Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 45 - Strålningsskador i fasta ämnen, av Karl-Johan Blom - Polymerer med metaller i atomkedjan - Nya material - Neutronabsorberande rostfritt stål, av SHl - Niob som konstruktionsmaterial, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pen är kantdislokationen (fig. 1). Denna kan
under inverkan av spänningar alstra nya
dis-lokationer.
Vid plastisk deformation uppstår ett flertal
parallella dislokationer inom ett och samma
korn, och de stockas vid barriärer som finns
i kornet, t.ex. korngränserna. Härvid avtar
glidningsförmågan i materialet varför
spänningen måste ökas för att glidningarna skall
fortsätta. Materialet bearbetningshårdnar.
Dislokationernas rörlighet kan begränsas även
på annat sätt, t.ex. genom inlagring av
främmande större eller mindre atomer i gittret.
Kring dessa uppstår nämligen
gitterdeforma-tioner vilka gör att det redan från början
fordras större spänningar för att dislokationerna
skall sätta sig i rörelse. Detta förklarar
lege-ringshårdnande.
Ett specialfall utgör små mellanrumsatomer
vilka gärna samlas i och kring gitterfel där
gittret är uttänjt. På sådana ställen finns
nämligen större plats för mellanrumsatomer än i
andra delar av gittret. I kolstål samlas därför
kol- och kväveatomer kring dislokationerna
varigenom dessa förankras och blir mindre
rörliga.
Deformeras kolstål vid låg temperatur, t.ex.
rumstemperatur, vid vilken kol- och
kväveatomernas diffusionshastighet är obetydlig,
sätts dislokationerna inte i rörelse förrän
spänningen blivit så stor att de rycks loss från
kol-och kväveförankringen (Cottrell-molnet).
Sedan kan de röra sig lättare, t.o.m. vid lägre
spänning än den som behövts för deras
lösryckande. Detta anses förklara kolståls
utpräglade sträckgräns och att man vid provning av
deras hållfasthet får en övre sträckgräns
(dislokationerna frigörs) och en undre
(dislokationerna fria). Vid tillräckligt hög temperatur
är kol- och kväveatomerna så lättrörliga att
dislokationerna inte förankras, och då har
kolstål ingen sträckgräns.
Vid neutronbestrålning uppstår punktformiga
gitterfel genom att atomer slås ur sina normala
lägen varigenom de blir mellanrumsatomer och
vakanser i gittret uppstår. Detta sker givetvis
också vid dislokationerna. Om en vakans
uppstår på den ringade platsen i fig. 1, flyttas
dis-lokationen i detta snitt ett gitteravstånd uppåt.
Om en atom inlagras på den med ett kryss
märkta platsen i ett annat snitt genom
kristallen, flyttas dislokationen i det ett gitteravstånd
nedåt. Härigenom övergår den ursprungliga
rät-linjiga dislokationen till sick-sackform. Det
fordras då en större spänning för att den skall
röra sig och materialet skall deformeras. Det
senare har alltså hårdnat. Karl-Johan Blom
Polymerer med metaller i atomkedjan har
framställts i Sovjet. Man har gjort t.ex. kedjor med
omväxlande Al-, O- och Si-atomer med organiska
grupper anslutna till Si-atomerna samt liknande
kedjor med Ti i stället för Al och organiska
grupper vid både Si- och Ti-atomerna.
nya material
Neutronabsorberande rostfritt stål
Ett nytt amerikanskt rostfritt stål, som innehåller
1 °/o bor, uppges absorbera 15 gånger så mycket
neutroner som vanligt rostfritt stål. Det används
därför till skärmning och i regleringsapparater för
atomreaktorer. Stålet är tillgängligt som plåt, band
och stänger. Det kan varm- eller kallbearbetas, är
svetsbart och kan bearbetas med skärande verktyg.
Det rostfria borstålet är en tvåfaslegering,
bestående av en komplex boridfas i en austenitisk
grundmassa av krom-nickel-järn. Det har ungefär samma
korrosionsresistens mot hett vatten som 18-8-stål.
Svetsade konstruktioner bör värmebehandlas för
ökning av materialets resistens mot syror (Materials
in Design Engineering juli 1957 s. 145). SHl
Niob som konstruktionsmaterial
För bara några år sedan hade niob intresse bara
som en viktig metallurgisk krydda (Tekn. T. 1954
s. 337) men räknades till de kritiska materialen. I
USA beslöt regeringen 1952 lagring av niob fram till
slutet av 1958. Uppköpen avbröts emellertid redan
i maj 1955 då man ernått en önskad lagerhållning
av 6 700 t. Priset på metallen föll, men dess
användning har inte helt frigivits förrän vid början
av 1957.
Knappheten på niob och det relativt höga pris
som amerikanska regeringen betalade för den har
stimulerat sökandet efter niobmalmer, man har på
flera ställen i världen upptäckt stora reserver, och
niob kan nu betraktas som ett
konstruktionsmaterial av betydelse. Fram till 1953 bröt man bara rika
malmer, tillhörande columbit-gruppen, vilka är
niobat och tantalat av järn och mangan. Nu ställer
man emellertid stora förhoppningar på fattiga
malmer av pyroklor-typ och arbetar hårt på att
utveckla ekonomiska bearbetningsmetoder.
I Tyskland och Norge har man sålunda funnit till
storleken ännu delvis okända förekomster av
fattiga niobmalmer, några hållande upp till 0,5 °/o
niobpentoxid. De största reserverna tycks
emellertid finnas i Brasilien och Kanada. En förekomst i
det förra landet, som uppskattas till 80 Mt malm,
lär ha relativt hög niobhalt och beräknas innehålla
ca 2,4 Mt Nb205.
I Kanada har man hittills upptäckt mer än 100 Mt
niobmalmer av pyroklor-typ. En förekomst i
Ontario uppskattas till 60 Mt och anses innehålla
0,25—0,75 °/o Nb205. En annan förekomst i Quebec
inte långt från Montreal sägs vara på minst 40 Mt
(kanske 130 Mt) med 0,3—0,6 °/o Nb2Os. USA anses
vara fattigt på niobmineral, men vissa tecken tyder
nu på att de totala reserverna kan vara större än
för molybden och nickel tillsammans.
Ar 1953 började utnyttjningen av de fattiga
niob-malmerna i och med att norrmännen satte i gång
brytning av koppit nära Ulefoss. Reserverna
uppskattas där till 2,5 Mt malm, hållande 0,2—0,5 %>
1102 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
