Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 45 - Utbildning inom atomenergiområdet vid KTH, av Ragnar Woxén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utbildning inom
atomenergiområdet vid KTH
Professor Ragnar Woxén, Stockholm
378.962(485) : 621.039
Ett genomförande av det svenska
atomenergiprogrammet kommer att ställa stora krav på
vårt lands personella, tekniska och ekonomiska
resurser. Behovet av specialutbildad personal
på olika utbildningsnivåer måste i detta
sammanhang uppmärksammas då tillgången
särskilt på personal med högre teknisk utbildning
kan bli avgörande för utvecklingen.
Teknikerbrist kommer också in i bilden. Antalet inom
atomenergiområdet verksamma
högskoleingenjörer och likställda var i maj månad 1957 ca 90
vid AB Atomenergi och 20 vid
Vattenfallsstyrelsens atomkraftbyrå och härtill kom
uppskattningsvis 50 vid privata industrier och
kraftföretag. Behovet av högskoleingenjörer
och akademiker enbart vid AB Atomenergi
beräknas 1965 uppgå till 160.
KTH:s utredning
För att utreda behovet av högre teknisk
utbildning inom atomenergiområdet tillsatte
Tekniska Högskolans Lärarkollegium i oktober
1955 en särskild kommitté. Den fick allsidig
sammansättning och utgjordes av
professorerna i Elektroteknik, Teknisk oorganisk kemi,
Kylteknik, Ångteknik och Matematisk fysik. I
kommittén har vidare ingått eller eljest
anlitats specialister från AB Atomenergi och Asea.
KTH:s rektor har fungerat som ordförande.
Kommittén fann att omedelbara åtgärder vore
av nöden för att tillfredsställa de mest aktuella
behoven och har därför under våren 1956 och
våren 1957 anordnat kurser i reaktorteknik
omfattande sex veckor och huvudsakligen lagda
som fortbildningskurser för inom näringslivet
verksamma högskoleingenjörer och likställda.
Genom att analysera resultaten av denna
kursverksamhet och genom att undersöka hur
utbildningen inom området bedrivs utomlands
kunde kommittén snart konstatera att åtgärder
av permanent karaktär måste vidtas.
Att intresse för dylika åtgärder även förefanns
på annat håll framgår bl.a. av en till 1955/56
års riksdag ingiven motion (nr 551/1956 i
andra kammaren) i vilken inrättandet av en
professur i reaktorteknologi yrkades.
Då de ämnesområden varom här är fråga
icke tidigare varit representerade vid KTH
framstod en utbyggnad av
utbildningsorganisationen som ofrånkomlig. Kommittén kunde
också konstatera att det inte vore möjligt att
inom ramen för existerande kursplaner och
med befintliga lärarkrafter åstadkomma en
erforderlig komplettering av undervisningen —
särskilt med hänsyn till de nya
ämnesområdenas speciella karaktär. Nya läroämnen måste
därför tillkomma och nya lärarbefattningar
inrättas för att tillgodose behovet av
undervisning, forskning och specialutbildning.
Organisatoriskt sett var två vägar tänkbara —
antingen kunde nya ämnen inrättas och
inlemmas i vissa avdelningars kursplaner eller
omedelbart sammanföras till en ny avdelning för
"reaktoringenjörer" eller liknande eller ock
kunde en fortutbildning lagd ovanpå den
normala avgångsexamen från högskolan inrättas.
Vid ytligt påseende föreföll det naturligt att
välja det första alternativet med en ny
avdelning med fyraårig utbildning men kommittén
kunde mycket snart konstatera att så många
av de "äldre" ämnena alltjämt måste finnas
kvar i kursplanerna att tillräckligt många nya
ämnen icke kunde beredas plats eller ock att
så många av de erforderliga nya ämnena måste
begränsas så hårt att den färdige
reaktoringenjören varken skulle få tillräckliga insikter i
"äldre" ämnen eller i atomenergiämnen. Han
skulle sålunda bli varken fågel eller fisk -—
på sin höjd en flygfisk med begränsad
matnyttighet.
När det gäller atomenergiområdet får man
även beakta att den nva tekniken med
reaktorer och isotoper inte enbart har utvecklats
ur kärnfysiken utan från många områden inom
fysiken. Samtidigt har värme- och energiläran
blivit i hög grad aktualiserad inför
reaktorernas avancerade värmeledningsproblem. Vid
överläggningar med representanter för AB
Atomenergi, Asea m.fl. kunde också mycket
snart och entydigt konstateras att näringslivet
för arbeten inom atomenergiområdet ansåge
sig behöva tekniska fysiker, mekanister,
elektrotekniker, kemister och bergsmän som i van-
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf(?57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
