Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 15 - Marinen, av Ivar Oldenburg, Sigurd Lagerman m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
per, som gör den till ett ovärderligt
komplement till fregatter, minsvepare och
landstig-ningsbåtar.
Utrustning blir förutom hydrofon och
dragkrok för bogsering bl.a. flottörer för landning
i relativt grov sjö, extra tankar för lång
aktionstid, truppsäten för 20 man, 12 sjukbårar
samt radio- och navigeringsutrustning för tjänst
under dåligt väder. Tillsynstjänsten kommer
att omliänderhas av marinens personal, vilken
för närvarande utbildas för såväl
flygförar-som mekanikertjänst.
För utbildning i sambandsflyg och vissa
specialuppgifter, t.ex. tjänst på isbrytare, planeras
anskaffning av smärre helikoptrar.
Marinens stridsledning
Högre eldhastighet hos artilleriet, effektivare
målsökande torpeder, robotar, flygplan vars
hastighet överskrider ljudets osv., gör att en
chef, som har ansvar för bekämpande av ett
fientligt företag, måste förfoga över en
stridsledningsorganisation som mycket snabbt ger
honom uppgifter 0111 fiendens läge,
styrkeförhållanden, eventuella avsikter ifråga om
förflyttning m.m. I en modern stridsledning måste
man alltmer övergå till tekniska hjälpmedel
t.ex. radar, hydrofon, radio samt telefon- och
förstärkareteknik.
Man kan indela stridsledningsförfarandet i tre
moment: informationsinsamlande, presentation
och av dessa båda föranledd utåtriktad
aktivitet. De informationer, som fordras för
stridsledningen, erhålles numera huvudsakligen
genom radar och hydrofonmateriel.
För den allmänna överblicken över läget runt
ett fartyg, utefter en kust och luftrummet
däröver användes spaningsradar, som är
konstruerad för maximal räckvidd och höjdtäckning.
Stor räckvidd erhålls med relativt stor
våglängd och hög effekt.
Dylika anläggningar kan därför endast
uppställas på större fartyg eller baseras i land,
medan man för mindre fartyg får använda sig
av materiel, där fordringarna på räckvidd är
reducerade.
Med hänsyn till att informationstätheten från
en spaningsanläggning är låg och
noggrannheten relativt liten kan de erhållna
informationerna icke direkt användas för
eldlednings-ändamål. Härför användes speciella
eldled-ningsradaranläggningar, vilka har en
mycket smal lob i såväl horisontal- som
vertikalplanet. Sedan eldledningsradarn med hjälp av
spaningsradarn satts på ett ungefärligt mål,
uppsökes detta automatiskt och sedan målet väl
är fångat fastlåses radarn på målet och lämnar
kontinuerlig information om målets läge och
rörelser via eldledningsmaterielen till det
vapen som man avser att använda.
För spaning och målangivning under
vattenytan användes hydrofonanläggningar, och
dessa utnyttjas i princip på samma sätt som
radar-materielen. Ubåtsjaktfartygen är försedda med
hydrofonanläggningar, vilka dels varskor om
eventuellt förekommande ubåtar, dels mäter
avstånd och riktning till dessa för att därmed
möjliggöra insättandet av antiubåtsvapen,
raketer eller sjunkbomber. Ubåtarna är rikligt
utrustade med hydrofonmateriel. Denna kan vara
dels passiv lyssnarmateriel, som möjliggör för
ubåten att på stora djup oupptäckt lokalisera
andra fartyg, dels aktiv materiel av i princip
samma slag som på ubåtsjaktfartygen.
Radar- och hydrofonmaterielen återfinnes
också i mer eller mindre modifierad form i
marina kustspaningsanläggningar,
kustradarstationer samt kustartilleriets spanings- och
eldledningscentraler.
Informationerna insamlas och ordnas
systematiskt och kontinuerligt på niarkeringsbord.
Stridsledaren får på detta sätt en ständigt
aktuell överblick av skeendet och kan vidta
erforderliga åtgärder.
Vid det nämnda markeringsförfarandet läggs
erhållna observationer in manuellt. För att
spara tid kan man också direkt från de olika
anläggningarnas indikatorer överföra
informationen på elektronisk väg. I dessa elektroniska
markeringsanläggningar anges även fartyg,
flygplan samt deras rörelser automatiskt.
Informationer om ett läge på en
markeringsanläggning måste även överföras till en mängd
andra organ ombord på ett fartyg. Sålunda
måste fartygschefen få information så att han
på lämpligaste sätt kan framföra fartyget, de
olika vapengrenscheferna måste informeras
0111 eventuellt kommande vapeninsatser,
förhandsinformation 0111 eventuella luftanfall
måste meddelas all personal osv. Inom
fartygen sker detta med hjälp av telefon och
orderhögtalarsystem.
Rapporter, orienteringar 111.111. mellan fartyg
och mellan fartyg och landorgan överföres med
radio och telefon, delvis av konventionellt
utförande, delvis specialbyggd med hänsyn till
Fiy. 9.
Helautomatiskt 15 cm
artilleri på
kryssaren "Tre
Kronor’’ öppnar eld.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
