- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 88. 1958 /
74

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 4 - Nya metoder - Teleförbindelse genom ljusmodulering, av K J - Vulkning av silikongummi, av SHl - Platinotronen — ett mikrovågsrör för höga effekter, av J-R Törnquist

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Denna typ av telekommunikation har uppenbara
fördelar ur militär synpunkt. I jämförelse med radio
är den svår att upptäcka, svår att störa och omöjlig
att avlyssna. I civilt bruk kan den avlasta
radiotrafiken i vissa tillämpningar där trängseln i etern
är mycket stor t.ex. vid en flyghamn. I
industrin kan den tänkas komma till användning för
t.ex. kontrollen av en travers i ett stålverk där smuts
och frätande atmosfär försvårar förbindelsen över
släpkontakter. För privatbruk är den fri från
restriktioner eftersom den inte kräver utrymme i
etern (Control Engineering juli 1957 s. 63). K J

Vulkning av silikongummi

Ett silikongummis egenskaper beror bl.a. på
fyll-medlets art och mängd, polymerens
sammansättning och molvikt samt på arten och mängden av
tvärbindningarna mellan de raka atomkedjorna. Av
största vikt för slutproduktens egenskaper är
givetvis tvärbindningarna som uppstår vid vulkningen.
Denna har hittills utförts med starkt reaktiva
peroxider vilka över fria radikaler verkar på föga
reaktiva metylgrupper, bundna vid kiselatomerna.

Ett typiskt exempel är vulkning av
dimetylsiloxan-gummi med bensoylperoxid (Tekn. T. 1956 s. 123).
I ett sådant system måste antalet erhållna
tvärbindningar regleras genom noggrann dosering och
dispergering av peroxiden. Metoden är synnerligen
ineffektiv, då förhållandet mellan antalet fria
radikaler och antalet tvärbindningar är ca 5:1.

Det är svårt att med den erhålla reproducerbara
resultat, och slutprodukten kommer att innehålla
skadliga katalysatorrester, såsom bensoesyra, i
relativt hög koncentration. Dåliga resultat fås vid
kombination av starkt reaktiva peroxider med
fyllmedel som har stor aktiv yta, t.ex. kimrök och
finfördelad kiseldioxid.

Inför man reaktiva omättade kolvätegrupper i
si-loxankedjan (Tekn. T. 1956 s. 121; 1957 s. 343), kan
man emellertid vulka med mindre reaktiva
peroxider som verkar specifikt på de omättade grupperna.
Härigenom blir det möjligt att reglera antalet
tvärbindningar genom variation av antalet omättade
grupper i polymeren (tabell. 1). Produkten kommer
att innehålla mindre mängd skadliga rester av
katalysatorn, eftersom denna inte behöver användas
i stort överskott, och ytaktiva fyllmedel kan
användas.

Dessutom har det visat sig att produkten får
mycket liten bestående deformation efter tryck. Vid
användning av gängse vulkningsmetoder måste
däremot den bestående deformationen motverkas
genom tillsatser som i många fall är giftiga och som
minskar gummits förlängning. De nämnda
fördelarna uppnås utan uppoffring av några av
silikon-gummits önskvärda egenskaper.

Den nya vulkningsmetoden kan tillämpas på många
omättade grupper, t.ex. allyl- och
cyklohexenyl-grupperna, men hittills har man vid en
undersökning studerat bara vinylgruppen. Dennas och andra
omättade gruppers reaktivitet påverkas mycket litet
av andra organiska grupper, bundna vid
kiselatomerna. Man har infört vinylgrupper i polymerer
som etylvinylsiloxan, metylvinylsiloxan eller
fenyl-vinylsiloxan.

Som vulkmedel är di-tert-alkylperoxider lämpliga,
t.ex. tertbutyl-tert-triptylperoxid (CH3)8COOC(CH3)2C
(CH3)2CH3 och di-tert-butylperoxid (CH3)3COOC
(CH,) 3. De har mycket liten reaktivitet gentemot
metyl- och fenylgrupper och verkar därför selektivt
på vinylgrupperna. Man kan emellertid framställa
elaster med goda egenskaper även med
konventionella, reaktiva peroxider, såsom bensoylperoxid, vil-

Tabell 1. Produktegenskaper och vinylhalt vid vulkning (24 h vid 150°C)
med 0,4 delar peroxid per 100 delar gummi, fyllt med kiseldioxid

[-Etylvinylsiloxan-]

{+Etylvinyl- siloxan+} vikt-% [-Brottgräns-] {+Brott- gräns+} kp/cm2 [-Förlängning-] {+Förläng- ning+} °/o Hårdhet Beståend Shore A
deformation °/o*
Di-tert-butylperoxid .. 0,10 49,7 330 45 15
0,20 57,4 270 48 9
0,30 63,0 230 52 5
0,40 65,1 210 55 3
Bensoylperoxid .... 0,10 56,7 320 43 27
0,20 59,5 270 46 18
0,30 59,5 230 49 10
0,40 60,2 220 52 5

* av ursprunglig deformation efter 22 h vid 175°C

ka då används i mycket mindre mängd än vid
vulkning av dimetylsilikoner. Den bestående
deformationen blir emellertid större än vid användning av
di-tert-butylperoxid (tabell 1).

Peroxiden ger vid vulkningen fria radikaler i
gummimolekylen, vilka reagerar med varandra till
tvärbindningar. Två metylradikaler, en i vardera av två
kedjemolekyler, ger sålunda en dimetylenbrygga
mellan molekylerna. Denna reaktion är emellertid
utesluten vid användning av di-tert-butylperoxid
som inte förmår aktivera metylgrupperna. En
reaktion mellan två vinylgrupper är tänkbar men
mycket osannolik på grund av deras ringa antal i varje
silikonmolekyl. Det återstår därför som enda
alternativ att en metylgrupp i en molekyl reagerar med
en vinylgrupp i en annan.

Det finns inget direkt bevis för att detta
verkligen sker, men flera iakttagelser stöder antagandet
att så är fallet. För att reaktionen skall äga rum
måste emellertid den deltagande metylgruppen
aktiveras av katalysatorn vilket man vet normalt inte
sker med den mindre reaktiva katalysatorn. Det
förefaller därför sannolikt att närvaro av
vinylgrupper eller vinyldikaler är nödvändig för
aktivering av en metylgrupp (M L Dunham, D L Bailey
& R Y Mixer i Industrial & Engineering Chemistry
sept. 1957 s. 1373—1376). SHl

Platinotronen — ett mikrovågsrör för höga
effekter

Platinotronen (fig. 1) är en ny typ av mikrovågsrör
för höga effekter, utvecklad närmast med tanke på
radartillämpningar. Fysikaliskt sett har den mycket
gemensamt med magnetronen, men den skiljer sig
från denna i det avseendet att svängkretsen är för-

Fig. 1.
Platinotronen med dess [-permanent-magnet.-]
{+permanent-
magnet.+}

TEKNISK TIDSKRIFT 1958 (p3

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1958/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free