Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 9 - Moderna katodstrålerör, av Lars Stelling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
står förutom av en elektronkälla, som vanligen
är en indirekt upphettad oxidkatod och en
mo-dulerande elektrod för att styra
elektronemissionen, av ett fokuserande system. I rör för
elektrostatisk avböjning sker fokuseringen på
elektrostatisk väg och är ofta av
"högvoltsfoku-serande" typ. Rör med gasfokusering, dvs. rör
fyllda med ädelgas, till några tusendels torr,
vilken efter jonisation neutraliserar
rymdladdningen i elektronstrålen och bidrar till att
hålla ihop denna, är ej längre aktuella.
Rör med elektrostatisk avböjning förekommer
ibland med flera (2—6) separata
elektronkanoner och avböjningssystem, fig. 5, varigenom
man på en och samma skärm kan avbilda flera
samtidiga förlopp.
Rör för magnetisk avböjning
Katodstrålerör för magnetisk avböjning finns
utförda med såväl elektrostatisk som
elektromagnetisk fokusering. Rör med
elektromagnetisk fokusering, t.ex. utnyttjande fokuserande
permanentmagneter, finns dels med
triod-kanon, dvs. i princip katod, galler
(modulator) och accelerationsanod vilken senare ligger
på slutanodspänning, dels numera ofta med
tetrodkanon, dvs. katod, galler och två
acce-lerationsanoder, av vilka den första vanligen
har potentialen ca 300—800 V och den sista
slutanodspänning4. Strålen förfokuseras därvid
elektrostatiskt så att den vid passage genom
fokuserings- och avböjningsspolarna har en
mindre diameter, vilket ger mindre slutlig
ljusfläck, god fokus över hela skärmytan och
mindre avböjningsfel.
Bland rör för elektrostatisk fokusering i vilka
man, om man undantar de enklaste
utförandena, i princip behöver tre olika
anodspänningar för att få ett fullständigt elektronoptiskt
linssystem, kan man urskilja två grundtyper,
de lågvoltsfokuserande och de
högvoltsfokuse-rande rören. I lågvoltsfokuserande rör, som
används mycket som TV-bildrör, behöver man
förutom slutanodspänningen och
modulerings-spänningen en första anodspänning på ca 300
—800 V och en fokuseringsspänning på ca
— 50 till + 300 V. Den senare spänningen kan
i vissa fall väljas så nära katodspänningen att
man kan ansluta fokuseringsanoden inne i
röret direkt till katoden (automatisk
fokusering). I det högvoltsfokuserande röret däremot
är fokuseringsspänningen ca 20 % av
slutanodspänningen.
Vilken typ som ger den bästa fokuseringen
går ej att säga direkt, på samma sätt som det
är svårt att avgöra det principiellt bästa då
det gäller elektrostatisk eller magnetisk
fokusering. Magnetisk fokusering ger i de flesta fall
en liten ljusfläck vid små avböjningar, medan
man däremot ofta kan få en förvrängd
ljusfläck i kanterna på skärmen. Vid elektrostatisk
fokusering är förvrängningen obetydlig.
Nackdelarna hos rör med elektromagnetisk
avböjning ligger i den effektkrävande
avböjningen och de relativt stora kretstekniska svå-
righeter man stöter på om man önskar linjär
återgivning av en godtycklig kurvform. Det
senare gör att man normalt ej använder sådana
rör för att återge godtyckliga kurvformer etc.,
utan den information som man önskar
återgiven inmatas företrädesvis som
intensitetsvariationer på galler eller katod (radar, TV).
Däremot är det praktiskt lätt att vid dessa rör
alstra stora avböjningsvinklar; 70° var länge
det vanligaste, men pressen från TV-håll om
kortare rör har drivit fram 90° avböjning till
allmän användning, och rör för 110° avböjning,
fig. 6, finns. Då avböjningskänsligheten vidare
endast avtar med kvadratroten ur
anodspänningen använder man gärna mycket höga
anodspänningar för att få bättre bilder.
Jonfällor
Hur gott vakuum det än är i ett katodstrålerör,
finns det alltid ett stort antal gasmolekyler
kvar, vilka joniseras av elektronstrålen. Av de
joner som bildas kommer de negativa jonerna,
som bl.a. produceras nära katoden, att vid en
vanlig rak kanon fokuseras till en punkt på
skärmen. I ett rör med magnetisk avböjning
kommer denna punkt att ligga stilla mitt
framför kanonen och där bränna en fläck i
skärmen. Genom att på ett eller annat sätt
elektriskt eller mekaniskt böja av strålgången i
kanonen och därefter magnetiskt böja
elektronstrålen rätt igen sorterar man bort de för
magnetfält okänsligare tunga jonerna. Detta
kallas en jonfälla, och det erforderliga
magnetfältet erhålles vanligen från en justerbar
per-manentmagnet fastklämd utanpå rörhalsen, en
Fig. 3. Principskiss av
elektrostatisk spole; Vx, Vy
av-böjningsspänningar.
Fig. A. Deflectron med
efteracce-lerationsmask; D
avböjnings-spole.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 jf^l
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
