som skulle kunna ge i vissa avseenden
bättre transistorer (Tekn. T. 1956 s. 921) och andra
halvledarelement.
De mest lovande materialen har hittills visat sig
vara föreningar mellan grundämnen tillhörande
periodiska systemets 3:e och 5:e grupp. En förening
mellan en trevärd och en femvärd atom har i
genomsnitt fyra valenselektroner per atom och kan
väntas ha många halvledaregenskaper.
Man har framställt t.ex. indiumantimonid InSb,
galliumarsenid GaAs och indiumfosfid InP. Av
dessa är den först nämnda mest undersökt. Fastän
både indium och antimon är metaller är föreningen
mellan dem en halvledare med kubiskt
kristall-gitter, som skulle övergå till diamantstrukturen hos
germanium och kisel, om alla atomerna vore lika
och hade fyra valenselektroner.
Att dessa ämnen hittills fått stå tillbaka för
germanium och kisel torde till största delen bero på
svårigheterna att renframställa dem. De flesta
föreningarna lär nämligen vara så instabila vid
smältpunkten att de inte kan renas genom zonsmältning.
Indiumantimonid har dock framställts så ren att
den innehållit bara en elektriskt aktiv
föroreningsatom på 10 miljoner.
Indiumantimonid har ett energigap som är endast
0,17 eV mot t.ex. 0,68 eV för germanium. Vid
rumstemperatur alstras därför så mycket som 4 • 1018
hål-elektronpar per cm3 på grund av värmerörelsen
i gittret. Den får därför för låg egenresistivitet för
att kunna användas till dioder och transistorer. Trots
detta är materialet av speciellt intresse på grund av
den exceptionellt stora rörligheten hos dessa
elektroner, som gör det möjligt att uppnå en mycket
stor ändring i dess resistivitet vid anbringande av
ett magnetfält. Denna egenskap har bl.a. utnyttjats
i magnetiska brytare.
I galliumarsenid och indiumfosfid är energigapet
något större än för kisel (för den förra 2,2 eV mot
1,1 eV för kisel); elektron- och hålrörligheten i
dem är också något större. Båda föreningarna har
visat god likriktningseffekt. På grund av deras
instabilitet vid smältpunkten är det emellertid svårt
att få fram spärrskikt i dem genom införande av
tillsatser i smälta. Det är dock troligt att man genom
tillämpning av diffusionstekniken (Tekn. T. 1956
s. 563) kan tillverka användbara transistorer av
dem (Materials & Methods jan. 1957 s. 172). SHl
Ren molybdentrioxid genom sublimering
Sedan 1942 har man i USA tillverkat
molybdentrioxid i industriell skala med en renhet av minst
99,5 »/o. Härvid renas den tekniska produkten
genom sublimering i elugn. Den första enheten ger
1 230 t/år oxid, och man har nu ännu en ugn för
1 360 t/år i drift. Efterfrågan på ren
molybdentrioxid växer stadigt; 1952 såldes 680 t i USA, 1956
1 360 t. Den största och snabbast växande
marknaden är till molybdenkatalysatorer; mycket oxid
åtgår också för tillverkning av molybdenmetall och
legeringar.
Molybdentrioxid börjar förångas vid ca 600°C, dvs.
omkring 170°C under sin smältpunkt. Teknisk oxid
(90 »/o Mo03) sprids ut i ett tunt skikt på den
ringformiga härden (fig. 1) som roterar med 2 r/h under
de 32 glödande värmeelementen av kiselkarbid. En
R
Fig. 1. Elugn för sublimering av molybdentrioxid.
202 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
