Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 47 - Grus i verket, av GAH
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grus i verket
Teknikens betydelse tilltar, de stora tekniska
framstegen kommer allt snabbare, de tekniska
arbetena blir allt större och mer
kapitalkrävande, samhället ropar efter flera och bättre
utbildade tekniker men teknikerna manövreras
systematiskt bort från de ledande posterna i
statsförvaltningen. Fredagen den 6 december
1957 utnämndes chefer för tre stora statliga
tekniska verk: Byggnadsstyrelsen,
Lantmäteristy-relsen och Vattenfallsstyrelsen. Ingen av de
utnämnda har någon teknisk utbildning. Tidigare
under hösten har Väg- och
Vattenbyggnadsstyrelsen fått en icke-tekniker som chef.
Orsakerna kan diskuteras. Den statliga
lönepolitiken och den tilltagande byråkratin har
uppmuntrat duktiga tekniker att lämna
statstjänsten. I något fall har verkscheferna ej sörjt
för efterväxten, då en generaldirektör gått har
det ej funnits en tillräckligt erfaren och
kvalificerad kronprins inom verket. Den
tilltagande komplexiteten i tekniken och den därmed
följande specialiseringen hos teknikerna gör
att endast få har möjlighet till överblick. Ett än
mindre antal tekniker i statsförvaltningen har
de ekonomiska, administrativa och politiska
kunskaper som fordras. Men detta till trots så
har det i övervägande antalet aktuella fall
funnits kompetenta tekniker vilka förbigåtts vid
utnämningarna till förmån för politiker.
Det sagda skall ej tydas som ett uttryck för
skråanda. Vi inbillar oss ingalunda att
teknikerna i kraft av utbildning och förmåga till
konkret tänkande är alla andra överlägsna som
administratörer. Vi erkänner villigt att det
bland politikerna finns män med förmåga att
snabbt tränga in i komplicerade frågor, att
snabbt fatta beslut och genomdriva dessa. I
förhandlingskonst, människokännedom och
kunskap 0111 statsförvaltningens arbetsmetoder
är de obestridliga mästare. Men av en ledare av
ett stort tekniskt verk krävs tekniskt kunnande
av stora mått, tiotals år av kvalificerat tekniskt
studium och erfarenhetssamlande.
Detta behov kan lämpligen illustreras med
K. Vattenfallsstyrelsen. Denna är i dag ledande
bland alla världens kraftföretag i fråga om
tekniskt nyskapande. Under ledning av
framsynta tekniker bar realiserats projekt som 380
kV-nätet, den högspända likströmsöverföringen
och seriekondensatorn. Dessa liksom många
rekordstora utbyggnader har väckt
uppmärksamhet världen runt. Initiativen har inneburit
ett visst risktagande, det har fordrat en på
djup teknisk förståelse grundad tillförsikt hos
verkschefen för att besluten skulle kunna
fattas. Sådana beslut kan en icke-tekniker ej ta,
ban tvingas, särskilt i de fall där hans
rådgivare står delade, att gripa ett mer
konventionellt, mindre progressivt och (för honom)
säkrare alternativ.
Ser man utanför verket och längre fram i tiden
blir verkningarna av detta skrämmande.
Vattenfallsstyrelsens kraftfulla tekniska
framåtskridande har verkat ofantligt mycket för den
svenska industrins export. Det har betytt
skillnaden mellan att gå ut på utlandsmarknaden
med prövade, internationellt redan
uppmärksammade processer och produkter och att
komma med nyheter som endast finns på
papper i projektstadiet.
Inom verket betyder också en serie "säkra"
steg framåt i den tekniska utvecklingen en
successiv avtrappning i framstegstakten där
eftersläpningen i förhållande till utlandet
växer som ränta på ränta.
Redan nu har de statliga tekniska verken
stora svårigheter att behålla teknisk personal.
En faktor som hållit folk kvar inom
Vattenfallsstyrelsen har varit möjligheten att få
arbeta i teknikens frontlinje under inspirerande
teknisk ledning. En annan har varit
avance-ringsmöjligheterna ända upp till den ledande
posten i verket. En tredje har varit
generaldirektörens förståelse för och stöd i det
tekniska arbetet i kraft av hans tekniska
kunnande och insikt i arbetets särart. Allt detta
bortfaller i och med att en icke-tekniker sätts
som verkschef.
Vattenfallsstyrelsen har namn om sig att
arbeta snabbt och effektivt. Verkschefen måste
snabbt och rätt fatta beslut i mängder av
frågor, till övervägande del tekniska. Inga lätta
och självklara frågor går upp till chefen men
överallt där oförutsedda saker inträffar, där
svårigheter sätter in måste verkschefen
tillfrågas. En icke-tekniker kan icke ta dessa
avgöranden utan — ofta långvarig —
förberedelse om ban icke delegerar beslut till
underordnade, något som kräver en perfekt
samarbetande, lojal organisation där chefen alltså är
onödig. En icke-tekniker måste försinka sitt verks
arbete hur hårt ban än ligger i selen.
Allt detta gör att man med största allvar ser
på de senaste utnämningarna. De män som satts
där kan icke klara uppgiften. Detta är icke
någon personlig anklagelse mot de utnämnda, de
är att beklaga som offer för en belt felaktig
utnämningspolitik. Men faktum kvarstår: i en
tid som mer än någonsin kräver en snabbare
takt i den tekniska utvecklingen kommer de
att verka mer som grus än som smörjolja i de
känsliga verk de satts att sköta. GAH
1152 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
