Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 45 - Utbildning inom atomenergiområdet vid KTH, av Ragnar Woxén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lig omfattning förvärvat avgångsexamen vid
högskolan men därutöver erhållit en
fortutbild-ning inom atomenergiområdet.
En dylik fortutbildning skulle härjämte ha
den fördelen att en nyutexaminerad
högskoleingenjör från KTH, CTH eller exempelvis från
de nordiska grannländerna omedelbart efter
sin examen eller vid senare tidpunkt kunde
genomgå densamma — ett förhållande som
även har viss betydelse innan det
kontinuerliga utbildningsbehovet inom området kan
överblickas. Vidare skulle näringslivet när så
befunnes lämpligt kunna sända hos dem
anställd äldre personal till fortutbildning.
Slutligen skulle fortutbildningen enklare kunna
kombineras med licentiatutbildning och
forskning inom området än om den inlemmades i
högskolans normala fyraåriga utbildning.
Sedan enighet mycket hastigt uppnåtts om
denna uppfattning inriktade sig kommittén på
att utarbeta fortutbildningskurser som
schemamässigt skulle omfatta en termin under det att
den andra terminen skulle reserveras för
licentiat- och doktorsarbeten samt forskning och
forskningsutbildning.
Allmänna riktlinjer
Som allmänna riktlinjer fastställdes att
högskolans ordinarie undervisning skulle påbyggas
framförallt med den nya teknik som skapats
eller nödvändiggjorts i nukleoniken. En god
teoretisk grundval skulle ges och undervisning
skulle meddelas även i andra tillämpningar av
nukleoniken än den egentliga reaktortekniken
— exempelvis inom isotoptekniken och
acce-leratortekniken — särskilt med tanke på den
senares betydelse för fusionsområdet. Då
utbildningsbehovet vore olika för olika
avdelningar skulle normalprogram utarbetas för de
i första hand berörda avdelningarna -—
nämligen F, M, E, K ocli B. De studerande skulle
även frivilligt kunna läsa ett eller flera ämnen
utanför normalprogrammet. Fullständig
genomgång av fortbildningskursen borde redovisas
genom ett särskilt diplom utöver nuvarande
avgångsbetyg från högskolan. De
lärarbefatt-ningar — professurer etc. — som skulle bli
erforderliga skulle belt följa vid högskolan i
övrigt tillämpade normer ifråga om
anställningsform, sammanlagd undervisningsskyldighet etc.
Utan att kunna ingå på detaljer vill jag nämna
att kommittén efter ingående överläggningar
och sedan ett antal subkommittéer varit
verksamma stannat för att föreslå inrättandet av
fem nya professurer — nämligen i ämnena
Kärnfysik, Reaktorfysik, Reaktorkemi,
Reak-tormateriallära samt Reaktorteknik.
Kärnfysik och reaktorfysik
Kärnfysiken föreslås uppdelad i en teoretisk
och en experimentell del med hänsyn till dessa
inriktningars fundamentalt olika karaktär. En
större kurs i teoretisk kärnfysik och en större
kurs i experimentell kärnfysik föreslås ingå i
normalprogrammet för avdelning F under det
att en kombinerad kurs i teoretisk och
experimentell kärnfysik — benämnd reaktorfysik —
anordnas för M, E, K och B.
Föreläsningsskyldigheten under en termin för vardera
professuren blir 4—5 veckotimmar vartill kommer
övningstid. Tiden för licentiandundervisning
och undervisning i seminarieform beräknas till
2 veckotimmar per termin i vardera
professuren.
Kärnkemi och reaktormateriallära
1 kärnkemi föreslås en mindre kurs för F, M,
E och B och en större kurs för K. De föreslagna
kurserna förutsätter att de studerande
inhämtat den teoretiska och experimentella
kärnfysikens huvudresultat och kommittén anser att
den planerade undervisningen i reaktorfysik
kommer att fylla detta syfte.
Reaktormaterial-läran synes lämpligen böra uppdelas i en
kemisk del, benämnd kemisk reaktormateriallära,
och en fysikalisk del, benämnd fysikalisk
reaktormateriallära. Den kemiska
reaktormaterial-läran förutsättes bl.a. omfatta kemisk
behandling av använt bränsle, hantering av aktivt
avfall samt isotopseparation i teknisk skala och
kommittén föreslår en kurs däri för K och B,
anknuten till undervisningen i kärnkemi.
Den fysikaliska reaktormaterialläran
förutsättes få en metallfysikalisk grundkaraktär som
ger sådana aspekter på reaktormaterialen som
är specifika för reaktortekniken.
Undervisningen föreslås uppdelad i en större kurs för M
och B samt en mindre kurs för F, E och K. Det
har nämligen ansetts att mekanisterna såsom
blivande reaktorkonstruktörer bör bibringas en
säker känsla för materialet och därför bör
följa en lika stor kurs som bergsmännen. För
att kunna följa kursen måste mekanisterna ha
studerat det redan existerande ämnet
Metallografi och värmebehandling.
Vad slutligen det mycket viktiga ämnet
Reaktorteknik beträffar föreslås detta omfatta såväl
allmänna energiförsörjningsfrågor som med
konstruktion och drift av atomreaktorer
sammanhängande värmetekniska,
regleringstekniska, strålskyddstekniska och ekonomiska frågor.
Kommittén föreslår en allmän kurs för
samtliga berörda avdelningar samt en
fortsättningskurs för avdelning M varvid mekanisterna bör
ha deltagit i undervisningen i det befintliga
ämnet Regleringsteknik.
Lokalfrågor
Kommittén har uppskattat att för de fem nya
professurerna inklusive laboratorier erfordras
2 500 ma. Vissa utsikter till en provisorisk
lösning av dessa lokalfrågor torde föreligga i
samband med utflyttningen av viss del av AB
Atomenergis verksamhet till Studsvik då vissa
utrymmen kring reaktorn R1 borde få
disponeras. På längre sikt torde en speciell byggnad
bli ofrånkomlig. Vare sig nybyggnader kommer
till stånd eller befintliga byggnader får över-
1090 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
