Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 14 - Hydrazin i ångkraftverk, av Wll
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
densatledningarna måste hållas fyllda och
kondensatet hindras från att ta upp syre, om
resultatet skall bli tillfredsställande.
Vid avställning av pannor och kondensatnät
upptar vattnet i allmänhet snabbt syre, som
kan leda till stilleståndskorrosion. Denna
korrosion kan undvikas, om man efter det att
pannan fått svalna tillsätter hydrazin,
motsvarande 20—30 mg/kg pannvatten.
Drifterfarenheter
Erfarenheter från användning av hydrazin har
som nämnts rapporterats från olika håll och i
allmänhet synes erfarenheterna vara goda med
fullständig syreborttagning. I några fall har
man dock fått sämre resultat, speciellt vid
mycket rent vatten och förvärmare av
icke-järnmetaller. Ekonomisrar av gjutjärn eller stål
synes fungera som katalysatorer.
Från USA omtalas3 att man i en anläggning
med tre 36 t/h ångpannor för 45 at tryck, 113° C
matarvattentemperatur och 40—60 %
spädvat-tentillsats bytte ut natriumsulfit mot hydrazin,
varvid man började med en tillsats till
matar-vattnet på 0,5 mg/kg. Detta visade sig dock
vara onödigt mycket —- 0,1 mg/kg räckte för
att få bort syret fullständigt. Efter 3 500—3 800
h kontinuerlig drift med hydrazintillsats
inspekterades ångpannorna invändigt, varvid
man fann att de var fria från frätningar.
I en ångpanna med 96 at tryck® sönderdelades
överskott av hydrazin så snabbt att man inte
kunde hålla mer än ett par hundradels mg/kg
hydrazinöverskott i pannvattnet. Vid
sönderdelningen av hydrazin i ångpannorna fick man
ammoniak, och i en överhettare för
ångtemperaturen 500°C fick man även sönderdelning
av hydrazin. I pannor med lägre trvck kunde
man hålla högre koncentration.
I ett flertal kraftstationer i USA" använder
man med framgång hydrazin för ångpannor
med tryck från 30 till 175 at. Man har med
hydrazin fått en minskning av syrekorrosionen
utan några icke önskvärda biverkningar. Man
har också börjat använda hydrazin i
industriella pannor och de preliminära resultaten
ser lovande ut.
I Tyskland har man enligt Zimmermann13
gjort prov med hydrazintillsats i ångpannor av
flera olika typer, såsom lokomotivpannor,
Löff-ler-pannor, Sclimidt-pannor och
vattenrörpannor av vanliga typer, överallt med goda
resultat. I Leverkusen har en ångpanna för 180 at
ångtryck gått 30 000 h utan driftstörningar med
hydrazintillsats, 0,2 mg/kg hydrazin och 0,3
mg/kg ammoniak tillsatt till matarvattnet.
Man har vidare funnit att hydrazin främjar
bildande och bibehållande i ångpannetuberna
av ett skyddsskikt av Fe304. Hvdrazinet
reducerar alltså inte detta skyddsskikt, vilket
befarats på vissa håll. Man har även funnit att
koppar inte angrips om man har överskott av
hydrazin, även om ammoniak är närvarande.
För att man skall få angrepp av ammoniak på
koppar måste nämligen svre eller koldioxid
vara närvarande. Hydrazin synes för övrigt
skydda hela ång-vattensystemet mot korrosion.
Som nämnts bör hydrazin matas in i
processen på ett tidigt stadium enligt vissa
erfarenheter helst direkt i hotwell före
kondenspumpen. I ett sådant fall6 var vid 50 %
hydrazinöverskott ungefär hälften av syret i vattnet
avlägsnat vid matarpumpen. Optimum fann man
vara 100 % hydrazinöverskott.
För att få en extra säkerhet mot syre i
pannvattnet har man föreslagit att samtidigt som
man använder hydrazin ha en liten tillsats av
natriumsulfit6, vars huvuduppgift dock i detta
fall icke skulle vara att reducera syre utan att i
stället ge en indikation på att hydrazintillsatsen
är tillräcklig. Denna metod är emellertid enligt
Zimmermann13 icke lämplig, emedan hydrazin
och sulfit vid temperaturer över 150°G ger
elementärt svavel, som sedan fälls ut i
kondensat-ledningarna och även kan ge beläggningar på
turbinskovlarna.
Slutord
Användning av hydrazin i ångpannor för
borttagning av syre i matarvattnet och
förhindrande av korrosion synes innebära stora fördelar
och ökar alltmer, särskilt i anläggningar för
höga ångtryck, där man är angelägen att hålla
liten salthalt i pannvattnet. Hydrazin ger inte
som sulfit produkter som kan åstadkomma
frätningar, utan på grund av ammoniakbildningen
får man i stället en höjning av pH, speciellt i
kondensatet.
För att driftresultaten skall bli
tillfredsställande är det dock nödvändigt med en noggrann
kontroll av vattnet. Wll
Litteratur
1. Hydrazin — ett reagens för industriellt bruk? Tekn. T.
81 (1951) s. 691—692.
2. Wood ward, E R: Hydrazine: new aid to water
treat-ment. Power 97 (1953) nov. s. 91—93, 212, 214, 216, 218.
3. Montville, R V, Jenkins, G R & Woodward, E R:
Hydrazine finds new field: industrial plants. Power 99
(1955) mars s. 99—102.
4. Hydrazine treats feedwater. Chem. Engng 62 (1955) h. 5
s. 122, 124.
5. Harshman, R C & Woodward, E R: Hydrazine for
boiler-feedwater treatment. Träns. ASME 77 (1955) s. 869—873.
6. Hess, R T & Wofford, A W: Experience with hydrazine
in reheat cycles. Power Engng 1955 sept. s. 80—84, ref. i
Engrs’ Digest 17 (1956) h. 1 s. 19—21.
7. Leicester, J: The chemical deaeration of boiler water —
The use of hydrazine compounds. Träns. ASME 78 (1956)
s. 273—285.
8. Raker, M D & Marcy, V M: Hydrazin as an oxygen
scavenger — A progress report ön tests at Springdale Station.
Träns. ASME 78 (1956) s. 299—304.
9. åstrand, L: Matarva 11 en frågor i USA. IVA 27 (1956)
s. 110—120.
10. Woodward, E R: Hydrazin for boiler-feedwater
treatment. Power 100 (1956) nov. s. 80—82.
11. Straue, F G: Comparison of the reducing power of
so-dium sulfite and hydrazine in the steam-water cycle of steam
power plants. Combustion 28 (1957) jan. s. 34—39.
12. Gubin, A & Hoffmann, W: Die Verwendung von
Hydrazin im Hochdruck-Kesselbetrieb zur chemischen Entgasung
von Speisewasser. Mitt. Vereinig. Grosskesselbesitzer h. 50
(1957) s. 334—337.
13. Hydrazine and water treatment. Intern. Conf.
Rourn-mouth 1957. Whiffen & Sons Ltd, London 1958.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
