Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 2 - Stålindustrin i Sovjet, av CS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stålindustrin i Sovjet
338.45(47) : 669.1
Ståltillverkningen i Sovjetunionen visar
speciellt efter 1950 en stark ökning. Följande
siffror meddelas:
År 1913 1940 1950 1956 1960*
Tackjärn .... Mt 4,2 14,9 — 35,8 —
Göt ......... Mt 4,3 18,3 27,3 48,6 68,3
Varmvalsat .. Mt 3,6 13,1 — 37,8 —
* planerat.
Martinståltillverkning
Huvuddelen av stålet tillverkas i martinugnar.
Ur bränslebesparings- och
produktivitetssynpunkt tenderar ugnskapaciteten till allt större
chargevikter. Nu är denna i medeltal för hela
stålindustrin 169,5 t. Medelytan hos baden är
46,99 m2; tillverkningen per ugnsenhet är i
medeltal 119 300 t/år med en dygnsproduktion av
i medeltal 7,21 t/m2 badyta.
De mindre ugnarna upp till 100 t chargevikt
eldas med olja; de större upp till 500 t
chargevikt med en blandning av koks- och hyttgas.
Den ekvivalenta bränsleåtgången är i
medeltal 190,76 kg/t stål; för de större
ugnsenheterna, t.ex. 250 t, är den dock lägre 138,3 kg/t.
Därav framgår betydelsen av utvecklingen mot
större ugnsenheter ur
bränslebesparingssyn-punkt. Man använder flytande insats vid 76 %
av tillverkningen.
Per ton stål åtgår i medeltal 616,7 kg tackjärn
och 435,7 kg skrot. En ny martinugnstyp med
500 t chargevikt har utvecklats och är i drift
(bottenyta ca 96 m2, bredd ca 6 m, längd ca 16
m). Flera dylika ugnar skall installeras inom
kort. Martinugnar med en kapacitet av 600—
750 t är under utveckling. Chargeringen med
fast insats i dylika ugnar är ett problem.
Speciella anordningar, som tillåter chargering av
50—100 t fast insats inom loppet av 10—15
min. konstrueras.
Betjäningen av ugnarna är starkt
automatiserad; förprov och analyser sker med
kvantometrar, temperaturmätning under
chargegång-en och vid tappning med doppyrometrar. För
att förkorta chargetiden planerar man
smältning av legeringstillsatserna för flytande insats
i ugn eller skänk i speciella
"hjälp"-ljusbågs-ugnar.
Referat av uppsatser i Stal 1957 h. 11.
Användning av syrgas
Genom användning av 35 m3 syrgas per ton
stål i martinugnarna ökas produktionen med
ca 20 %, bränsleförbrukningen minskar med
ca 10 % och sligtillsatsen minskar med ca
40 %, samtidigt som infordringens hållbarhet
enligt uppgift förblir oförändrad.
Användningen av syrgas beror dock av lokala
förhållanden och bör arbetas in i takt med verkens
övriga utbyggnad. Syrgas används i stor
utsträckning vid tillverkning av kvalitetsstål i
ljusbågsugnar.
Kontinuerlig gjutning
I Sovjet arbetade under 1957 åtta aggregat för
kontinuerlig gjutning av stål. Både tätat och
låglegerat stål har gjutits med tillfredsställande
resultat. Erhållna data visar, att det redan nu
vid flera verk är lämpligt att övergå till
kontinuerlig gjutning från skänkar för 50—130 t.
Rörtillverkning
Drygt 10 % av Sovjets produktion av
varmvalsat stål kommer fram i form av rör.
Utvecklingen av de tre olika typerna sömlösa,
vällda och elektriskt motståndssvetsade rör är:
År 1940 1945 1950 1955 1956 1960*
totalt.. Mt 0,966 0,571 2,001 3,549 3,835 —
sömlösa °/o 66,2 85,7 72,0 68,2 64,4 54,5
vällda.. °/o 33,0 12,7 19,9 18,4 16,2 14,0
elsvetsa-
de ... %> 0,8 1,6 8,1 13,4 19,4 31,5
* planerat.
Som synes växer tillverkningen av elektriskt
motståndssvetsade rör på de andras
bekostnad. Samma tendens föreligger även som
bekant i den västliga världen.
Materialforskning
En nödvändig förutsättning för tekniska
framsteg är tillgång på nya stål och legeringar med
ständigt förbättrade hållfasthetsvärden.
Användningsområden som ställer extrema krav
på materialen är i dag reamotorer,
högtrycks-och högtemperaturånganläggningar, grova
anläggningsmaskiner för arbete i kallt klimat,
kraftstationer, skeppsbyggeri m.m.
Små föroreningshalter av Pb, S och Sb i
varm-hållfasta nickellegeringar samt austentiska stål
har visat sig ge en katastrofal försämring av
tidbrottegenskaperna vid 700°G när de
överskrider vissa kritiska värden (material för
reamotorer). Olika varmhållfasta stål och
legeringars tidbrottgräns för 100 000 h har
undersökts mellan 475—700° C. Smärre
legeringstillsatsers inverkan har studerats samtidigt med
ändringen i sammansättningen hos
grundmassan och karbidfaserna efter viss tid och
temperatur (ångteknik).
2Q TEKNISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
