Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 7 - Vanguard Sputnik Explorer, av Åke Hjertstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s
Fig. 1. Uppsändningsbana för Vanguard; data inom parentes änger motsvarande värden för Sputnik 1.
tion hos startraketstegets motor.
Motorbränn-kammaren exploderade strax efter drivmedlets
antändning och raketen välte på startplatsen
och brann upp.
Tidigare statiska prov samt starter med
grundsteget hade lyckats utmärkt, men denna
gång fick startrampen svåra skador, varför
det dröjde ända till den 5 februari 1958 innan
ett andra försök kunde göras. Starten gick bra,
men på några kilometers höjd uppträdde
allvarliga störningar i styrsystemet, varför
markkontrollen utlöste en sprängladdning i raketen
via radio.
Dessförinnan hade natten till den 1 februari
Explorer placerats i sin kretsbana som den
första USA-satelliten. Ytterligare ett par
Ex-plorer-försök är planerade.
Satellitbanor
Den ideala kretsbanan är en cirkel, tabell 2
(Tekn. T. 1957 s. 980).
Satelliternas livslängd växer från mycket
kort till tämligen avsevärd tid inom det ringa
intervallet 200—300 km höjd över jordytan.
Den stora spridningen hos
livslängdsangivelsen beror dels på hittillsvarande osäkerhet
rörande yttersta atmosfärhöljets täthet, dels på
att kalkylerna omfattar sfäriska satelliter med
specifika areabelastningar från
Vanguard-satellitens upp till en tiopotens högre.
Banan på ca 36 000 km höjd ger omloppstiden
ett dygn, dvs. en i ekvatorialplanet uppsänd
satellit kommer att förbli stationär över
samma punkt på ekvatorn bortsett från smärre
pendlingar.
I verkligheten blir satellitbanorna något
elliptiska, vilket enbart har fördelar. Dels blir
kraven på lägesorientering och motorprecision
över huvud taget rimliga och möjliga att
uppfylla, och dels kan satelliten tillåtas gå mellan
250—200 km högt i perigeum om apogeum
ligger på 500—1 000 kin höjd eller mer, varvid
passagen genom märkbara tätheter av
jordatmosfären blir så kort, att tillfredsställande
livslängder uppnås.
Fig. 2. Vanguards tre första varv kring jorden.
122 TEKNISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
