Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 11 - Förbränningstemperatur och eldstäder, av Wilhelm Gumz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behandlade koksstyckena ur bränslebädden
och undersöker dem efter slipning med
mikroskop på spår av smälta metaller.
Prov har gjorts med metallindikatorer för
1 221, 1 084 och 960° C, motsvarande nämnda
metallsalter, och vid en undersökning av 20—
40 mm koksstycken som brändes i luft har
konstaterats att ett ca 10 mm tjockt ytskikt
har deltagit i förbränningen, varvid erhölls
smält silver och smält koppar, däremot ingen
smält mangan, varför temperaturen där bör ha
varit något över 1 100° C. Mätmetoden är så ny
att den ännu ej blivit noggrannare undersökt,
och det är möjligt att metallsalterna kan ha
någon katalytisk inverkan, men mätningar av
detta slag torde dock ge en ungefärlig bild av
förhållandena.
Kolpulvereldning
En helt annan bild kan man vänta sig vid
kolpulvereldning. Kännetecknande för denna är
å ena sidan bränslepartiklarnas finhet, å andra
sidan begränsningen av det fysikaliska
materieutbytet genom att pulvret svävar i gasen
samt den stora utsträckningen i rummet som
följd av samtidig strömning och förbränning.
Kolpulvereldning är därför främst ett
ström-ningstekniskt problem.
Förbränningens utbredning i rummet vid
pulvereldning har till följd att förbränningen sker
vid stark värmeavgivning, så att de högsta
temperaturerna blir lägre än vid rosteldning
under i övrigt liknande förhållanden. Detta
gör bl.a. att man kan ha högre temperatur på
förbränningsluften vid kolpulvereldning än
vid rosteldning.
Också vid kolpulvereldning är en
noggrannare beräkning av temperaturförloppet
mycket svår, och alla beräkningsmetoder är
baserade på förenklade modellbilder, som man
knappast kan hoppas ge en realistisk bild av
det verkliga förloppet. Man nöjer sig därför i
allmänhet för den värmetekniska
dimensioneringen av eldstaden med en beräkning av
temperaturen på de gaser som lämnar eldstaden,
varvid relativt enkla empiriska formler
kommer till användning, t.ex. enligt Orrok eller
Konakow.
Betydelsen av temperaturen efter
brännkammaren blir dock ofta överskattad i andra
sammanhang, där den uppträdande högsta
temperaturen samt väggtemperaturen i
brännkammaren kan vara viktigare, t.ex. för bedömning
av risken för beläggningar.
Temperaturgränser
Förbränningsförloppet kan betraktas såsom en
materieomsättning som är bunden till vissa
temperaturer. Det finns en undre
temperatur-gräns, tändtemperaturen, som under alla
förhållanden måste överskridas och helst så
snabbt som möjligt. Man frågar sig emellertid
även om det inte också finns en övre
temperaturgräns, som inte bör överskridas, och vilken
roll denna i så fall skulle lia.
Fig. 2.
Förflyktigande av SiOt.
Tändtemperatur
Tändtemperaturen bör uppnås och överskridas
så snabbt som möjligt och detta är av särskild
betydelse då förbränningstiden är kort, såsom
vid kolpulvereldning, eller då bränslet är svårt
att tända. Härvid måste en viss värmemängd
tillföras bränslet och luften, varvid den större
delen av denna värmemängd representerar
värme till luften, t.ex. över 90 % i regel för
koks och stenkol ocli ca 65 % för brunkol
med ca 50 % fukthalt. Tändtemperaturen för
koksen är därvid 520°C, för stenkol och
brunkol 240° C. Man inser omedelbart vilken stor
betydelse en förvärmning av luften till
tändtemperaturen har för tändningen.
Om man kan förvärma luften så högt som
önskas ocli alltså inte behöver ta hänsyn till
eventuell mjukning lios bränslet eller tjärbildning,
får man den erforderliga lufttemperaturen
Øj æ (1 + a)
(1)
där är tändtemperaturen ocli a
stoftkoncentrationen i kg per m3 luft vid 0°G.
Av ekv. (1) framgår att man bör lia en liten
stoftkoncentration för att kunna tillföra största
delen av tändvärmet med luft av 400—450° C
från en avgasvärmd luftförvärmare. Om man
däremot måste begränsa lufttemperaturen till
ett värde lägre än tändtemperaturen bör man
lia stoftkoncentrationen så liög som möjligt,
ca 0,8 kg/m3, räknat vid 0°C. Man behöver då
endast värma en bråkdel av den totala luft-
Tabell 1. Beräkning av värmebelastning i
bränsleskiktet på en vanderrost; 67,5 % C i
bränslet
Rostens bränslebelastning kg/m2h 100 150 200
Skikthöjd ................. m 0,1 0,15 0,2
Rrännzonvolym
per nr rostyta........... ni3 0,05 0,075 0,1
Förbränningseffekt,
räknat som C ....... kg/mch 1 350 1 350 1 350
Gasanalys: CO ........ vol.-°/o 18 23 25,6
CO, ........ vol.-°/o 8 5,7 4,8
Utvecklat värme,
räknat på C ......... kcal/kg 4 102 3 489 3 258
Värmebelastning
i skiktet..........Mkcal/m3h 5,54 4,71 4,40
218 TEKNISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
