Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1957, H. 48 - Stornorrfors. Den elektriska utrustningen, av Sven Svidén och Lennart Iveberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lade i en utexperimenterad röd färg och breda
luftcirkulationsspringor anordnade mellan de
sex skenorna. Fasavståndet är 900 mm. Prov i
full skala har visat att man med detta relativt
stora fasavstånd vinner fördelen att en
eventuellt uppkommen ljusbåge mellan en fas och
jord ej hinner utbilda sig till en ljusbåge
mellan två faser förrän jordfelsreläet hunnit lösa
ut. Denna metod att undvika kortslutning är
billigare än den i utlandet vanliga att inkapsla
varje fas i en plåttrumma.
Vid kortslutning beräknas skenorna bli
utsatta för en maximal kraft av 3,5 Mp/m. För
att man på bästa sätt skall utnyttja
isolatorernas höga hållfasthet för axiella påkänningar
men undvika att utsätta dem för
böjningspåkänningar, där hållfastheten är mindre, har
man utexperimenterat en anordning, fig. 1, där
isolatorerna har anbringats mellan faserna på
sådant sätt att två isolatorer med jordad
mel-landel utfyller mellanrummet mellan två faser.
Därigenom utlöser de stora
kortslutningskrafterna enbart axiella påkänningar i isolatorerna
och dessa krafter överföres ej till betonggolvet.
Med denna anordning har det blivit möjligt att
ha en isolatordelning, aldrig underskridande
2 m och att endast utnyttja varannan eller var
tredje sats isolatorer som bärande
konstruktion. Expansionskopplingar är insatta på
ungefär var tionde meter.
Isolatorerna är gjorda av kvartsblandad
aral-dit, som har mycket goda
hållfasthetsegenskaper; den tillåtna dragkraften per isolator är
7 Mp och den tillåtna böjande kraften 2 Mp.
Samma material är även valt för
genomföring-arna, som här består av en räfflad, isolerande
platta med hål i mitten för ledaren. Plattans
kanter vilar i en ursparning i väggen eller
golvet, som ledaren skall passera.
Konstruktionsprincipen är således densamma som för
ca 40 år sedan användes vid de
genomföringar, som då bestod av en plan glasskiva med
ett hål i mitten.
Genom det valda arrangemanget och genom
att använda araldit i stället för porslin har
man kunnat nedbringa kostnaderna betydligt
i jämförelse med tidigare utförande med
stående porslinsisolatorer.
För att man skall få bästa skyddsverkan hos
avledarna icke blott för överspänningar
mellan fas och jord utan även för de genom
transformatorerna inducerade överspänningar, som
uppstår mellan faserna, använder man en
anordning bestående av fyra mekaniskt ocli
elektriskt förbundna avledare, vardera
dimensionerade för halva systemspänningen. Tre
avledare anslutes mellan en stjärnpunkt och var
sin fas och den fjärde mellan stjärnpunkten
och jord. Härigenom blir alltid två dylika
del-avledare seriekopplade, vare sig
överspänningen uppkommer mellan fas och jord eller
mellan två faser.
Det har inte varit möjligt att från
världsmarknaden erhålla brytare med erforderlig
brytförmåga. De trefasiga generatorbrytarna samt
brytarna för 40 kV transformatorerna har sålunda
en brytförmåga av 2 000 MVA mot
erforderligt ca 4 000 MVA. Däremot har det varit
möjligt att erhålla full brytförmåga för 380 kV
transformatorernas tvåpoliga brytare. Här blir
nämligen brytförhållandena enklare emedan
de tre tvåpoliga brytarnas sex poler alltid
kommer att ligga två och två i serie i varje fas.
Brytarna tillverkas av Brown Boveri.
Kontrollanläggningen
Stationens kontrollanläggning är utförd enligt
normal standard utom i två fall. Emedan
stationen saknar 380 kV reservbrytare önskar man
kunna utnyttja en dylik som finns i det
närbelägna kraftverket vid Harrsele. När den
ordinarie brytaren i Stornorrfors är
förbikopp-lad ledes därför reläskyddens utlösningsimpuls
via en radiolänk till Harrsele och får där
påverka brytaren i den från Stornorrfors
inkommande linjen.
Emedan ej alla 18 kV brytare har kunnat
erhållas med full brytförmåga har speciella
spärreläer införts. Dessa förhindrar utlösning
av en svag brytare vid felströmmar, som
överskrider dess brytförmåga. I stället ledes
utlösningsimpulsen till andra, seriekopplade
brytare.
Vid t.ex. kortslutning på en generator är det
så ordnat att den svaga generatorbrytaren
spärras till dess den starka 18 kV brytaren för
600 MVA transformatorn har löst ut. Därvid
nedgår kortslutningseffekten på 18 kV skenan
till ett sådant värde att generatorbrytaren
förmår att lösa ut. Den andra generatorn på
samma skena kommer därför i detta fall att mata
övriga belastningsobjekt på samlingsskenan.
Ej heller 600 MVA transformatorns andra 18
kV lindning och dess 380 kV lindning behöver
lösas ut.
Lokalkraftförsörjningen
Stationens eget kraftbehov, huvudsakligen
förbrukningsapparater i maskinstationen,
tillgodoses med två lokaltransformatorer anslutna
till var sin 18 kV samlingsskena. Dessutom är
till 40 kV ställverket ansluten en
transformator, som matar utskov, bostäder och
bygdedistribution.
De förstnämnda lokaltransformatorerna är
anslutna till 18 kV skenorna utan
begränsningsreaktor och brytare. Den hittillsvarande
mycket goda driftsäkerheten på de
lokaltrans-formatorer, som matar skyddade system i
verkets stationer, liar ansetts vara ett tillräckligt
skäl för att här utlämna 18 kV brytare.
Transformatorernas tomgångsström kan brytas med
en motormanövrerad frånskiljare.
I maskinstationen är distributionsspänningen
3 X 380 V med högohmigt jordad nollpunkt.
Detta system har man valt för att undvika att
ett enkelt jordfel åstadkommer utlösning av
detta viktiga system. Belysningsnätet matas
dock över särskilda belysningstransformatorer
380/220 V med direktjordad nollpunkt.
1176 TEKN ISK TI DSKRI FT 1957
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
