- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 88. 1958 /
105

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 6 - Förpackningen som rostskyddshjälpmedel, av Erik Wallenberg - Stålrör med polyeten som korrosionsskydd - Insektsbekämpare och gödsel spreds med flyg - Strålskydd av socker - Ståls ytsprickning genom väteupptagning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

na kan alltså även. verka i närvaro av vatten
eller vattenånga, bara de härigenom ej sköljs
bort. De är inte farliga att hantera, men de
kan ha en viss giftverkan, om man stoppar
dem direkt i munnen.

Amerikanska metoder

Under andra världskriget utvecklade
amerikanarna ett antal numera klassiska militära
rost-skyddspaketeringsmetoder för att möjliggöra
transport av den tekniska krigföringens ofta
synnerligen korrosionskänsliga material från
tillverkningsorterna till krigsskådeplatserna på
andra sidan haven.

Vid metod 1 täckes den rengjorda
metallytan med en film av ett
korrosionsförhindran-de medel på vax-, fett- eller oljebas, varefter
föremålet förses med ett fettätt ("greaseproof")
omslag, vars uppgift är att skydda det
egentliga rostskyddsmedlet mot läckning eller
åverkan.

Enligt metod 1 a förseglas det använda
omslagspapperet, varför detta skyddar även mot
flytande vatten.

Metod 1 b går under flera namn, bl.a. "Hot
Melt"-metoden, eftersom man i regel stoppar
skyddsföremålet i en smälta, som består av en
blandning av etylcellulosa, vax, olja och
hartser. Smältan har en temperatur av 190—200°C.
När en kall metalldel doppas i den inneslutes
den i ett skal med relativt stor tjocklek, som
utgör ett gott skydd även mot mekaniska
påkänningar, och som mycket lätt kan skalas av
(Tekn. T. 1955 s. 581). De behandlade delarna
packas sedan vanligen i en kartong.

Vid metod 2 utnyttjar man en fuktbarriär i
kombination med ett fuktabsorptionsmedel.
Som högsta värde för fuktbarriärens
vattenång-genomsläpplighet har man satt 3,9 g/m2 dygn
vid en tryckdifferens av 42 torr (jfr Tekn. T.
1947 s. 375; 1952 s. 653).

Slutord

De möjligheter att nå korrosionsskydd som
behandlats här är som tidigare framgått specifika
för järn och stål. Korrosionen är emellertid ett
problem även för andra metaller, fast frågan
då kan ligga till på ett helt annat sätt. Detta
gäller för t.ex. aluminium och mässing och
likaså anlöpning av silver. Även i dessa fall
kan förpackningen vara ett betydelsefullt
korrosionsskydd, som erbjuder många intressanta
problem.

Eftersom anlöpningen av silver beror på
svavelföreningar i luften, kan anlöpningen
hindras genom ett emballage, som är impregnerat
med kemikalier, som absorberar eller omsätter
sig med svavelföreningarna. Man har använt
bl.a. koppar- och kadmiumacetat, blyacetat
(blysocker, giftigt!) och även klorofyllderivat7
(Tekn. T. 1955 s. 840).

Förpackningsmaterialets elektrolythalt,
speciellt kloridhalten, har avgörande betydelse
även för korrosionen av aluminium8, Korro-

sion av mässing har stundom också orsakats
av ämnen i förpackningen, t.ex. av
komponenter i den tryckfärg som använts för
tryckningen30.

I samtliga fall är det sålunda av vikt, att
förpackningens skyddsfunktioner noga
analyseras, och att dess eventuella korroderande
verkan på förhand bestämmes.

Litteratur

1. Exportens tropikproblem. Tropikutredningens
betänkande, Stockholm 1955.

2. Determination of sulphatcs and chlorides in paper. Proc.
techn. Sect. British Paper & Board Makers’ Ass. 36: 3 (1955).

3. Wallenberg, E & Järnhäll, B: The electrolyte content
in paper and other packaging materials as a cause of
corro-sion in packaged iron articles. Svensk Papperstg 1955 s. 542.

4. Wallenberg, E & Järnhäll, B: Corrosivily of packaging
materials. Mod. Packaging 1956 maj s. 163.

5. British Standard Packaging Code 1 133.

6. Caillaud: Calcul des emballages dehydrates. Emballages
1950 sept.—okt. s. 49.

7. Deadman, L L F: Chlorophyll in the prevcntion of
tar-nish. Chem. Prod. 1955 juni s. 233.

8. Ängel, T H: Corrosion of aluminium in contact with
paper. World’s Paper Trade Bev. 1956 s: 1013.

9. Heber die Korrosion von Aluminiumfolien bei Berührung
mit Papier. Allgem. Papier-Bundschau 1957 s. 731.

10. Wallenberg, E & Järnhäll, B: Förpackningen som
möjlig orsak till korrosionsangrepp på mässing. Metallen

1956 h. 4 s. 22.

11. Waring, C E: Packaging metal parts. Mod. Packaging
1946 jan. s. 135, febr. s. 143, mars s. 204.

12. Corrosion in packaging. Patra, London 1954.

13. Sciiikorr: Die Korrosion von Metallwaren bei Lagerung
und Versand und ihre Xerhütung unter besonderer
Bcrück-sichtigung amerikanischer Liefervorschriften. Neue
Ver-packung 1954 s. 592.

14. Witte: Atmende oder gasdichte Xerpackung. Neue
Ver-packung 1954 s. 594.

15. Görling: Heber Ursachen und Xerhütung der Korrosion
bei verpacktcn Metallgegenstanden. Verpackungs-Bundschau

1957 h. 12 inlagan s. 2.

16. Schikohr: Heber die Schwitzwasserbildung aus der
na-türlichen Feuchtigkeit von Papier auf verpacktcn Eisen.
Werkstoffe u. Korrosion 1953 s. 81.

17. Ueber den Einsatz von Kicsclgcl als Korrosionsschul:
für verpackte Güter. Verpackungs Wirtschaft 1957 s. 117.

18. Sciiikorr: Zeitweiliger Korrosionsschutz durch Fette und
Ole, abziehbare Ueberzüge und Korrosionsschutz-Papicre.
Verpackungs-Bundschau 1957 b. 5 inlagan s. 33.

Stålrör med polyeten som korrosionsskydd

tillverkas i USA för användning under jord.
Poly-etenskiklet, som strängsprutas på 18—113 mm rör,
är 0,6 mm tjockt och är bundet vid stålet med ett
elastiskt lim, varigenom man kan böja rören utan
att skada höljet.

Insektsbekämpare och gödsel spreds med flyg

över mer än 320 000 km2 i USA under 1956.
Bruttoinkomsten av denna verksamhet uppskattas till
minst 90 M$. Mest spreds lösningar och
emulsioner, därnäst pulver.

Strålskydd av socker kan kanske användas för
människor, ty man har funnit att vissa sockerarter
skyddar enzym som förstörs av radioaktiv
strålning. Man måste dock först veta på vad sätt
sockret verkar.

Ståls ytsprickning genom väteupptagning i ol-

jeraffineringsapparater kan man hindra genom att
föra in litet luft, blandad med ammoniak för
upprätthållande av lämplig alkalitet.

TEKNISK TIDSKRIFT 1958 tf)J

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1958/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free