Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 47 - En lekmans syn på rörelse- och metodstudier, av Assar Gabrielsson - Nya metoder - Ugn för 3500°C, av SHl - Emaljering av aluminium, av U T-h
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nom metodförenklingar på grundval av
rörelsestudier. Vi har kommit ned från 25 till 9
timmar per motor.
Ur diskussionen
Direktör Per Söderström: Svenska
MTM-för-eningen sökte för en tid sedan ta reda på hur
många människor som är utbildade i
MTM-tekniken liär i landet. Den undersökte även hur
det är ställt med den saken i de stora
industriländerna i Europa, där svensk industri har att
söka sina konkurrenter. Undersökningen
visade att Sverige har ett ofantligt försprång på
detta område. Ca 1 000 människor här i
Sverige har för närvarande fått en förhållandevis
god utbildning i MTM-tekniken. Alla är inte
verksamma metodtekniker utan många har
skaffat sig utbildningen för att lära känna
metoden och bedöma dess användbarhet för sina
egna arbetsuppgifter, eller för att skaffa sig
allmän information. Ca 600—700 tekniker har
god utbildning. Många av dessa väntar på
tillstånd att få sätta i gång. Man borde från
företagens sida helhjärtat gå in för att försöka
metoden där den passar och där den är lämplig.
Företagsledarna borde förmås att verkligen
satsa på denna metod.
En del är undangjort på den tekniska sidan.
De metod- och arbetsstudietekniker som har
satt sig in i metoden tror på den och inser
värdet av denna teknik. Arbetarsidan har
ei"-liållit information och utbildning och har inte
minst genom de exempel på installationer som
genomförts i landet, förmåtts att acceptera
metoden som ett hjälpmedel. Det finns
avtalsformer i dag, som gör det möjligt att använda den.
De företagsledare som ser på denna metod på
samma sätt som Assar Gabrielsson har därför
resurser om de bara vill utnyttja dem.
nya metoder
Ugn för 3500 C
En temperatur av 3 500°C kan uppnås på mindre
än 6 min i en elektrisk motståndsugn i vilken
degeln utgör motståndet. Ugnen drivs från ett 220 V
nät över en transformator för 12 kW. Den kan
regleras i området 6—12 eller 12—24 V beroende
på önskad temperatur. Man lär ha smält ned ett
prov av volfram (smältpunkt 3 370°C) på ca 5 min.
Strömmen tillförs genom två koniska
kolkontak-ter som pressas mot degeln (fig. 1). På grund av
den koniska formen kan stor strömtäthet uppnås.
Degeln kan vara av kol eller grafithaltig lera; ett
antal andra eldfasta material har också provats.
Dess form kan varieras inom ganska vida gränser.
Den kan tappas från toppen eller bottnen eller ge-
Fig. 1.
Mutstånds-uyn för 3 500°C.
nom stjälpning av ugnen. Både kontakterna och
degeln är värmeisolerade med kol i kornform;
härigenom skyddas de också mot luftoxidation.
Ugnen är en tysk konstruktion som nu lär finnas
i ca 2 500 exemplar i Europa. Hittills har den
använts bara i laboratorier, men man anser att den
kan modifieras så att den kan utnyttjas i industriell
skala (P M Unterweiser i Iron Age 20 juni 1957
s. 98—99). SHl
Emaljering av aluminium
Produktionen av emaljerat aluminium har
femfal-digats sedan 1953 och uppgick 1956 enbart i USA
till 1 300 t för arkitektoniskt ändamål. Dessutom
används materialet inom skeppsbyggeri, för
hushållsändamål m.m.
För emaljeringen finns flera metoder. I allmänhet
omfattar de rengöring, förbehandling, förvärmning,
påförande av grundemalj, bränning, påförande av
täckemalj och bränning. Förbehandlingen består
vanligen i en kromatering. På vanlig handelskvalitet
2 S och Al-Mn-legeringar består de första
operationerna bara i avfettning i lösningsmedel, emedan
det naturliga oxidskiktet redan är tillräckligt tjockt
för förankringen.
Svetsat aluminium kan emaljeras, däremot icke
hård- eller mjuklött emedan emaljens smältpunkt
ligger högre än lodets. Sedan föremålen på vanligt
sätt rengjorts (med lösningsmedel eller med
inhibi-torhaltig alkalilösning, t.ex. 22,5 g/1
trinatriumfosfat-natriumkarbonat vid 50—65°C) doppas de enligt
du Pont-förfarandet i ca 6 °/o H^O* med 0,25 °/o
Duponol. Härefter kromatbetas de i en lösning
hållande 17—21 °/o kaliumkromat och 3,5—4,1 °/o
na-triumliydroxid.
Det är viktigt att rått dopptid ocli temperatur
väljes, då dessa är olika för olika legeringar. För
gjut-legeringen rekommenderas 40 ± 3°C med 7 ± 1
min. dopptid och för smideslegeringar 49 ± 2,8°C
och 4 ± 1 min. Efter denna kromatering spolas
arbetsstyckena i kallt vatten, torkas och förvärms till
ca 370°C för att kromatskiktet skall bli olösligt i
emaljen.
Det finns en hel del andra betlösningar som
rekommenderas i stället för den av du Pont
föreslagna kromatbetningen, t.ex. Alodine 100, Alodine
1 200, Prenamel 420. Vid samtliga är det viktigt att
behandlingstid och temperatur noga innehålles så
att omvandlingsskiktet ej blir för tjockt. Vid
gjutgods måste förvärmningen utsträckas till många
timmar.
Grundmaterialet till emaljen består huvudsakligen
av blyoxid och natriumsilikatglas jämte titanoxid
cch färgande oxider. Det levereras i form av fritta,
som är en smältglasmassa i granulerad form. Denna
males jämte tillsatser (borsyra och metallsilikat)
och vatten i en kulkvarn till en suspension.
Kvarnen måste vara av porslin med kulor av porslin.
Målningen börjar med de fasta ämnena och först
efter en tid tillsätts vattnet i omgångar.
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 jf(?57
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
