- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 88. 1958 /
301

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 13 - Moderna telefonapparater, av Åke Kåell

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Moderna telefonapparater

Civilingenjör Åke Kåell, Stockholm

Den i dag vanligaste telefonapparaten är den
som anslutes till automatiska växlar och
stationer. Den liar som impulseringsorgan en
fingerskiva på vilken abonnenten slår önskat
nummer. Därvid utsändes sifferimpulser, som
stationen behandlar, och resultatet blir en
automatisk uppringning av den sökta
abonnenten. Sifferimpulserna åstadkommes i
fingerskivan genom en serie avbrott i likström från
stationen.

Inom många glest bebodda områden är linjen
mellan apparat och station på grund av sin
kvalitet olämplig för central likströmsmatning.
Då används en apparat med handgenerator
med vars hjälp abonnenten påkallar
uppmärksamhet på stationen, där en signalanordning
reagerar och en telefonist svarar och
förmedlar samtalet. Apparaten matas med likström
från ett lokalt batteri.

Ett mellanting är den manuella
centralbatteri-apparaten. Anrop sker här liksom vid
automatapparaten genom att man lyfter
handmikrotele-fonen och på så sätt sluter en likströmskrets
genom stationen. En telefonist observerar
anropet och förmedlar samtalet.

De tre nu nämnda apparattyperna är alla
aktuella i dag, och man kan fråga sig hur de står
inbördes i den pågående utvecklingen. Både
lokalbatteriapparaten och den manuella
cen-tralbatteriapparaten förlorar alltmer i intresse,
och beträffande form och
komponentutveckling åker de snålskjuts på automatapparaten,
som är föremål för ett intensivt
utvecklingsarbete. Man gör därför inget stort fel om man
sätter likhetstecken mellan moderna
telefonapparater och aktuella automatapparater.

Telefonapparaten är den del i telefonsystemet
som abonnenten själv skall förvalta och bruka.
Apparatens utveckling följer därför inte enbart
den rent teknisk-ekonomiska linje, som gäller
för systemets övriga huvuddelar: stationer
och ledningsnät. Telefonapparaten måste som

Bearbetning av föredrag den 22 november 1957 i Svenska
Elektroingenjörers Riksförening.

Fig. 1. Modern, kort handmikrotelefon av termoplast jämförd med
en handmikrotelefon från seklets början. Viktförhållandet är ca 1 :2.

621.395.721

bruksföremål i hemmet och på arbetsplatsen
också anpassas till dessa miljöer och till
vanliga människors handlag.

En artikels tekniska utveckling torde i
allmänhet framdrivas av ökade kvalitetskrav och
den industriella rationalisering som är en följd
av kravet på god ekonomi. Man har med radion
vant sig vid en ljudkvalitet, som tillfredsställer
högt ställda anspråk och vill därför inte
acceptera en telefonkvalitet, som gör samtalet
mödosamt och förlänger dyrbara långlinjesamtal.
Man börjar inse, att en person, som man är
van vid att tala med direkt, inte nödvändigtvis
måste låta annorlunda i telefon.

För att inte ledningsnätet skall bli för dyrt,
vill telefonförvaltningen ha goda
sändnings-och mottagningsegenskaper hos apparaten,
varigenom ledningarna kan göras klenare.
Abonnenterna har också en del allmänna praktiska
önskemål som driver utvecklingen framåt. Man
vill ha telefonen flyttbar och man vill då ha
den enkelt bärbar. Man föredrar telefoner i
annan färg än svart och önskar en lätt och
lägesoberoende handmikrotelefon. Man vill ha
klockans ljudstyrka reglerbar och mycket
annat.

Det är klart att stora principändringar i den
övriga delen av telefonsystemet också
påverkar apparaten. När centralbatterisystemet slog
igenom i seklets början, togs handgeneratorn
bort, och apparaten ändrade karaktär. Den var
inte längre en maskin utan snarare ett
instrument.

Övergången från manuell till automatisk drift,
som i Sverige började på 1920-talet, betydde
för apparaten att den försågs med fingerskiva.
Stationsekonomi kräver att
kopplingsfunktionen sker snabbt. Impulseringsorganet måste på
en modern apparat gå fort att sköta och ge
snabb siffersändning. Fingerskivan håller
därför på att bli omodern.

Önskemål och ekonomi

Nya material och metoder, standardisering och
massfabrikation har gjort det möjligt att till
rimlig kostnad avsevärt förbättra
telefonapparaten enligt de nämnda kraven.

TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 02:42:38 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1958/0325.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free