Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 1 - Nybyggen - Avloppsvattenrening i Södermanland, av SHl - Högspänd likströmsöverföring i Sovjetunionen, av R Gradin - 80 t ljusbågsugn, av K J Blom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nybyggen
i
Avloppsvattenrening i Södermanland
I oktober 1956 sattes en anläggning för höggradig
avloppsvattenrening i drift i Södermanland, och
hösten 1957 blev ännu ett verk färdigt.
Katrineholm har fått ett reningsverk bestående av
renskärare, försedimenteringsbassäng, droppfilter,
klarbassäng, denitrifieringsdammar,
kloreringsan-läggning, koncentreringsbehållare och torkplats för
slammet. Anläggningen, som är ansluten till
separat system (nederbördsvattnet går i ett särskilt
avloppssystem), är planerat för 18 000 personer och
12 000 personekvivalenter industrivatten och kan
byggas ut så att det räcker för 25 000 personer och
30 000 personekvivalenter.
Vattnet passerar sedimenteringsbassängen på 1,5 h
och klarbassängen på 2,1 h. Det starkt belastade
droppfiltret av 4—8 cm makadam har 2,5 m
bädd-höjd; 1 m3 av det betjänar 16 personer.
Rötkam-maren rymmer nu 1 500 m3. Den är liksom
droppfiltret klädd med frostbeständigt Valla-tegel.
Hela anläggningen ligger vid stadens
nedströms-gräns i en sluttning mot Nyköpingsån, varigenom
vattnet kan rinna med självtryck mellan dess olika
delar. Det lämnar den vanliga delen av
reningsanläggningen på 1,3 m höjd över ån.
Höjdskillnaden skall man utnyttja antingen för att leda vattnet
ca 1 km nedströms eller genom
denitrifieringsdammar i vilka resterande närsalter avlägsnas.
Reningsverket har kostat 2 Mkr. vartill kommer en
ledning med bergtunnel för 1,5 Mkr.
Sparreholm har fått ett reningsverk, även det
anslutet till separat system. Det består av två grupper
rötkammare med 7 resp. 5 lameller. Vattnets
uppehållstid är 5 dygn och ansluten folkmängd 700
personer.
Bebyggelsen ligger på höjdpartier i en flack
terräng. När vattnet letts ned till den senare får fasta
ämnen i det benägenhet att sedimentera. Det leds
då genom en grupp rötkammarlameller. Vattnet
från dessa kan utan pumpning ledas praktiskt taget
hur långt som helst utan att siam avsätter sig. Det
förenas längre ned i terrängen med vatten från den
andra gruppen rötkammarlameller, och allt vattnet
passerar genom en desinfekteringsanläggning.
Den ena rötkammargruppen och
kloreringsanlägg-ningen ligger bara 50 m från närmaste bebyggelse.
Illaluktande gaser, som är tyngre än luften, leds
genom två 50—100 m långa trätuber ut i ett
vidsträckt vassområde. Anläggningen har kostat 130 000
kr. Den kan lätt utvidgas (A Stenbebg i
Vattenhygien 1957 h. 3 s. 74—78). SHl
Högspänd likströmsöverföring i Sovjetunionen
Mellan Stalingrad vattenkraftstation i Volga och
Donetsbäckenet är en överföringsledning för
högspänd likström under byggnad. Projekteringsarbetet
på denna nya överföring grundar sig på de
erfarenheter, som erhållits vid drift av den tidigare
likströmsöverföringen Kasira-Moskva.
Stalingrad-Donbass-överföringen kommer att bestå
av en 473 km lång luftledning och två
strömriktar-stationer. I vardera stationen installeras åtta
identiska ventilgrupper, dimensionerade för 100 kV
vardera. Genom seriekoppling på likströmssidan
erhålles då en likspänning på 800 kV mellan polerna
eller en driftspänning på ± 400 kV, eftersom
jord-ningen sker till ett mittuttag. Förutom den sänkning
av den erforderliga isolationsnivån från 800 till 400
kV, som erhålles, har detta utförande av jordningen
även den fördelen att överföringen kan drivas med
en pol och jord med halva överföringsförmågan om
fel inträffar på den andra polen på ledningen eller
om en halv strömriktaranläggning måste tas ur
drift. Luftledningen får per pol två
stål-aluminiumlinor, 2 X 805 mm3. Avståndet mellan polerna blir
10 m, och 21 isolatorelement fordras i varje
isolator. Ledningen skyddas mot åska med en enkel
jordlina.
I normal drift kommer likströmsöverföringen ej
att ge upphov till någon jordström.
Överföringsförmågan beräknas bli 756 MW ( i avsändningsänden)
vid en avsändningsspänning på 840 kV och en
mottagningsspänning på ca 820 kV. Vid normal
effektriktning, dvs. från Stalingrad till Donetsbäckenet
skall det reaktiva effektbehovet i mottagningsänden
tillgodoses av fyra synkronkondensatorer på
vardera 75 MVA och fyra statiska kondensatorer på
vardera 150 MVA. Vid motsatt effektriktning, som även
kan förekomma, räknas med att generatorerna i
Stalingrad producerar erforderlig reaktiv effekt.
Överföringskostnaderna blir på grund av det korta
överföringsavståndet något större än vid 400 kV
växelström, men med hänsyn till den goda
ekonomin vid senare aktuella längre överföringsavstånd
anses drifterfarenheterna från denna
likströmsöverföring så värdefulla, att de motiverar valet av
likström (Primenov, Posse, Reider, Rokotyan och
Turetskii i Direct Current mars 1957 s. 106—112).
R Gradin
80 t ljusbågsugn
Vid samma brittiska verk som hösten 1954
igång-körde en 60 tons ljusbågsugn (Tekn. T. 1955 s. 498)
startades den 3 oktober 1957 en 80 t ugn. Denna
beräknas producera ca 90 000 t göt per år i form av
lågle-gerat och rostfritt stål. Ugnen, som är av Heroult-typ,
är utrustad med svängvalv (för korgchargering), tre
500 mm toppelektroder och austenitisk botten (för
att kunna förses med en Aseaomrörare). Ugnens
ytterdiameter uppgår till 6 100 mm (mot 5 800 mm
i den äldre 60 t ugnen). Ugnstransformatorn är på
20 000 kVA.
Själva ugnen skiljer sig, frånsett alt den är större,
ej nämnvärt från den tidigare ugnen.
Ugnstransformatorn, visar däremot flera unika konstruktioner.
Primärspänningen är 66 000 V och ström tas direkt
från kraftleverantörens distributionsnät. Detta har
möjliggjorts genom att transformatorn försetts med
en lastomkopplare för den stegvisa regleringen av
utspänningen som medger att denna omkopplas
under last. Tack vare denna har frekvensen på
till-och frånslagen hos 66 000 V brytaren nedbringats från
omöjliga 100 000 till 6 000 gånger per år, vilket en
vanlig luftsläckt brytare tål. Spänningsregleringen
medför dessutom att energitillförseln blir jämnare
med färre avbrott under nedsmältningen, vilket
resulterar i kortare nedsmältningstider och lägre
ståltillverkningskostnader.
Transformatorn består egentligen av två
transformatorer monterade i en gemensam tank. Den första
transformatorn, på vars primärsida spänningen är
TEKNISK TIDSKRIFT 1957 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
