Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 7 - Andras erfarenheter - Rostfritt ståls spänningskorrosion i hett vatten eller ånga, av SHl - Böcker - Fakta, bd 3, av Lars Gunnar Sillén - Europamarknaden och företaget, av GAH - Mehr Technik — mehr Ingenieure, av R Woxén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid lägre temperatur, i synnerhet under 400°C,
kan spänningskorrosion uppstå i ånga av 105 kp/cm£
men troligen bara om stålytan är förorenad. Såvitt
man vet händer ingenting i fullständigt ren ånga.
Stålet spricker snabbt i närvaro av klorider, bara om
temperaturen är nära daggpunkten; det korroderar
långsamt vid 20°C överhettning och troligen inte
alls vid avsevärt större överhettning. Närvaro av
syre tycks vara nödvändig för korrosion med
klorider men inte för korrosion med alkalier.
Stålet kan få en beläggning av klorider eller
alkalier på avdunstningsytor särskilt på begränsade
områden där föroreningar koncentreras. Orent vatten
kan också följa med ångan från en panna. I ångan
lösliga ämnen kan troligen inte orsaka
spänningskorrosion i praktiken, men denna möjlighet är inte
utesluten.
Alla de vanliga austenitiska stålen är känsliga för
spänningskorrosion under påfrestande betingelser.
Stål med 12 °/o nickel tycks ha något större resistens
än stål med lägre nickelhalt; t.ex. 18-8-stål är inte
fullt resistent. Ett stål med 30 %> nickel är betydligt
säkrare (C Edeleanu & P P Snowden i Journal of
the Iron & Steel Institute aug. 1957 s. 406—422).
SHl
Fakta, koncentrerad kunskapsbok i sju band, bd 3:
Länder och folk, redigerad av Ejnar Wåhlin.
Fakta, Stockholm 1957. 280 s„ ill. 28 kr.
Bandet "Länder och folk" är tredje delen av de
sju som planeras i den "koncentrerade
kunskapsboken Fakta". Det är en syntes av vad som
vanligen brukar delas upp i två skilda ämnen, historia
och geografi. "Länder och folk" börjar med 66
sidor allmän historia, därpå följer 6 sidor om
människoraserna och så skildringar av de olika
världsdelarna: Europa (80 sidor), Asien (40 sidor), Afrika
(18 sidor), Amerika (32 sidor), Australien och
Ocea-nien (8 sidor) och Antarktis (1 sida).
Den allmänna historien har fått en mycket stram
och enhetlig uppställning, som gör att endast det
väsentligaste kommit fram och att det hela blir
mycket klart och överskådligt. Varje tidsskede,
1 200—25 år beroende på avståndet, har fått precis
två sidor, en karta (vanligen Europa och Nära
östern) och en tidstypisk bild. Plats för anekdoter
blir det inte (utom möjligen i bildvalet) men man
kan inte påstå att det är en tråkig läsning.
Under de olika världsdelarna beskrivs vart land
för sig, med en eller flera kartor samt upplysningar
om natur, befolkning, städer, näringsliv och
historia. Att Sverige fått litet mer än övriga länder i
förhållande till folkmängden är väl rätt naturligt.
Sammanförandet av historia och geografi gör
läsningen mycket uppfriskande. Många delar av
världen, särskilt i Afrika och Asien, är numera ordnade
på helt annat sätt än när de flesta av oss gick
i skolan, och det är värdefullt att här få en
sammanställning av nuläget. Det finns ingen anledning att
tvivla på redaktionens påstående "boken torde vid
utgivandet i november 1957 vara fullt aktuell".
Då det gällde del 1 av "Fakta"
(grundvetenskaper-(Tekn. T. 1955 s. 865) kanske en och annan av
Teknisk Tidskrifts läsare tyckte att han "kunde det
mesta", men detta kan knappast ha gällt om del 2
(livet och människan) (Tekn. T. 1956 s. 755) och
absolut inte om del 3. Jag tror att det är omöjligt
att för ett jämförligt pris få en så rikhaltig och
välordnad samling uppgifter om länder och folk och
deras historia.
Den som inte tänker skaffa sig hela serien "Fakta"
(men varför skulle han inte göra det) bör tänka sig
för två gånger innan han beslutar avstå från en så
värdefull uppslagsbok som del 3, "Länder och folk".
Lars Gunnar Sillen
Europamarknaden och företaget, av Wilhelm
Paues. Studieförbundet Näringsliv och Samhälle,
Stockholm 1958. 120 s„ ill., bil. 25,50 kr.
Hösten 1956 gav förf. den dittills trevande svenska
diskussionen om europamarknaden en fast grund
genom en artikelserie i tidskriften Arbetsgivaren.
På uppdrag av Studieförbundet Näringsliv och
Samhälle har han i denna skrift belyst de för
svenska företag mest betydelsefulla problem, vilka
är eller kan väntas bli en följd av sexmaktsavtalet
(tullunionen) och det eventuella europeiska
frihan-delsområdet. Han behandlar frågor som: lika och
olika tullar runt Europa, avskaffandet av
import-och exportregleringar, konkurrensregler, skillnader
i produktion och konsumtion olika länder emellan,
samordningen mellan tullunionen och
frihandels-området, förhållandet till utomeuropeiska områden
samt verkan på utomstående.
Skriften avslutas med en intressant översikt av de
nordiska länderna som kunder för de stora
industriländerna vilken visar att Danmark, Norge och
Sverige tillsammans skulle bli tullunionens största
kund, större än t.ex. Storbritannien eller USA och
Kanada.
Skriften är i hög grad läsvärd för alla som vill
eller bör intressera sig för Sveriges utlandsmarknad.
Den kräver inga förkunskaper i ämnet. Läsvärdet
höjs av en föredömlig typografi och utmärkta
diagram ritade av Gösta Gisiko. GAH
Mehr Technik — mehr Ingenieure: Der Mangel
an Maschinenbau-Ingenieuren, av H J Stroer.
Maschinenbau-Verlag, Frankfurt/M. 1957. 77 s.,
18 fig., 48 tab. 9 DM.
Mot bakgrunden av den allvarliga teknikerbristen
har Verein Deutscher Maschinenbau-Anstalten sökt
analysera orsakerna till, utreda omfattningen av och
föreslå åtgärder mot bristen på mekanister och
elektrotekniker inom Västtyskland. I kapitel 1
redovisas antalet ingenjörer inom olika områden. Inom
maskinindustrin är de flesta ingenjörer knutna till
konstruktionsverksamhet — nämligen icke mindre
än 31 «/o av högskoleingenjörerna
(diplomingenjörerna) och 50 «/o av de övriga. 10 °/o av samtliga
ingenjörer ägnar sig åt projekteringsarbeten. Som
driftingenjörer återfinnes ca 17 °/o under det att
ca 4,6 °/o är sysselsatta inom forsknings- och
utvecklingsarbete. För försäljnings- och
förvaltningsarbete binder näringslivet 11—12 °/o.
I kapitel 2 påvisas att ingenjörsbristen är kännbar
särskilt i vad avser konstruktörer. Av den akuta
ingenjörsbristen (7 000) faller 53 °/o på
konstruktörerna. Av dem som utexaminerades 1955 ville
49 %> bli driftingenjörer och endast 16 %
konstruktörer. Orsaken härtill hänföres till bristande
begåvning och fallenhet för konstruerande men framför-
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 tf)J
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
