Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 14 - De skandinaviska ländernas handelsflottor, av N Lll - Passagerartrafiken med fartyg över Atlanten, av N Lll - En förebildlig rationaliseringskampanj, av Bertil von Alfthan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De skandinaviska ländernas handelsflottor
omfattade. frånsett fartyg under 100 brt storlek, enligt
Det Norske Veritas vid årsskiftet 1957/58 följande
tonnage:
totalt därav tankfartyg
antal brt antal brt
Norge ....... 2 650 8 872 317 476 4 809 105
Sverige ...... 1 243 3 178 641 165 1 017 900
Danmark ____ 707 1 973 660 74 643 864
I Norge var bruttoökningen 1957 190 fartyg om
961 400 brt. varav 40 tankskepp på 534 500 brt och
20 torrlastfartyg om 186 900 brt förstärkta för
förande av tung last. Den norska handelsflottan bestod
vid årsskiftet av 2 139 motorfartyg om 7 581 962
brt, 510 ångare om 1 289 778 brt och 1 segelfartyg
om 577 brt. Bruttominsknirigen 1957 var 82 fartyg
om 238 700 brt, varav 14 tankskepp om 108 600 brt.
Sverige uppvisade 1957 en bruttoökning av 68
fartyg på 322 700 brt, varav 11 tankskepp på 132 300 brt.
Den svenska handelsflottan bestod vid årsskiftet av
985 motorfartyg om 2 746 915 brt och 258 ångare om
431 726 brt. Bruttominskningen 1957 var 61 fartyg
om 105 800 brt. varav 6 tankskepp om 28 300 brt.
Danmark hade 1957 en bruttoökning av 68 fartyg
om 243 800 brt, varav 10 tankskepp om 113 000 brt.
Den danska handelsflottan bestod vid årsskiftet av
594 motorfartyg om 1 805 371 brt och 113 ångare om
168 289 brt. Bruttominskningen 1957 var 29 fartyg
om 65 600 brt, varav 5 tankskepp om 28 500 brt.
Hemortstäder för det mesta tonnaget är:
antal fartyg brt
Oslo .............. ........... 589 3 592 944
Köpenhamn ....... ........... 344 1 550 962
Bergen ............ .......... 462 1 201 143
Stockholm ........ .......... 304 1 183 416
Göteborg .......... .......... 284 1 095 254
Tonsberg .......... ........... 118 718 982
Sandefjord ........ .......... 140 622 086
Haugesund ........ .......... 215 533 931
NLll
Passage rart räf i ken med fartyg över Atlanten
1957 befordrades sammanlagt 1 037 289 passagerare
med fartyg över Nordatlanten, vilket innebär nytt
rekord efter kriget. Som jämförelse kan nämnas att
antalet 1947 var 321 059 och 1952 815 398.
Under 1957 har ytterligare tio passagerarfartyg
satts i trafik på Nordatlanten, nämligen "Arosa Sky",
"Ascania", "Augustus", "Batory", "Empress of
England", "Gripsholm", "Jerusalem", "Statendam"
,"Syl-vania" och "Theodor Herzl" om sammanlagt 183 125
brt. Passagerarfartygens sammanlagda tonnage är nu
uppe i 1 541 666 brt mot 866 612 år 1947. Ytterligare
tre fartyg, "Arkadia", "Atlantic" och "Hanceatic"
skall sättas in i nordatlantisk trafik under 1958, och
under 1959 väntas ’ Bremen", "Leonardo da Vinci"
och "Rotterdam" göra sina jungfruresor (Nvtt från
Broströms 15 mars 1958). N Lll
En förebildlig rationaliseringskampanj. Vid
aluminiumverket Ranshofen i Österrike har under sju
år drivits en intensiv rationaliseringskampanj.
Företagsledningen hade blivit övertygad om att
utvecklingen krävde en bättre anpassning till nutidens
förhållanden och krav.
Man gick tillväga grundligt och i stor stil. Arbetet
har genomgått tre huvudstadier: Alla arbetsplatser
analyserades, och nya avlöningsprinciper infördes,
som fastställde löner och premier oberoende av
överordnades godtycke. Arbetsförloppen
omorganiserades på grundval av insikter i driftvejenskap och
arbetsmedicinskt vetande. Arbetstiden förkortades
systematiskt, särskilt för treskiftsarbetet, från
tidigare genomsnittligt 56 till 48 h/vecka, och samtidigt
förberedes ytterligare förkortningar av arbetstiden.
Resultaten har visat sig i form av
produktivitetsökning och stegring av nettolönerna över
genomsnittet i Österrike. Man bemödar sig om att klara
problemet med de ständiga löneökningarna genom
minst lika hög produktivitetsökning.
Denna rationaliseringskampanj är förebildlig
genom det systematiska sätt och den grundlighet
varmed den genomförts och den frånvaro av småsint,
traditionell, passiv sparsamhet som präglat arbetet.
Till en början anskaffades en rikhaltig
facklitteratur. Allenast för frågan om
arbetstidsförkortningen inhämtades utlåtanden från 14 företag i samma
bransch i olika länder.
Ett komplicerat problem var övergången till
förkortad arbetstid. Här erbjöd sig en mångfald olika
lösningar. Företagsledningen anmodade då
arbetarna att inkomma med förslag till skifts- och
timindel-ningar. Icke mindre än 25 olika förslag inlämnades
och jämfördes med varandra. Bland dem utvaldes
ett förslag som tillgodosåg arbetarnas önskan om att
en arbetstid om 8 h endast skulle överskridas en
gång per vecka samt att den arbetsfria dagen alltid
skulle infalla på en söndag.
Man enades vidare om att rationaliseringen skulle
genomföras utan någon nämnvärd ökning av
arbetarantalet och utan någon minskning av
produktionen, men också utan att belasta den arbetande
människan hårdare än förut. Möjlighet finnes att
ytterligare förkorta arbetstiden från 48 till 44 eller
42 h/vecka utan nämnvärda
omorganisationsåtgär-der. Vid den mera detaljerade tidindelningen
beaktade man trötthetskurvornas förlopp, sömnens
"vilsamhet" under dygnets olika timmar,
kaloribehov m.m.
Givetvis genomfördes många metodförenklingar
och tekniska förbättringar. Arbetsförlopp
förenklades eller sammanslogs, transport- och
hanteringsoperationer förbättrades och förhållandena på
arbetsplatsen omskapades. I en ball, där man under
tidigare treskiftsdrift trots övertidsarbete haft 47
man i arbete, fordrades vid den nya fyrskiftsdriften
endast 41 man. Besparingen i personalkostnader blev
större än kostnaderna för de förbättrade
drifthjälpmedlen, verktygen m.m.
Samtidigt med arbetstidsförkortningen
genomfördes en värdering av de omorganiserade arbetena.
Redan 1950 hade en arbetsvärdering genomförts på
grundval av då rådande förhållanden, vilket
underlättade det nya arbetet. Syftet var i stora drag, att
arbetets "tyngd" skulle beaktas genom grundlönen
och individuell prestation genom en
prestationspremie. Enligt gällande kollektivavtal hade tidigare
t.ex. en arbetare i reningsverket och en
hjälparbetare i ett tungt och av hetta besvärat arbete haft
samma lön. Detta var icke rättvist utan korrigerades
enlig nya grundsatser. Till dessa hörde att
avlöningen i hela företaget skulle vara grundad på rättvisa
enhetliga principer som skulle vara fullt klara för
hela arbetsstyrkan.
Prestationspremier utgör ett tillskott till
grundlönen på grundval av varje enskild arbetares
individuella prestation. Därvid förekommer två
beräkningsgrunder, nämligen genom lidstillägg på
grundval av arbetsanalyser samt genom uppskattning av
arbeten, vid vilka resultaten icke utan vidare kan
mätas och uttrvckas i siffror (Rernhard K Klein
m.fl. i "Zuni Problem der Arbeitszeitverkürzung in
durchlaufend arbeitenden Betrieben",
Salzburg-Grossgmain 1958). Bertil von Alfthan
332 TEKNISK TIDSKRIFT 1958
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
