Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 5 - Telefontrafikteorins metoder, av Anders Elldin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 3. Ingångar anslutna till ett väljarsteg som ger
begränsad åtkomlighet till utgångarna (gradering).
vänta tills ett organ blir ledigt, varvid den
önskade förbindelsen fullbordas.
Abonnenternas sätt att reagera för
upptaget-ton resp. väntan har en viss inverkan på
trafikförhållandena. Inom telefontrafikteorin
förekommer två antaganden som ger vissa
gränser för abonnenternas reaktioner. För ett
upptagetsystem kan antas att samtliga
spärrade anrop icke ger anledning till förnyade
anrop. För ett väntsystem kan antas att
samtliga väntande anrop står kvar tills de blir
betjänade, oberoende av hur länge de får vänta.
Dessa två antaganden är de mest brukliga.
Dessa antaganden är icke fullt realistiska då
man kan vänta sig att en spärrad abonnent
Fig. 4. Länksystem, upptill beskrivet med
individ-symboler, nedtill med väl jar symboler. A ingångar,
B länkar, C utgångar.
gör förnyade anrop i ett upptagetsystem och
då man också kan vänta sig att vissa
abonnenter inte har tålamod att vänta i ett väntsystem.
Detta förhållande har också beaktats inom
teorin genom införande av modifierade
antaganden om abonnenternas sätt att reagera för
spärrning och väntan. Ju högre spärrningen
är, desto större betydelse har dessa
abonnentreaktioner för dimensioneringen.
Trafikförhållandena blir något olika för de
två typerna av system. Man förstår att ett
upptagetsystem bör få fler uppkopplingsförsök i
förhållande till den avverkade trafiken än ett
väntsystem. Å andra sidan kommer ett
väntsystem att medföra att kopplingsorganen även
belastas av väntande.
Grupperingssätt inom telefonin
Ett telefonsystem är uppbyggt av ett antal
successiva väljarsteg, över vilka uppkoppling
sker från anropande abonnent (A-abonnent)
till anropad abonnent (ß-abonnent). Varje
väljarsteg eller enhet av väljarsteg utför en del
av valet bland lediga och möjliga vägar
mellan A- och ß-abonnent. Ingången till
nästföljande väljarenhet är i allmänhet given av den
valda utgången i föregående väljarenhet.
Behandlingen av trafikförhållandena brukar
begränsas till ett väljarsteg eller en väljarenhet
i taget.
För behandling av förhållandena inom en
väljarenhet skiljer man på tre typer av
grupperingssätt av väljarna i en enhet: fullt
åtkomliga grupper, graderingar (begränsad
åtkomlighet) och länksystem.
En fullt åtkomlig grupp, fig. 2,
karakteriseras av att samtliga ingångar i ett väljarsteg
direkt kan anslutas till samtliga utgångar, t.ex.
att N ingångar kan anslutas till n utgångar. Ur
trafiksynpunkt spelar det ingen roll om valet
sker från N till n eller tvärtom.
En gradering, fig. 3, utmärkes av att
ingångarna endast når en del av gruppens utgångar
(begränsad åtkomlighet), samt att åtminstone
några av utgångarna kan nås från olika
ingångsgrupper. Graderingen skall dessutom icke
vara uppdelbar i av varandra oberoende delar.
Graderingen i fig. 3 har g • N ingångar
uppdelade i g delar, ingångsgrupper, där varje
sådan grupp har tillgång till en för gruppen
unik kombination av k utgångar. Totalt finns
n > k utgångar. Gradering tillgripes när
trafiken i en viss riktning kräver fler ledningar
än en enskild väljare med
"sökningskapaciteten" k kan nå. Med hänsyn till en eller annan
teknisk orsak, t.ex. stativuppbyggnad eller
manövreringsenheter, uppdelas ingångarna i
ett antal grupper, g. Vid g ingångsgrupper kan
graderingen ha
n<g-(k —1)+1 (8)
ledningar för att vara odelbar.
Ett länksystem, fig. 4, karakteriseras av att
förbindelsen mellan ingångar och utgångar
ombesörjes av länkar.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 (p3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
