Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 6 - Nya metoder - Automatisk zonsmältning, av SHl - Hårdmetallbeläggning av verktyg och arbetsstycken, av SHl - Andras erfarenheter - Torkning av textilier i fluidiserad bädd, av SHl - Långlivad neptuniumisotop isoleras, av SHl - Droppkondensation, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höjs staven tilt utgångsläget varefter processen
upprepas.
Hittills har apparaten använts främst för rening
av kisel. Genom att använda en atmosfär av fuktig
vätgas för avlägsnande av bor lär man ha erhållit
kisel av p-typ med 67 000 ohmcm resistivitet efter
67 passager (Chemical & Engineering News 12 aug.
1957 s. 88). SHl
Hårdmetallbeläggning av verktyg
och arbetsstycken
Man lär ha utarbetat en metod för beläggning av
verktyg och arbetsstycken med svårsmälta
metallkarbider utan att risk för skador på grundmetallen
uppstår genom stark upphettning. Vid beläggning
med titan-, vanadin- eller volframkarbid använder
man en gasblandning, innehållande väte, en
halo-genid av den karbidbildande metallen och en viss
mängd flyktigt kolväte. Temperaturen vid
beläggningen är vanligen 960—1 000°C.
Det uppges att man enligt denna metod kan
åstadkomma beläggningar av titankarbid, vilka
anbring-gade på släta metallytor blir något grova och har
en synnerligen finkornig och kompakt struktur.
Beläggningen blir praktiskt taget jämntjock även på
oregelbundna ytor. När den skall användas som
•skydd på verktyg eller maskindelar som utsätts för
stark nötning, rekommenderas att de ytor som skall
’beläggas först bearbetas mycket noggrant.
Titan-karbidytan får då en ytjämnhet på ca 2 fi, och den
kan förbättras till 1 |x genom polering med t.ex.
diamant- eller borkarbidpulver (Engineers’ Digest
nov. 1957 s. 481). SHl
^ | andras erfarenheter
Torkning av textilier i fluidiserad bädd
I Storbritannien pågår försök att torka garn och väv
i en fluidiserad bädd av sand eller glaskulor. Väven
leds härvid först ned genom bädden och sedan upp
genom den. Vid behandling av en rayonullsväv med
vikten 150 g/dm2 har man nått ca 85 °/o
verkningsgrad för torkningen vid 155—160°G temperatur i
bädden och 38 m/s vävhastighet. Ångförbrukningen
blev 1,4 kg/kg avdunstat vatten mot 1,5 kg/kg för
de modernaste spännramarna.
Man har också provat metoden för härdning av
plasten vid skrynkelfribehandling. Härvid lär man
ha erhållit tillfredsställande resultat med en lätt
väv, innehållande 15,5 % plast, vid upphettning 7 s
till 175°C.
I en fluidiserad bädd utsätts väven huvudsakligen
för torr värme. Metoden har därför inga fördelar
vid färgning av naturfibrer med kyp-, direkt- eller
syrafärgämnen. Lovande resultat lär emellertid ha
erhållits vid färgning av syntetfibrer med
dispersions- eller azofärgämnen. Det har visat sig
lämpligt att impregnera väven med färglösningen och
sedan dra den genom den fluidiserade bädden.
Härvid avdunstas vattnet, och färgämnet diffunderar in
i fibern. Ofixerat färgämne tvättas sedan bort. Med
azofärgämnen, som ger ganska dåligt resultat på
syntetfibrer vid användning av vanlig
färgningstek-nik, lär man ha fått mycket goda resultat i
fluidiserad bädd.
Metoden kan också användas för svedning av
ny-longarn. Detta dras härvid genom en fluidiserad
bädd, vars temperatur överstiger nylonets
smältpunkt, så snabbt att bara de utstickande
fiberändarna smälter (Textil & Konfektion 1957 h. 13
s. 18). SHl
Långlivad neptuniumisotop isoleras
Studiet av neptunium och dess utnyttjande som
forskningsredskap har försvårats på grund av den
starkt begränsade tillgången på den långlivade
isotopen ^’Np som har halveringstiden 2,2 miljoner
år mot 2 dygn för 238Np och 239Np. Starkt bestrålat
reaktorbränsle innehåller neptunium 237 i
betydande mängd, men det har tidigare inte isolerats
vid utvinnandet av plutonium.
Vid Oak Ridge har man emellertid nu utarbetat en
process genom vilken neptunium 237 vid
plutoniumisoleringen kan anrikas i en viss avfallsström. Enligt
denna metod har man hittills isolerat 40 g ^Np vid
den vanliga upparbetningen av förbrukat bränsle
("Twenty-second semiannual report of the Atomic
Energy Commission", Washington 1957). SHl
Droppkondensation
Det är väl känt att värmeövergångstalet vid
kondensation av ånga blir mycket större, om vätskan bildar
droppar på kylytan än om den ger ett
sammanhängande skikt. I allmänhet får man den senare formen
av kondensation på metallytor. Om man därför kan
åstadkomma droppvis kondensation, bör man
kunna minska en vanlig kondensors kylyta avsevärt.
Ett sätt att uppnå detta är att göra metallytan icke
vätbar, vilket kan ske genom att man överdrar den
med ett tunt skikt av t.ex. ett kolväte. Det har
emellertid visat sig att dessa snabbt tvättas bort.
Bättre resultat har man uppnått med fettsyror och
särskilt med svavel- eller selenhaltiga
kolväteföreningar på koppar och kopparlegeringar. Orsaken
härtill är säkerligen att karboxylgrupper och i
synnerhet svavel- eller selenhaltiga grupper binds vid
koppar varigenom ett monomolekylärt,
vattenavvisande skikt fixeras på metallytan.
Vid laboratorieförsök har man med sådana
föreningar (promotorer) erhållit en varaktighet hos
det vattenavvisande skiktet på 500—4 000 h. Man
har funnit att skiktets livslängd minskas, om luft
släpps in i kondensorn, och genom närvaro av små
mängder av okända föroreningar i ångan. Försök
att tillämpa metoden i fullstora kondensorer har
givit starkt varierande resultat. Man har inte kunnat
följa det vattenavvisande skiktets nedbrytning Hå
kondensorernas inre inte kunde ses.
En märkbar effekt av promotorn har i vissa fall
varit bibehållande av hög glans hos metallytan. Vid
användning av dibensylsulfid eller C12H24Si(SC2Hs)3
har den droppvisa kondensationen och den höga
glansen spritt sig från ett behandlat område av
kylytan till närliggande obehandlade, oxiderade och
opolerade delar. Full effekt kan erhållas med
lösningar av promotorn i ett lågkokande
lösningsmedel, t.ex. eter eller koltetraklorid, vid mindre än
0,25 °/o koncentration. Man behöver bara stryka
över metallytan med ett filtrerpapper dränkt med
promotorlösning. Vidare kan man vid användning
av bensylmerkaptaner fullständigt regenerera
pro-motorskiktet genom att injicera en 1 %> lösning i
koltetraklorid i ångledningen före kondensorn.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 tf)J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
