Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 14 - Borföreningar, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bornitrid har ovanligt stor kemisk och
termisk stabilitet och stor elektrisk resistivitet.
Den bör därför vara ett lämpligt
konstruktionsmaterial inom högtemperaturtekniken (Tekn.
T. 1956 s. 577). Vanliga bornitridkristaller har
hexagonalt gitter och består av plana plattor
som lätt kan förskjutas i förhållande till
varandra. Materialet har därför en smörjförmåga
liknande grafits och molybdensulfids. På
senaste tid har man också framställt kubisk
bornitrid som är lika hård som diamant (Tekn. T.
1957 s. 705).
På grund av sin smörjförmåga och sin
tålighet mot hög temperatur används bornitrid i
lager och lagerkomponenter, packningar,
utrustning för hantering av smält glas och till
delar i pumpar för smälta metaller. Som
smörjmedel för glasformar är bornitrid utan
konkurrens. Dess elektriska egenskaper bör
göra den lämplig till isolatorer, separatorer i
elektronrör och som dielektrikum.
Borkarbid
Kommersiellt framställs borkarbid genom
reaktion mellan boroxid och kol vid 2 500° G
enligt formeln
2 B203 + 7 C —► B4C + 6 CO
Processen utförs i en gastät, elektriskt
mot-ståndsupphettad grafitugn. Som råmaterial
används smält boroxid och petroleumkoks.
Borkarbid är nästan lika hård som diamant,
har relativt låg täthet, är kemiskt stabil samt
har hög tryckbrottgräns och hög smältpunkt.
Den är sålunda mycket resistent mot nästan
alla kemikalier utom smälta alkalier. Porfria
gjutstycken används i stor utsträckning till
delar, för vilka ett slitstarkt material behövs,
t.ex. till tolkar, städ, lås och munstycken.
Vidare utnyttjas borkarbid i allt större
utsträckning inom metallurgin. Den är nämligen
ett starkt reduktionsmedel vid hög temperatur
och är därför ett utmärkt desoxidationsmedel
för t.ex. högkonduktiv koppar. Inom
atomenergitekniken används borkarbid både som
konstruktionsmaterial och neutronabsorbent.
Kerametaller innehållande borkarbid utarbetas
och förbättras.
Slutligen kan borkarbid användas som
utgångsmaterial vid tillverkning av
metallbori-der enligt schemat
MeO + B4C + C —> MeB + CO
där Me kan vara Ti, Cr, V, Nb eller Ta, t.ex.
2 TiO„ + B4C + 3 C-^ 2 TiB, + 4 CO
Metallborider
På senare tid har ett antal metallborider blivit
av intresse inom metallurgin. Många av dem
har unika egenskaper, särskilt vid hög
temperatur. Bor ger borider vid upphettning
tillsammans med metaller till 1 500—1 700° C.
Produkterna fås som pulver, vilket renas och
formas enligt pulvermetallurgisk teknik.
Borid-pulver kan också erhållas genom reduktion av
en boroxid-metalloxidblandning med kol vid
hög temperatur eller alumino-termiskt.
Massiva formstycken av borider kan vidare
framställas genom varmpressning av blandningar
av metall- och borpulver vid upp till 2 850° C.
Borider liknar i mångt och mycket metaller.
De har låg elektrisk resistivitet med positiv
temperaturkoefficient. De angrips vanligen
inte av vatten, men några av dem löses i
utspädda syror. Det senare gäller inte för borider
av alkaliska jordartsmetallerna och aluminium.
Ju större mängd metall som ingår i boriden,
desto lättare angrips denna av syror; CrB är
t.ex. resistent, men Cr3B„ påverkas något.
Många av boriderna är mycket hårda och
eldfasta. De utnyttjas därför bl.a. som
skyddande ytbeläggning varvid de vanligen
framställs på grundmaterialet (Tekn. T. 1954
s. 645). Järn-, krom- och manganborid har
visat sig vara fullständigt resistenta mot smält
zink vid upp till 590°C (Tekn. T. 1955 s. 839).
Borider av de svårsmälta metallerna
tillhörande periodiska systemets 4:e, 5:e och 6:e
grupper har höga smältpunkter, är synnerligen
hårda och har stor elektrisk konduktivitet vid
alla temperaturer. De är dock inte särskilt
resistenta mot oxidation; de angrips påtagligt i
luft vid 1 300—1 500°C. Deras
högtemperatur-egenskaper kan därför till fullo utnyttjas bara
i inert eller reducerande atmosfär. Många
metallborider används nu som komponenter i
kerametaller. Borider av hafnium, volfram och
zirkonium har föreslagits till regleringsstavar
för atomreaktorer.
Natriumperborat
Handelns natriumperborat beter sig som en
additionsförening av väteperoxid och
natrium-metaborat. Det förekommer som monohydrat
NaB02 -HoOa med 15,5 % aktivt syre och som
tetrahydrat NaBO, -H„02 • 3 H„0 med 10 %
aktivt syre. Båda preparaten är vita, kristallina
pulver med god lagringsstabilitet. Perborat
kan framställas enligt flera metoder på rent
kemisk väg (Tekn. T. 1955 s. 1073) eller
elek-trokemiskt.
Stora mängder perborat ingår nu i tvättmedel
och blekmedel. Det kan användas till alla slags
tyger, t.ex. rayon, nylon och ylle, för blekning
av gulnade kläder, klarning av färger skadade
genom klorblekning m.m. Vid högre
perborat-halt är sådana medel utmärkta för rengöring
av melaminplastkoppar som färgats av kaffe
eller te. Perborat används vidare i stor
utsträckning inom textilindustrin för oxidation
av färgämnens leukoformer och
svavelfärgämnen för bomull och rayon. Många
tandpastor innehåller perborat.
Hydrider
Den mest lätthanterliga hydriden som
innehåller bor är kaliumborohydrid (Tekn. T. 1958
s. 113). Dess användning som reduktionsmedel
vid organiska synteser växer snabbt. De rena
borhydriderna diboran B2H6, pentaboran B.H0
och dekaboran B10HU är aktuella till högener-
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
