- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 88. 1958 /
35

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 2 - Andras erfarenheter - Puzzolan i betong, av Tor H Hagerman - Mera socker gneom avsaltning, av SHl - Grafittrådar, av SHl - Bromtillverkning i Israel, av SHl - Selen nödvändig för djur, av SHl

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

haltigt cement (1 °/o) och pyrexglas som
ballast-material samt diverse i Danmark tillgängliga
puzzolanen Pyrexglas användes nämligen som standard
vid provningar i USA. Beredning och lagring av
provkropparna skedde i stort sett enligt Bureau of
Reclamation, 1953, ehuru vissa modifikationer
gjordes.

Det finkorniga puzzolanmaterialet tillsattes i olika
förhållanden till bruket som ersättning för en del
av det ingående cementet. Den lämpligaste
tillsatsmängden för hindrande av svällning var, beroende
på puzzolantypen, 15—50 %>, räknat på
cementvikten. Det visade sig emellertid att inte alla sådana
puzzolaner var lämpliga, en del hade till och med
en försämrande inverkan på betongen. I vissa fall
kom man fram till att puzzolaner, innehållande opal
i halt under 10 %>, ökade svällningen, medan en
större halt av samma material under samma
förhållanden minskade den. För att puzzolaner skall
anses tillräckligt effektiva, fordras att utvidgningen
minskas minst 75 °/o om 25 vol-%> av cementet
ersätts med puzzolan.

De danska material, som vid provningarna visade
sig särskilt lämpliga, var: kalk-opalflinta, Sistoff
(en biprodukt vid aluminiumtillverkning), "moler",
dvs. finsediment rikt på opal från kiselgur, vidare
ren kiselgur och kaolin. För de tre sistnämnda
krävdes dock först kalcinering. Man har funnit att
hållfastheten hos puzzolanhaltigt bruk tilltar med
alkaliinnehållet i cementet.

De första provningarna visade en rätt stor
spridning av resultaten, varför man särskilt undersökte
orsaken härtill. Det visade sig att huvudorsaken låg
i svårigheten att hålla bruket homogent vid
tillverkningen av prismorna. Denna del av
undersökningen är av mer allmänt intresse, då den har stor
betydelse även för andra vanligare provningar av
betong och bruk.

I Sverige arbetar sedan några år en
"Ballastkommitté" och man har i något fall konstaterat
alkali-kiselsyra-reaktioner i skadad betong. Frågan om
skadeförhindrande tillsatsmaterial kan sålunda även
här komma att aktualiseras (A H M Andreasen,
K E H Christensen & P Bredsdorff i
"Investiga-tion of the effect of some pozzolans ön alkali
re-actions in concrete". Statens
Byggeforskningsinstitut. Akademiet for de Tekniske Videnskaber,
Köpenhamn 1957). Tor H Hagerman

Mera socker genom avsaltning

Vid bearbetning av råsaft från sockerrör kan man
inte bringa allt socker till kristallisation. Orsaken
härtill är främst närvaron av kaliumklorid i saften.
Om den och andra salter (klorider och sulfat av
natrium, kalcium och magnesium) avlägsnas,
kristalliserar 4,5 °/o mera socker.

Ett sätt att avlägsna salterna är elektrofores (Tekn.
T. 1954 s. 811, 865; 1955 s. 244), en metod som
under ett år provats på sockersaft i halvstor skala i
USA. Apparaten har en avverkning på 1,7 m3/h.
Vanligen kan man avlägsna tillräckligt mycket
kaliumklorid genom att ta bort 25 °/o av jonerna; med
den använda anläggningen kan 45 °/o frånskiljas.

Apparatens membran är av en 0,6—1,25 mm tjock,
kemiskt resistent väv, impregnerad med anjon- och
katjonbytare. Membranen är travade på varandra,
vartannat anjon- och vartannat katjonbytande,
skilda åt av mellanlägg som ger plats för
vätskeströmmar. I vartannat mellanrum rinner sockersaft och
i de övriga vatten. Genom en pålagd spänning
tvingas jonerna att vandra från saften till vattnet.

Vid proven har man kört med 15—45 °/o avsalt-

ning och vid 50—65°C. Saft, sirap eller melass med
upp till 65 °/o torrsubstanshalt kan behandlas
tillfredsställande. Största konduktivitet och därmed
gynnsammaste betingelser för avsaltning uppnås vid
ca 30 %> torrsubstanshalt. Konduktiviteten stiger med
temperaturen, men membranens livslängd blir
samtidigt mindre varför en kompromiss måste göras.

Under normala betingelser förbrukas 1,3 kWh/kg
avlägsnade joner. Åtgången av elenergi stiger
emellertid med avsaltningen därför att cellernas
konduktivitet avtar. Vid mer än 85 °/o avsaltning blir
processen mycket oekonomisk. Troligen är det lämpligt
att i praktiken nöja sig med 25—30 °/o avsaltning
vilken ger tillfredsställande kristallisering.

Kat jonmembranen tycks ha stor livslängd;
anjon-membranen har visat sig vara mindre stabila och
har kunnat användas ca 1 månad. Deras resistivitet
växer nämligen under användningen. För att
avsalt-ningsmetoden skall bli ekonomiskt tilltalande fordras
i första hand stabilare anjonmembran (Industrial
& Engineering Chemistry juni 1957 s. 26 A). SHl

Grafittrådar

I en ljusbåge mellan kolelektroder har man under
högt tryck erhållit fina trådar av grafit, vilka har tio
gånger så hög brottgräns och tio gånger så stor
konduktivitet som vanlig grafit. Man har gjort såväl
band som trådar med runt tvärsnitt. De blir flera
mikron tjocka och några millimeter långa.

Trådarna fås inbäddade i en grundmassa som
bildas av en konsumerbar kolelektrod i argonatmosfär
av ca 90 at tryck. Elektrodmaterialet kondenseras
då i form av en snabbt växande stalagmit. Grenade
trådar är inte ovanliga. De cylindriska är vanligen
raka, medan banden lätt vrids och bildar kinkar
(Chemical & Engineering News 10 juni 1957 s. 32).

SHl

Bromtillverkning i Israel

Vid utnyttjandet av salterna i Döda havets vatten
framställer man nu brom ur en koncentrerad
avfallslösning från kalifabriken. Bromen, som
föreligger som magnesiumbromid, frigörs genom
klorering och blåses ur lösningen med luft. Vid
utvinnandet av den gasformiga bromen absorberas den
i en natriumbromidlösning vid ca — 18°C. Härvid
bildas polybromider som har lågt ångtryck och är
lättlösliga i natriumbromidlösning. Bromen frigörs
sedan genom upphettning i en
destillationsapparat, och natriumbromidlösningen återförs till
absorp-tionssteget.

Denna process, som utarbetats i USA, är enklare
och billigare än de som tidigare använts, t.ex.
absorption av bromen i natriumhydroxid- eller
sodalösning och frigörande av den med svavelsyra. I
Israel har man nu en anläggning enligt den nya
metoden för 2 000 t/år brom. En fabrik för
framställning av 1 800 t/år etylendibromid är under
byggnad och väntas bli färdig 1958. Den kommer att
förbruka 1 600 t/år brom (Chemical Engineering
sept. 1957 s. 164, 166)). SHl

Selen nödvändig för djur

Länge har selen ansetts mycket giftig, men det ser
nu ut att vara nödvändigt i spårkvantiteter för vissa
djur. Man har nämligen funnit att levernekros (lokal
celldöd) hos råttor, nekros av olika andra vävnader
hos möss och ödem hos kycklingar, alla sjukdomar
med dödlig utgång, uppstår vid brist på cystin,
vitamin E och ett ämne kallat faktor 3. Vilken som helst

2Q TEKNISK TIDSKRIFT 1958

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1958/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free