Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 5 - Telefontrafikteorins metoder, av Anders Elldin - Andras erfarenheter - Betonggolv, av Hn - Syntetfibertråd i skodon, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5. Elldin, A: A survey of the applicability of equations of
state in the theory of telephone traffic. Ericsson Technics
1957 h. 1 s. 143.
6. Holm, R: Beräkning av spärrningstal för automatiska
centraler. Tekn. Bil. Telegrafstyrelsens Cirk. nr 8—9/1919.
7. Jacobaeus, C: A study ön congestion in link systems.
Ericsson Technics 1950 h. 48.
8. Jensen, A: An elucidation of A K Erlang’s statistical
works through the theory of stochastic processes i "The
Life and Works of A K Erlang", Köpenhamn 1948, s. 23—
100.
9. Jensen, A: Moe’s principle. An econometric investigation
intended as an aid in dimensioning and managing telephone
plant. Köpenhamn 1950.
10. Jensen, A: Trafikteoriens hjælpemidler ved planlægning
og drift af vejnet. Ingeniören 1957 h. 17—19 s. 419.
11. Kendall, D G: Stochastic processes occuring in the
theory of queues and their analysis by the method of the
imbedded Markov chain. Ann. Math. Statistics sept. 1953
s. 338.
12. Neovius, G: Artificial traffic trials using digital
com-puters. Ericsson Technics 1955 h. 2 s. 279.
13. Palm, C: Intensitätsschwankungen im
Fernsprechver-kehr. Ericsson Technics 1943 h. 44.
14. Palm, C: Nyare rön inom trafikforskningen. Tekn.
Medd. Telegrafstyr. 1944 h. 4—5 s. 1.
15. Palm, C: Specialnummer för Teletrafikteknik. Tekn.
Medd. Telegrafstyr. 1946.
16. Rönnblom, N: Bestämning av antalet ledningar och
kopplingsorgan inom telefonien. Tekn. Medd. Telegrafstyr.
1937 h. 1—3 s. 13.
17. Syski, R: The theory of congestion in lost-call systems.
ATE Journal 1953 h. 4 s. 182.
18. Tånge, I: Optimalmetoder för bestämning av vior och
ledningsantal i telefonnät med alternativa trafikvägar. Tele
1957 h. 1 s. 1.
andras erfarenheter
Betonggolv
Varje år uppslår skador på en stor mängd
betonggolv i bostadshus till följd av oriktigt utförande
eller olämpligt val av material och blandning.
Vanligast förekommer skadorna i tvåskiktsgolv, golv
med "grovsats" och golv med "slip"- eller "ytsats".
Tvåskiktsgolven bör därför undvikas, och golven
bör göras i ett homogent skikt, enskiktsgolv.
Endast i två fall är det motiverat att lägga golv i två
skikt nämligen då de lutar och då underlaget är
ojämnt. Måste golvet utföras i två skikt, skall man
söka använda samma slags betong i båda skikten
och eftersträva gott förband mellan skikten.
Ett oarmerat enskiktsgolv bör göras ca 3 cm tjockt
på betongunderlag och 5 cm tjockt på
fyllningsunderlag. Betongunderlaget måste vara väl rengjort
och lagom vattnat för att förband mellan underlag
och golv skall erhållas. Ett fyllningsunderlag skall
vara ordentligt packat, så att man kan arbeta på
det utan att trampa ned det. Fyllningen får inte
vara alltför mycket eller ojämnt sugande. En torr
sandfyllning bör vattnas något på ytan,
vattenkäns-ligare fyllningar som lättbetongkross, koksaska och
granulerad slagg bör täckas med papp. På
sviktande fyllningar, såsom mineralullsmattor, är det
lämpligt att sprickarmera golven. Nätet, förslagsvis
med 6 mm tråddiameter och 30 cm rutor, skall ligga
ungefär mitt i plattan.
Blandningen för slitgolv får inte vara magrare än
1 på 4 volymdelar, med gjutgrus och i plastisk
konsisten. För undergolv får blandningen inte vara
magrare än 1 på 5 volymdelar, men i övrigt görs
den likadan som för slitgolv.
Betongens plastiska konsistens gör att bruket
måste arbetas mera vid avdragningen, varigenom
det också blir väl komprimerat. I samband med
av-dragningen bör man tänka på att höga bruksbanor
— klen banläkt — ofta resulterar i sprickor i det
färdiga golvet. Bättre är därför grövre banläkt eller
rör på exempelvis betongklotsar. Denna kraftigare
typ av banor är också nödvändig om maskiner
används för avdragningen. Dessa maskiner kräver
styvare betong och minskar därmed ytterligare
riskerna för krympsprickor.
Ytbehandlingen — trärivning och stålglättning eller
stålslipning — skall göras utan överdriven
bearbetning. Även här finns möjligheter att ersätta
handarbetet med maskinbearbetning.
Slitgolv bör alltid vattenhärdas. Undergolv behöver
inte nödvändigtvis vattenhärdas — såvida risken för
snabb uttorkning ej är alltför stor. Om golven har
vattenhärdats eller ej har inte någon märkbar
inverkan på betonggolvens fukthalt efter 2—3
månader, dvs. när linoleummattor skall läggas.
Nya idéer börjar vinna terräng på golvområdet.
De tjocka fyllningsbjälklagen bytes ut mot tunnare,
ca 20 cm tjocka, bjälklag. Härvid görs golven i
form av ett ca 3—4 cm tjockt skikt direkt på
bjälklagsbetongen. Direktavjämnad bjälklagsbetong har
också provats, men på detta område återstår ännu
åtskilliga problem att lösa (Lars Jonsson i
informationsföredrag i Malmö den 8 oktober 1957
arrangerat av Statens Nämnd för Byggnadsforskning och
AB Svensk Byggtjänst). Hn
Syntetfi bert råd i skodon
Tråd ay syntetfiber har fått växande användning för
söm i skodons överdel, främst på grund av dess
stora hållfasthet. Den har inte bara högre
brottgräns än bomullstråd utan också större
nötningshållfasthet. Nylontråd med samma vikt per meter
som bomullstråd har t.ex. nära dubbelt så hög
brottgräns. Vidare har den betydligt högre böjbrottgräns
men är också styvare vilket är både en fördel och
en nackdel.
Syntetfibertråd motstår röta och syror avsevärt
bättre än naturfibertråd. Enligt uppgift är detta
särskilt utmärkande för tråd av polyesterfiber (Dacron
och Terylene). Syntetfibrerna börjar mjukna vid
160—170°G vilket knappast kan vålla svårigheter
vid skodonens användning men väl är till visst
besvär vid deras tillverkning.
En ogynnsam egenskap hos syntetfibertråden är
dess stora töjbarhet; nylontråd kan t.ex. töjas
ungefär tre gånger så mycket som bomullstråd. Detta
har medfört stort besvär vid inställning av
trådspänningen vid syning och orsakade i början
rynkning. Numera har man emellertid funnit att
trådens töjning genom värmebehandling kan minskas
till ca 18 °/o som är ungefär densamma som
lång-fibrigt silkes. Terylene-tråd uppges ge betydligt
mindre besvär än nylontråd.
En orsak till att det är svårt att ställa in
trådspänningen rätt är syntetfibertrådens ytegenskaper.
Trots att dess yta är glatt blir friktionen mot en
trådförare av metall betydligt större än för
bomullstråd. Värmeutvecklingen genom friktionen kan
bli så stor att syntetfibertråden smälter. För att
undvika detta använder man en relativt grov och
helst förkromad nål. Denna kan dessutom kylas
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 (p3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
