Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 13 - Nybyggen - En elektronisk varvräknare och bromsmomentvåg, av KJ - Avsaltning av vatten i stor skala, av SHl - Böcker - Fysiken i vårt vardagsliv, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. 1. Registerbord med räknare för vikt, antal
vägningar, varvantal och tid för bestämning av varvtal
och bromsmoment hos vattenturbiner.
högre värde. Man har i sådana fall varit tvungen
ena sig om att mätningen gett dålig noggrannhet.
Vågen har nu försetts med ett raster med en
upplösning av mellan + 0—20 g som när det
avsö-kes av en lampa via en fototransistor ger ett
antal elektriska impulser svarande mot vågutslaget.
Detta antal registreras på ett räkneverk, På detta
sätt avläses vågen fyra gånger per sekund.
Avläsningarna summeras på ett räkneverk och antalet
vägningar på ett annat så att man vid provets slut
lätt kan bilda bromsmomentets medelvärde.
Varvtalet bestämmes genom att turbinaxeln förses
med en skiva med 60 slitsar som hackar sönder
ljusstrålen till en fotocell. Antalet varv anges
därigenom på ett tredje räkneverk och tiden erhålles
på ett fjärde genom att man under provet räknar
antalet impulser från ett kvartsur som med stor
noggrannhet ger 10 000 pulser i sekunden.
Vallenmängd och fallhöjd bestämmes enligt de van’iga
tekniska metoderna.
Förutom den förbättrade noggrannheten har den
ökade snabbheten vid den elektroniska avläsningen
betytt ett välkommet bidrag till provstationens
kapacitet. KJ
Avsaltning av vatten i stor skala
I Sydafrika är det ett problem att ta hand om de
stora mängder saltvatten som pumpas upp ur
guldgruvorna. För att lösa det har man börjat utnyttja
avsaltning av vattnet i snabbt växande skala (Tekn.
T. 1954 s. 811; 1955 s. 244, 561; 1957 s. 792). Man
började med en halvstor anläggning i Pretoria för
24 nvVdvgn i vilken en membranpress med 50 celler
användes. Snart därefter satte man i gång ännu en
anläggning för 91 m3/dygn i Welkom,
Orangefrista-ten. Under byggnad är världens hittills största
avsalt-ningsanläggning som skall ge 9 100 m3/dygn sött
vatten och beräknas bli färdig i juni 1958.
Den sist nämnda anläggningen består av bara åtta
stora elektrodialysenheter och uppges kosta endast
900 000 Elenergiförbrukningen lär bli ca 2,5
kWh/m3. Vid utveckling av membranen (Tekn. T.
1954 s. 865) har man utgått från att deras livslängd
blir liten och har därför använt så billigt material
som möjligt.
Det anjonpermeabla membranet består sålunda av
kraftpapper, impregnerat med en 2—2,5 M lösning
av pyridinföreningen C5H5NCH2CONHCL,OH+Cr till
vilken satts klorvätesyra så att pH blivit 2,3—2,5.Litet
formaldehyd ingår också för tillbakahållande av den
fria amidens dissociation. För att membranet skall
fungera fordras att hartset reagerar med cellulosans
OH-grupper. Detta uppnår man genom att försätta
den sura pyridinföreningen med fenol och
formaldehyd.
Det katjonpermeabla membranet görs av
kraftpapper, impregnerat med hartser, erhållna genom
alkalisk kondensation av alkalisalter av antingen
fenolsulfonsyra eller p-kresol-<w-sulfonsyra med
formaldehyd. Man väntade att membranen skulle
hålla tre månader, men det ser nu ut som om de
kommer att fungera i nio.
Vattnet avsaltas från 3,5 g/1 till 1 g/1. Största delen
av det avsaltade vattnet kan användas vid malmens
behandling och, om vissa försiktighetsmått iakttas,
också i uranfabrikerna. Härigenom minskas det
nuvarande vattenbehovet på 75 000 m3/dygn som täcks
genom pumpning av vatten från Vaal-floden 65—80
kin. Erfarenheterna hittills har varit så goda att
man håller på med konstruktion av mindre
anläggningar för jordbruket (Industrial & Engineering
Chemistry dec. 1957 s. 38 A). SHl
M&Èl böcker
Fysiken i vårt vardagsliv, av Bengt E Nilsson.
Hökerbergs, Stockholm 1956. 312 s., ill. 23,50 kr.
Förf. börjar boken med att utreda vad fysik är
och ger därefter en kort historik över fysikens
utveckling även med omnämnande av tekniska
till-lämpningar. Bokens huvuddelar har givits
rubrikerna allmän fysik, värme och kyla, akustik, optik,
elektricitet, elektronik, kärnfysik, den elektriska
faran samt biografier.
Boken är elementär och populärt skriven utan
användande av några formler. Den är alltså begriplig
för en var utan några förkunskaper. Behandlingen
av den rena fysiken är fullt tillfredsställande och i
stort sett tillämpningarna på det eltekniska
området, vilka ägnats ganska stort utrymme.
De mekaniska och värmetekniska områdena har
emellertid inte blivit lika bra behandlade, och där
kan man anmärka både på materialets avvägning
och på vissa detaljer. Exempelvis kan nämnas att
kolvångmaskiner ägnats 6 s. med 6 fig. under det
att ångturbiner avfärdats på 4 rader och 1 fig.
Visserligen bör man inte bortse från det pedagogiska
värdet av kolvångmaskinbeskrivningen, men man
får ingen riktig bild av ångtekniken i dag. Efter
raderna om ångturbinerna sägs att "som drivmedel
för turbiner används i stor utsträckning varmluft
av högt tryck". Denna för läsaren något gåtfulla
upplysning är visserligen riktig men det hade varit
lämpligt att i detta fall tala om i vilket
sammanhang dessa maskiner används och att de vanligen
kallas gasturbiner.
Bildmaterialet är något ojämnt. En hel del bilder
är goda, andra kanske väl schematiska och några
mindre goda, t.ex. reamotorn, fig. 96, som utrustats
med hela skivor i stället för skovelhjul och
ledskenor. I ett diagram över musikinstrumentens ton-
322 TEKNISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
