Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 7 - Vanguard Sputnik Explorer, av Åke Hjertstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 10. Framdelen av Sputnik 2; 1 noskon som kastas efter sista stegets
drivning, 2 instrumentsats för mätning av ultraviolett- och
röntgenstrålning, 3 teleteknisk utrustning, 4 bärkonstruktion, 5 försöksdjurets kabin.
banans plan i ca 64° vinkel mot ekvatorplanet.
Eftersom Sputnik-satelliternas banor pendlar
ungefär mellan de båda polcirklarna, kommer
95 % av jordytan eller praktiskt taget bela den
bebodda delen att passeras, fig. 9. Ehuru
betydligt bättre totala observationsmöjligheter
föreligger för Sputnik än Yanguard torde
främst de båda ländernas geografiska läge och
utlagda långdistansrobotbanor bestämt
satellitbanorna.
Farkoster
Hittills har inga uppgifter publicerats
officiellt. Från rysk sida har antytts att
farkosterna är nära besläktade med långdistansmissiler
och interkontinentala robotar. Om dessa
föreligger amerikanska uppgifter om en rysk
två-stegsrobot på ca 80 t startvikt och med en
mo-tordragkraft av 120 Mp i första steget samt
Fig. 11. Sputnik
l:s antenner
ligger under
upp-färden bakåt-fällda och reses
automatiskt,
när satelliten
frigjorts.
35 Mp i andra. Kompletterad med ett tredje
steg med dragkraften ca 9—10 Mp skulle man
därmed få en lämplig farkost för en satellit
på Sputnik 1 :s uppgivna vikt på ca 84 kg.
Vid ett dylikt projekt borde ett betydligt
bättre viktsförhållande än 1 000 : 1 vara
möjligt, men fördelen ur tids- och
funktionssäkerhetssynpunkt torde te sig mer lockande än
viktsoptiinalisering.
För Sputnik 1 och 2 avskildes noskonen först
när tredje steget brunnit färdigt, varför såväl
noskon som satellit och rakethölje till en början
följts åt i banan. För Sputnik 2 med vikten
ca 500 kg separerades ej satellit och hylsa från
varandra, fig. 10, varför det icke är orimligt
att samma slags uppfartsfarkost använts i båda
fallen. Vidare medger projektens storlek att
styrcentralen eventuellt förlagts till tredje
steget med den fördel detta innebär för banans
slutliga injustering. Det har även uppgivits att
satelliten kommer att rotera med högst några
varv i minuten, vilket kan tyda på att någon
spinnstabilisering ej förefunnits som i
Van-guards steg tre. Ej heller torde någon snabbare
rotation varit lämplig med hänsyn till
försöksdjuret.
Raketmotorer och drivmedel
Det har förekommit många spekulationer om
vilka drivmedel som möjliggjort
Sputnik-prestationerna. Från rysk sida har även antytts ett
super-bränsle.
Det är dock mindre troligt att något absolut
nytt framkommit. En raketmotors
utströmningshastighet är i stort sett proportionell mot
uttrycket ]/T/M, där T är
brännkammartem-peraturen i °K och M brännkammargasernas
molekylvikt. Övriga faktorer av mindre
betydelse är brännkammarens arbetstryck och
isentropexponenten y.. Högre tryck och lägre
K-värde verkar fördelaktigt.
Redan med "normala" drivmedel uppnås
effektiva utströmningshastigheter i vakuum av
2 500 m/s, eventuellt något mer. En granskning
av de mest "exotiska"
drivmedelskombinationerna visar att med praktiskt hanterbara
ämnen kommer man knappast högre än till
omkring 3 000 m/s, vilket då får köpas med
såväl synnerligen höga framställningskostnader
som tekniska bekymmer med höga
brännkam-marbelastningar. Däremot kan en viss
förbättring uppnås som är praktiskt rimlig genom
olika "nya" bränsleblandningar, t.ex. med
hy-drazinföreningar eller borhydridtillsatser,
vilket redan prövats på sina håll.
Varje förbättring om än ringa är av betydelse
för att förbättra en flerstegsfarkosts
viktförhållande. De drivmedel, som uppgivits för de
ryska storrobotarna, är flytande syre samt
salpetersyra i kombination med alkohol, fotogen
m.fl. bränslen, som då kan innehålla
förbättrande tillsatser.
Satelliter
Sputnik 1 har uppgivits väga 83,6 kg med en
diameter på 58 cm. Antennerna är fyra med
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 tf)J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
