Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 48 - Stornorrfors. Byggandet, av Torsten Göransson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
färdig sektion i vardera sidan. De ca 1,0 m
tjocka väggstrossarna borrades sedan med ett
hålavstånd av 60 cm och hålen laddades med
guritrörsstavar. Sedan samtliga orter breddats
påbörjades drivning av takstross.
Hålavståndet i kransen sattes även här till 60 cm och
hålen laddades med guritrörsstavar. Massorna i
takstrossen och den breddade orten hade
balanserats så att varje strossalva utfyllde
underliggande ort till lämplig arbetshöjd för
borrning av nästa salva. Sedan borrning och
sprängning färdigställts i samtliga sugrör,
utlastades massorna med en grävmaskin av typ
Landsverk L 65.
Vid drivningen av stigorter har använts
Vattenfalls metod med borrplattform, vilket i
korthet innebär, att man med stötborrmaskin eller
dylikt borrar ett hål med ca 15 cm diameter
från bergets överyta ned till det utrymme,
varifrån stigorter skall drivas. Genom hålet
nedföres en stållina från ett spel, placerat i
närheten av hålet. I linan upphänges en
arbets-plattform, borrplattformen, som med manskap
och utrustning hissas upp till gaveln, där
salvan borras och laddas, varvid stötborrhålet
användes som utslagshål. Borrplattformen firas
ned och föres åt sidan, varefter salvan kan
skjutas. Arbetet bedrevs på tvåskift och gav
en medeluppdrift av inklusive ställtider ca
70 m per månad. Bästa resultat under en fem
veckorsperiod utgjorde 105 m (Tekn. T. 1956
s. 405).
Sedan stigorten var klar strossades väggarna
med vertikal hålsättning till färdig sektion,
fig. 4. Vid sprängningen av denna stross
laddades samtliga hål, men kranshålen kopplades
och sköts ett tempo efter övriga hål.
Hålavstånd i kransen var 60 cm. Massorna tappades
genom stigorten och lastades upp i
underliggande ort med en schakttraktor försedd med
Libu-skopa.
Vid utsprängningen av maskinstationen med
tillhörande bergrum har mycket stor vikt lagts
vid riktning och laddning av kranshålen. Tack
vare detta och det goda berget har man därför
praktiskt taget i alla utrymmen erhållit jämna,
hela bergytor, som mycket nära ansluter sig
till de teoretiskt beräknade. Den härigenom
minskade betongåtgången vid inredningen, fig.
5, och det minimala bergrensningsarbetet har
inneburit väsentliga besparingar.
I maskinsalen beräknades betongarbetena
kunna påbörjas i oktober 1956 med
glidforms-gjutning av de längsgående väggarna och i
januari 1957 med kontrollbyggnaden. Till 1
april 1957 färdigställdes stagringsfundament
samt bjälklag och väggar omkring aggregat 1
så att stagringsmontaget kunde påbörjas. Övriga
betongkonstruktioner utfördes under våren och
sommaren 1957 så att alla av maskinmontaget
oberoende väggar och bjälklag var klara 1
september 1957.
Vid gjutning av bjälklag i kontrollbyggnaden
utfördes gjutformen av reglerbara stålstämpar
och stålbalkar. På stålbalkarna brädades med
en enkel typ av formlucka. Väggarna på av-
lastningsplanet göts i stora element och
liggande. Resningen av elementen, fig. 6,
utfördes på gångjärn, fästade i elementets kant och
i underliggande betonggolv. För resningen
användes två spelutrustade bandtraktorer.
Elementen var 14 m långa, 6,0 m breda och 30 cm
tjocka. Betongen härdades med varmvatten
under sex dygn, varefter elementen restes.
I transformatorsalen tillämpades vid gjutning
av väggarna en elementmetod. I samarbete med
konstruktörerna indelades väggarna i element,
som utformades med hänsyn till tyngd och
hållfasthet så att de kunde lyftas med befintliga
mobilkranar.
De olika momenten i serien var formsättning,
armering, gjutning, stålglättning och härdning,
montering med krän, riktning, uppstämpling
och foggjutning. Formsättningen utfördes av
två träarbetare. Montering, riktning och
uppstämpling av ett lag om tre arbetare, som hade
krän med förare till sitt förfogande.
Armering och gjutning utfördes av byggets
centrala armerar- och gjutarlag". I varje
gjut-omgång göts två lager element. Det undre lagret
vilade på en fanérform. Sedan överytan på
undre elementet stålglättats och härdats med
varmvatten under ett dygn, beströks den två
gånger med vanligt tapetklister, varpå det övre
elementet göts. Efter tre dygns härdning med
varmvatten kunde övre elementet lyftas och
monteras.
Bjälklagen göts på konventionellt sätt med
användande av stålstämpar, stålbalkar och
formluckor i likhet med motsvarande i
kontrollbyggnaden. Hela arbetet, som omfattade
1 160 m2 enkelvägg och 1 638 nr bjälklag,
utfördes på 17 veckors effektiv tid.
I tuber och hisschakt har den vertikala
be-tonginklädnaden utförts med hjälp av glidform.
I hisschaktet göts fristående 20 cm tjocka
väggar med en yttre omkrets av 13,2 m. Höjden
på schaktet är ca 100 m. Den uppnådda
maximala stighastigheten vid gjutningen var 7,0 m
per dygn, medelhastigheten 4,8 m per dygn.
I tuberna gjuts betonginklädnaden mot berg.
Betongmassan tillredes med långsamt hårdnan-
lMftf TEKNISK TIDSKRIFT 1957
Fig. 7.
Transportört.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
