Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 47 - Andras erfarenheter - Alkyder med hexantriol, av SHl - Bor i stål, av SHl - Polykarbonat, plaster med stor slagseghet, av SHl - Reaktorolyckan i Windscale, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alkyd (R W Tess, R D Harline & T F Mika i
In-dustrial & Engineering Ghemistry mars 1957 s. 374—
378). SHl
Bor i stål
Under de senaste 20 åren har man arbetat på att
öka ståls härdbarhet genom tillsats av bor (Tekn.
T. 1949 s. 115; 1952 s. 457, 1010; 1956 s. 881). Man
har också lyckats därmed, men en fortsatt
undersökning av bors inverkan på ståls egenskaper har
lett till dess användning även för andra ändamål.
Austenitiska rostfria stål, särskilt de höglegerade,
har benägenhet för varmsprödhet, varigenom de
lätt spricker vid varmvalsning och smidning. Man
har emellertid nu i USA funnit att en liten tillsats
av bor tycks avsevärt öka stålens seghet vid hög
temperatur och därmed deras varmbearbetbarhet.
Först sattes natriumtetraborat till stålet under
gjutningen från skänk till kokill; senare fann man att
ännu bättre resultat fås, om boratet sätts till i
skänken. Genom böjprov vid hög temperatur har man
visat att 0,0005 %> bor i 18-8-stålet AISI304 ökar
dettas seghet med 50 %>. Bara 0,003 ®/o bor i ett
stål med 25,0 Cr och 20,0 %> Ni (AISI 310) mer än
fördubblade dettas seghet vid 1 200—1 250°C.
Stor bortillsats är emellertid olämplig. Då bor
tycks vara ganska litet lösligt i stål, uppstår spår
av en metallborid, om borhalten överstiger 0,002—
0,005 °/o. Vid mer än 0,010 %> B blir boridmängden
betydande och ger med grundmetallen en
blandning som tycks smälta vid allt lägre temperatur när
borhalten ökas. I 310-stål med 0,018 °/o B eller
mera blir smältpunkten ca 1 290°C, och stålets
varmseghet minskas katastrofalt.
Bor uppges ge gott resultat med många andra stål
än de nämnda, t.ex. AISI 308 (20,0 °/o Cr, 11,0 »/o
Ni), AISI 316 (17,0 °/o Cr, 12,0 %> Ni, 2,5 %> Mo)
och AISI 317 (19,0 °/o Cr, 12,0 %> Ni, 3,5 °/o Mo).
Molybden sägs försvåra utfällningen av borid.
Olegerade stål med låg kolhalt, innehållande bor,
väntas finnas i handeln i USA om några år. Dessa
nya stål lär inte deformationsåldras och blir inte
eller bara något dyrare än de nu använda vilka
vållar avsevärt besvär vid t.ex. dragpressning därför
att de hårdnar vid formningen.
Det anses att deformationsåldringen beror på
närvaro av kväve i stålet. Den bör därför kunna
hindras genom legering med kvävebindande metaller,
såsom aluminium eller titan. Båda dessa har också
visat sig verka tillfredsställande, men bara om
stålet är fullständigt tätat. Sådana stål ger emellertid
mindre utbyte av valsade ämnen ur götet än otätat
stål, och de blir därför dyrare. Visserligen kan man
hindra otätade ståls deformationsåldring genom
legering med vanadin, men stålet blir då för dyrt.
Det har visat sig att en liten tillsats av bor
0,007 o/o är dock så stor att götet inte får en väl
ut-åldring. I otätade, syrehaltiga stål oxideras
emellertid boren och blir overksam. Denna svårighet har
man övervunnit genom att göra halvtätade göt med
rimzon och delvis desoxiderad kärna. Då
beskaffenheten hos götets yta är avgörande för utbytet
vid valsningen, blir detta lika gott för dessa
halvtätade stål som för de otätade.
Vid framställningen sätter man till aluminium i
kokillen sedan götets yta stelnat varigenom för
stark oxidation av boren undviks. En halt av
0,007 »/o är dock så stor att götet inte får en väl
utbildad rimzon, och man sätter därför till högst
0,004 o/o B under gjutningen och resterande 0,003 °/o
i kokillen när götets yta stelnat.
Ännu kan man dock inte tillverka icke deforma-
tionsåldrande borstål i kommersiell skala därför
att reproducerbara resultat inte erhålls med den
gängse martinprocessen som ger stål med starkt
varierande syrehalt. Ar denna låg, är bor mycket
effektiv, men är den hög, har boren ingen verkan.
En utväg är då att göra borstål bara av smältor
med låg syrehalt, men detta har hittills inte varit
möjligt därför att man saknat en tillräckligt snabb
syrebestämningsmetod (D L Loveless & F K Bloom
i Iron Age 20 juni 1957 s. 95—97; P M Unterweiser
i Iron Age 8 aug. 1957 s. 79—81). SHl
Polykarbonat, plaster med stor slagseghet
I Tyskland (Bayer) och USA (General Electric Co)
har man nästan samtidigt utvecklat en helt ny typ
av termoplaster som lär ha exceptionellt stor
slagseghet, relativt hög brottgräns, utmärkt resistens
mot värme och för termoplaster ovanligt stor
dimensionsstabilitet. Vidare uppges de ha liten
vattenabsorption, goda elektriska egenskaper och icke vara
lättantändliga.
Plasterna framställs ännu bara i försöksskala och
är inte tillgängliga i handeln. Man väntar
tillverkning i industriell skala först om några år. Priset på
den amerikanska produkten (Lexan) tros då bli
ca 0,50 $/lb; för halvstor skala beräknas det till
2,50 $/lb.
Hur de nya plasterna framställs har inte
meddelats, men man bör erhålla ett polykarbonat genom
kondensation av fosgen och bisfenvl A varvid
produktens formel blir
L CH3 J n
Polykarbonaten är alltså en typ av polyestrar, men
de tycks ha i viss mån avvikande egenskaper,
särskilt hållfasthet och brännbarhet (Business Week 6
april 1957 s. 99; Chemical Week 6 april 1957 s. 96;
Chemical & Engineering News 8 april 1957 s. 22;
Chemical Engineering maj 1957 s. 144). SHl
Reaktorolyckan i Windscale
I oktober 1957 inträffade ett allvarligt missöde med
en av de plutoniumproducerande reaktorerna i
Windscale, England. Orsaken synes främst ha varit
brister hos instrumenteringen vid reglerat
frigörande av Wigner-energi i grafitmoderatorn. Vid
olyckstillfället var reaktorn alltså inte i normal drift.
Energi (Wigner-energi) upplagras i grafit, om
denna bestrålas med neutroner. Det kan hända att
energin spontant omvandlas till värme; detta
inträffade 1952 i den aktuella reaktorn nr 1.
Stegringen av grafitens temperatur blev denna gång inte
så stor att skador uppstod därför att reaktorn
råkade vara avstängd. För att undvika oväntade
temperaturstegringar i grafiten genom spontan
omvandling av Wigner-energi har man sedan 1952 tillämpat
en metod för reglerat frigörande av den. Vid slutet
av 1956 hade denna process genomförts åtta gånger
med reaktor nr 1.
Man stänger av reaktorn, ordnar instrumentering
för temperaturmätning i moderatorn och kör i gång
reaktorn med kylluften avstängd. Uranets och
grafitens temperatur stegras tills frigörandet av
Wigner-energin börjar. Processen är sedan spontan varför
reaktorn stängs av igen. Det har emellertid alltid
visat sig svårt att frigöra energin i moderatorns alla
delar, och i tre fall visade det sig därför
nödvändigt att köra i gång reaktorn en andra gång när
temperaturmätningarna visade att värmeutveckling-
1140 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
