Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 2 - Utvecklingslinjer inom metallurgin, av Gotthard Björling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Utvecklingslinjer inom
metallurgin
Professor Gotthard Björling, Stockholm
Fig. 1.
Framställning av [-icke-järnmetaller-]
{+icke-järnmetal-
ler+} 1801—1960.
Inom metallurgin kan man med
malmfyndigheten som utgångspunkt oftast särskilja mer
eller mindre distinkta, principiellt olika steg:
mekanisk separation av mineralet från
huvuddelen av gångarten (gruvbrytning och
anrikning) ; koncentration av metallen i en för
följande steg lämpad förening eller lösning
(skär-stenssmältning, röstning eller läkning);
framställning av metallisk fas (reduktion,
elektrolytisk utfällning); raffinering av råmetallen
(elektrolys, förslaggning, destillation, segring)
samt eventuellt uppgjutning.
Föroreningarnas frånskiljande
Eftersom metallerna i de naturliga mineralen
förekommer tillsammans med större eller
mindre mängder av andra element, är det
metallurgins uppgift att ta bort
föroreningar, såvida de inte råkar vara önskvärda. De
förekommer på olika sätt, t.ex. som sidosten
eller gångart i fyndigheten eller kemiskt
bundna vid metallen i malmmineralet, men de kan
också komma in under den metallurgiska
behandlingen. I de olika stegen frånskils förore-
Bearbetning av installationsföreläsning vid KTH den 16
november 1957.
669
ningarna successivt genom separationer, och i
varje steg uppnås en viss separationsgrad eller
anrikningsgrad; denna är vanligen mycket stor
i de tidigare stegen men låg i de senare.
Av särskilt intresse är den stora betydelse,
som den fysikaliska separationen har inom
alla stegen, alltså inte bara i det första. Den
egentliga och så att säga kemiska metallurgin
har huvudsakligen till uppgift att skapa de
förutsättningar, som möjliggör en fysikalisk
separation. I det första steget finns det oftast
naturliga förutsättningar för en sådan, och
metallurgen kan då knappast biträda
gruv-karlen, men i de tre senare stegen måste han
kombinera sitt vetande inom kemi, fysik och
mekanik för att uppnå bästa resultat.
I t.ex. den vanliga masugnsprocessen utför
man en smältreduktion av järnmalm. Härvid
är själva reduktionen en relativt enkel
procedur, som sker i stor utsträckning uppe i
schaktet långt innan godset börjat smälta. Först efter
reduktionen smälts godset ned, och man kan
nu vid tappningen skilja tackjärn och slagg
från varandra. Efter direkt nedsmältning hade
separation av järnförening och slagg ej varit
möjlig. Vissa enhetsprocesser är dock helt
fy-sikalisk-kemiska, nämligen de, i vilka man
samtidigt genomför en kemisk förändring och
utför en fysikalisk separation; ett exempel på
detta är den elektrolytiska utfällningen av en
metall.
Fordringar på metallurgin
Den snabba tekniska utvecklingen har ökat
kraven inte bara på de kvantiteter av de
välkända metallerna utan också på de kvaliteter
av dessa, som metallurgerna måste framställa.
Vidare har den ökat antalet bruksmetaller.
Somliga metaller har förut framställts endast
i oren form som laboratoriekuriositeter men
efterfrågas nu kanske i tusentals eller
tiotusentals ton.
Metallerna kan växla i relativ betydelse
(fig. 1). Ett exempel på kvantitetsökning ger
aluminium, som t.ex. för 20 år sedan
framställdes i årskvantiteter, understigande 0,5 Mt.
2Q TEKNISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
