Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 15 - Marinen, av Ivar Oldenburg, Sigurd Lagerman m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. A. Med [-sprinklings-anordningar-]
{+sprinklings-
anordningar+} kan
stridsfartygen
effektivt
renspolas frän
radioaktiv
beläggning efter [-atombombanfall.-]
{+atombomb-
anfall.+}
Fig. 5. Ubåten
"Hajen" är den
första i en ny
serie av svenska
ubåtar.
Stål är det dominerande och naturliga
skrovmaterialet och användes huvudsakligen i
samma kvaliteter som i handelsfartyg. I mera
ansträngda och viktiga förband användes ett
stål med 50 kg/mm2 brotthållfasthet och
bestämda krav på slagseghet vid låga
temperaturer. Av pansarplåt har nyligen framkommit
en svetsbar kvalitet varmed avsevärda
viktvinster kan göras.
Lättmetall förekommer för närvarande i skrov
endast i form av inredningsskott.
Överbyggnader strävar man att göra lätta genom
rationellt konstruerade svetsade stålkonstruktioner.
Trä används i moderna minsveparskrov.
Dessa byggs av limmade konstruktionsdelar, som
möjliggör en lättare och starkare produkt än
träfartyg byggda på traditionellt sätt.
Vid skrovbygget fördelas materialet så att
bästa möjliga konstruktion erhålles med minsta
möjliga viktuppoffring, något som kräver
vidlyftiga beräkningar. De automatiska
räknemaskinerna har möjliggjort beräkningar, som
tidigare ej kunnat utföras, ocli medger också att
flera konstruktionsalternativ kan undersökas.
Fartygsskrovet utgör också skydd för personal
och utrustning och måste därför t.ex. isoleras
och förses med uppvärmnings- och
ventilationsanordningar.
För att minska brandrisken ombord undviker
man brännbart material. Allt trä är i regel
bannlyst och all målning görs brandhärdig. Alla
krigsfartyg har effektiv utrustning för
brandsläckning. Det viktigaste släckningsmediet är
vatten, som i regel användes i form av dimma
för att minska vattenfyllningen vid släckning.
På moderna fartyg har ett särskilt vattensy-
stem måst installeras med en mängd utvändiga,
specialkonstruerade munstycken för att man
skall kunna bespruta fartygets hela yttre med
vatten för att avlägsna farlig radioaktiv
beläggning, då en atom- eller vätebomb har
kre-verat nära fartyget, fig. 4. Såväl skrov som
utrustning har på grund av tillkomsten av
atomvapen förändrats avsevärt i många olika
avseenden. Dessa förändringar blir alltmer
märkbara och torde ganska snart komma att helt
ändra utseendet på våra övervattensfartyg.
Behovet av elektrisk energi på ett krigsfartyg
för t.ex. automatvapen och instrument ökar
ständigt. Man har sparat vikt och utrymme
genom att övergå till 440 V växelström och
utbyta blyarmerad kabel mot neoprenskyddad.
En ytterligare höjning av spänning och
periodtal är önskvärd men svårigheterna härmed
är ännu ej övervunna.
Livräddningsutrustningen är föremål för
rationalisering. Fartygen förses med väl
förpackade uppblåsbara livflottar och varje man
ombord utrustas med uppblåsbar livväst.
Till fartygsutrustningen räknas även
styranordning och roder liksom eventuella
krängningsdämpare och stabiliseringsanordningar.
Förbättrad manöverförmåga kräver
vetenskapliga studier och experiment i modelltankar i
långt större utsträckning än tidigare.
Stabiliseringsanordningar har hittills förekommit
huvudsakligen i form av fasta slingerkölar men
övergång till mindre fartygsenheter fordrar att
mekaniska hjälpmedel inmonteras i fartygen
för att dessa skall bli goda vapenplattformar.
Ubåtar
Ubåten, fig. 5, kan användas för ett flertal
uppgifter, exempelvis invasionsförsvar och dold
spaning. Den kan med framgång angripa varje
fartyg oavsett dess potentiella styrka. Storm,
tjocka och andra sjöfartens hinder känner den
ej. I partisankriget till sjöss har den större
uthållighet och möjligheter än varje annat
stridsfartyg.
Ubåtstekniken har många och speciella
problem. Ett av dessa är de stora krav, som ställes
på bulleravstörning. Normalt förefinns alltid en
viss brusnivå i havet även om det förefaller
alldeles lugnt. Idealet är att fartygets buller
upp till högsta fart döljs av den brusnivå, som
förefinns t.o.m. då havet ligger spegelblankt.
Östersjön är ur ubåtssynpunkt mycket grund.
Till 80 % är den under 100 m djup och i stora
delar av aktuella operationsområden är djupet
inte mer än 30—40 m. Där skall ubåten kunna
framföras med hög fart, varför kraven på
fartstabilitet och instrumentutrustning blir stora.
Ubåtsskrovet är ett tryckkärl, utsatt för
utvändigt tryck. Den statiska hållfastheten är i
huvudsak behandlad. Däremot har man först
efter andra världskriget börjat studera de
dynamiska påkänningarna i skrovet ocli den
inbyggda materielen vid explosioner i vattnet.
För att tillgodose de väsentligt stegrade
kraven på hög fart i undervattensläge fordras
framförallt energimagasin med stor potentiell
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
