Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 46 - Nybyggen - Amerikansk provningsreaktor, av SHl - Andras erfarenheter - Instrument för bestämning av fria radikaler, av SHl - Svavel höjer titanlegeringars brottgräns, av SHl - En dubbelreaktiv plastråvara, av SHl - Hur man gör silikoner, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom kärnan löper en 225 X 225 mm kanal, en
på 150 X 225 mm, tre på 150 X 150 mm och fyra
på 75 X 200 mm. Alla utom två av de klenaste
kanalerna går genom hela reaktorn så att flytande
material kan provas i kretslopp. I
berylliumreflek-torn finns flera hål för experiment (Chemical &
Engineering News 14 okt. 1957 s. 26). SHl
andras erfarenheter
Instrument för bestämning av fria radikaler
För ungefär ett år sedan blev ett instrument för
bestämning av elektroners paramagnetiska resonans
kommersiellt tillgängligt i USA. Det kan användas
för bestämning av läget för de elektroner i en
molekyl som har ett yttre magnetiskt moment, dvs. de
som inte ingår i elektronpar där de båda
elektronernas moment tar ut varandra. Enligt denna
metod, som kallas EBR-spektroskopi, kan man därför
bestämma t.ex. fria radikalers läge i en
polymer-molekyl vilket är av intresse bl.a. vid studium av
radioaktiv strålnings verkan på plaster.
Vidare har man med instrumentet kunnat visa att
fria radikaler är nödvändiga för enzymatiska
reaktioner. Vid National Bureau of Standards används
det för studium av fria radikalers reaktion vid
förbränning av högenergetiska bränslen, och vid
Bureau of Mines utnyttjas det inom kolkemin också
för påvisande av fria radikaler.
Instrumentet används vidare vid studium av
ferro-elektriska material (Tekn. T. 1955 s. 985). Dessas
inre elektrostatiska fält påverkar elektronerna så
att fältens styrka och symmetri kan studeras vid
provets vridning i spektrometern. Hittills har
instrumentet fått åtminstone en rent praktisk
användning, nämligen för bestämning av vanadin i råolja.
Denna får inte ha för stor halt av vanadin som är
ett katalysatorgift. Analysmetoden har fördelen att
vara mycket snabb.
En ensam valenselektron har ett yttre magnetiskt
moment på grund av sitt spin. Den kan vidare ha
ännu ett moment på grund av sin rörelse i
atomen. EPR-spektrometerns magnetiska system verkar
starkt vridande på axeln för elektronens
resulterande magnetiska moment varigenom elektronen får en
precessionsrörelse. Dennas hastighet beror på
atomens natur occh dess omgivning. Resultatet blir en
karakteristisk absorption av ett pålagt mikrovågfält,
vilken visar sig som resonansmaxima i det grafiskt
återgivna spektret (Chemical & Engineering News
4 mars 1957 s. 40). SHl
Svavel höjer titanlegeringars brottgräns
Vid amerikanska undersökningar har man funnit att
upp till ca 0,025 %> S i titanlegeringar ger en
betydande höjning av dessas brottgräns, åtföljd av
stark minskning av deras duktilitet. Den första
starka höjningen av brottgränsen inträffar vid så låg
svavelhalt att inga sulfider kan påvisas i
mikrostrukturen. Den tillskrivs härdning i fast lösning.
Svavels löslighet i titan vid rumstemperatur är 0,009
—0,017 ®/o.
Svaveltillsatser på 0,025—0,45 °/o ger bara en liten
ytterligare höjning av materialets brottgräns och en
tämligen obetydlig minskning av dess duktilitet.
Termisk analys och studium av mikrostrukturen
antyder att svavel har liten inverkan på titans
^-omvandling. Redan vid en svavelhalt på 0,25 °/o bildar
svavlet ett nätverk när legeringen gjuts. Denna
struktur kan brytas ned vid följande bearbetning
och glödgning.
Vid en svavelhalt på bara 0,004 °/o blir både gjutet
och bearbetat titan finkornigt. Största praktiska
kornförfining uppnås med 0,05 °/o S. I legeringar,
innehållande sulfider, växer kornet betydligt vid
ilångvarig upphettning inom ct-området men bara
litet vid upphettning inom /^-området.
I titanlegeringar, innehållande molybden, vanadin
eller aluminium och vanadin, ger 0,2 %> S en
avsevärd ökning av sträckgränsen åtföljd av bara liten
minskning av duktiliteten. Samma svavelmängd är
också tillräcklig för kornförfining hos både gjutet
och bearbetat material (Materials & Methods mars
1957 s. 204). SHl
En dubbel reaktiv plast råvara
Metallylklorid (3-klor-2-metyl-7-propen), som man
nu börjat tillverka i USA, kan självpolymeriseras
eller sampolymeriseras med många reaktiva
mono-merer. Den uppges visa t.o.m. ökad reaktivitet vid
sampolymerisation med katalysatorer som ger fria
radikaler. Detta är en följd av dubbelbindningens
elektronegativa karaktär. Metallylklorid föreslås
därför som monomer vid tillverkning av plaster till
lim, läcker, formsprutade detaljer, laminat och
specialgummi.
Som utgångsmaterial vid organiska synteser är
metallylklorid mycket användbar genom att den har
två mycket reaktiva grupper av vilka den ena lätt
kan bringas att reagera, medan den andra förhåller
sig inert. Man rekommenderar därför metallylklorid
som utgångsmaterial vid tillverkning av
plastmono-merer, insekt- och mögelbekämpare samt läkemedel
(Chemical & Engineering News 18 febr. 1957 s. 117).
SHl
Hur man gör silikoner
Råvaror vid tillverkning av dimetylsilikoner (Tekn.
T. 1956 s. 121) är kisel och metylklorid, vilka bringas
att reagera (Tekn. T. 1955 s. 836). Genom
destillation separeras reaktionsprodukten i
dimetyldikloro-silan, som ger slutproduktens siloxankedja, och
tri-metylklorosilan vars hydrolysat används för
reglering av kedjelängden vid polymerisationen.
Dimetylmonomeren hydrolyseras med vatten
varvid linjära och cykliska polymerer med 3—9
kisel-atomer i kedjan fås. Utspädning gynnar bildning av
linjära polymerer, medan lågt pH och förhöjd
temperatur gynnar uppkomsten av cykliska polymerer.
Processen kan utföras satsvis eller kontinuerligt. I
förra fallet blir reaktionens reglering relativt enkel,
då hydrolystid, slutligt pH och
reaktionstemperatur lätt kan bestämmas.
Den erhållna oljan separeras från vattnet. Den
innehåller litet saltsyra och neutraliseras därför
genom tvättning med sodalösning. Efter filtrering
stabiliseras den genom silanolernas kondensation och
överföring av de cykliska polymererna till linjära.
Denna process utförs vanligen under omröring i ett
stort kärl i vilket oljan kokas flera timmar vid 100
—150°C med svavelsyra som katalysator.
Hexa-metyldisiloxan, framställd av trimetylklorosilan
tillsätts för begränsning av polymerens kedjelängd.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf(?57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
