- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 88. 1958 /
180

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 9 - Moderna katodstrålerör, av Lars Stelling

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Skärmtyp P 7 är en dubbelskärm med lång
efterlysning. Den består av ett lager av zinksulfid
ovanpå ett lager av zinkkadmiumsulfid. När denna skärm
bestrålas med elektroner erhåller man ett blått
anslag av mycket kort varaktighet. Det blå anslaget,
som innehåller en betydande del ultraviolett,
svarar för huvuddelen av det andra skiktets
excite-ring, som yttrar sig i en gröngul efterlysande bild,
som varar i flera minuter. Katodstrålerör med denna
skärm har mest funnit användning i radar- och
ekolodindikatorer, där man skall observera upprepade
förlopp med extremt låg eller medellåg hastighet.
Skärmtyp Pil består av zinksulfidpulver som ger
en mycket distinkt fläck med kraftigt blått anslag
och som har tillräckligt kort efterlysning för att
göra den praktiskt användbar för de flesta
tillämpningar i filmsammanhang. Det anmärkningsvärt
kraftiga ljuset från denna skärmtyp gör den också
värdefull för direkt befraktning. Efterlysningen på
P 11 är ungefär 100 gånger så lång som för P 5.
Skärmtyp P 12 är en zinkmagnesiumfluoridskärm
och har ett orangefärgat anslag och en orange
efterlysning med medellång varaktighet. Denna typ
utvecklades från början för radar och har fördelen
att anslag och efterlysning är av samma färg.

Skärmtyp P 14 är en dubbelskärm som består av
zinksulfid och zinkkadmiumsulfid och har ett
pur-purfärgat anslag och en orange efterlysning. Fastän
efterlysningen på denna skärm är något kortare än
för P 7, är orangefosforescensen bättre lämpad för
ett mörkerseende öga och kan betraktas med mindre
trötthetssymptom.

Skärmtyp P 15 är en zinkoxidskärm, som har en
extremt kort efterlysning och som ger anslag av
både blågrönt och nära ultraviolett. Den
ultravioletta färgen har en kortare efterlysning än den
blågröna, vilket har gjort denna skärmtyp mycket
lämplig för de höga svephastigheter som användes
i "flying spot"-signalgeneratorer.
Skärmtyp P 16 har extremt kort efterlysning, är av
silikattyp och har mycket liten kornstorlek. Dess
färgmaximum ligger i ultraviolett vid ca 3 700 Å.
Den har funnit speciell användning i "flying
spot"-generatorer, där man vill ha ett minimum av
"svansar".

Skärmtyp P 17 är en dubbelskärm, som har
grön-gult anslag och gul efterlysning. Anslaget är av
extremt kort varaktighet, men efterlysningen är lång.
Denna typ av skärm användes mest för samtidig
befraktning av två förlopp. Den kortvariga
komponenten återfinnes huvudsakligen i skärmtypen P 17,
och den efterlysande komponenten är densamma
som i skärm typ P 7.

Skärmtyp P 19 är en enlagers
magnesiumfluorid-skärm med orangefärgat anslag och orange
efterlysning. Efterlysningstiden är längre än för P 7.
Denna skärmtyp finner ständigt nya användningar
som en ersättning för P 7. Fördelen ligger i
frånvaron av det blå anslaget.
Skärmtyp P 21 är en enlagers skärm av
magne-siumfluoridtyp liknande P 19 men med en
medellång efterlysning.
Skärmtyp P 22 är en grupp av tre skärmtyper, röd,
grön och blå, som användes för färg-TV. Det blå
skärmpulvret är silveraktiverad zinksulfid eller
kal-ciummagnesiumsilikat. Den gröna komponenten är
ett zinksilikat med manganaktivering, och den röda
består av zinkfosfat med mangan som aktivator.

Skärmtyp P 23 har samma komponenter som P 4
men större mängd gult för att den skall ge en brun
eller sepia färgton.

Skärmtyp P 24 är en enlagers skärm med ljusgrönt
anslag och ljusgrön efterlysning, men en mycket

Fig. 7. Ljusspridningen
vid, upptill skärm med,
nedtill utan
aluminiumhinna; Al
aluminiumhinna, e elektronstråle, S
skärmpulver, G glasvägg.

kort sådan. Den användes på senare tid i
färg-"flying-spot"-avsökare.

Skärmptyp P 25 är en förbättrad typ av P 19 med
mycket lång efterlysning. Skärmtypen säges vara
mera motståndskraftig mot brännmärken än P 19.

Skärmtyperna P 3, P 6, P 8, P 9, P 13, P 18 och
P 20 anses inaktuella.

Aluminiserade rör

En exciterad och därmed lysande punkt i
ka-todstrålerörets skärm, fig. 7, utsänder ljus åt
alla håll, och i ett vanligt rör utnyttjas endast
ca hälften av det utsända ljuset. Resten strålar
bakåt, inåt röret, och reflekteras delvis tillbaka
som ett diffust bakgrundsljus, som försämrar
kontrasten. I ett aluminiserat rör där man
ovanpå (från åskådaren sett bakom) det
fluorescerande skiktet applicerat en mycket tunn,
blank aluminiumhinna, reflekteras en mycket
stor del av det bakåtriktade ljuset framåt,
samtidigt som allt bakgrundsljus försvinner.
Följden blir en ökad ljusstyrka och bättre
kontrast. Visserligen bromsar aluminiumhinnan
elektronerna något, vilket har till följd att den
verkliga nyttan av aluminiserade rör inträder
först vid högre slutanodspänningar än ca o kV,
för att vid ännu högre anodspänningar bli allt
mer betydelsefull. Vissa
sekundäremissions-egenskaper hos skärmpulver medför också att
rör för mycket höga anodspänningar måste
aluminiseras.

Tyvärr är alla förekommande skärmpulver

Fig. 8. Bildrör
för färg-TV, typ [-"skugg-mask"-rör;-]
{+"skugg-mask"-
rör;+} t.v.
uppbyggnad, t.h.
strålgång för
alstring av
färgbilden i ett
tre-kanonrör.

TEKNISK TIDSKRIFT 1958 jf^l

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1958/0204.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free