Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 15 - Flygvapnet, av Bertil Westergård och Trygve Sjölin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiken rätt svårt att sammanställa två så
kvali-tetsmässigt vitt skilda typer av information
som underlag från ögonspaning och
radarspaning.
Fjärrspaningsstationer
Nutida radarstationer har flerfalt större
räckvidder än sina föregångare från andra
världskriget, och siffror på 300—500 km får anses
normala, fig. 2. Räckvidderna erhålls med
pulseffekter på 1—5 MW och genom att den
reflekterande signalen väl förvaltas i
mottagar-delen, som nu kan registrera signaler endast
10 dB över brusnivån inom decimeter- och
centimetervågsområdet. Det behövs också
stora antenner. Man är utomlands uppe i
antenndimensioner på 15—30 m i bredd och
10—15 m i höjd. Så stora antenner är från
militär synpunkt inbjudande mål, men den
olägenheten måste man finna sig i för att nå
den eftertraktade räckvidden. Stora antenner
medför även stor mätnoggrannhet och god
förmåga att motstå avsiktlig radarstörning.
Fjärrspaningsstationens mätresultat
presenteras på en indikator i form av en planpolär
bild med stationen i centrum. Dessa data är
för praktiskt luftbevakningsbruk tillräckligt
noggranna trots att stationerna normalt inte
korrigerar för lutande avstånd. Kostnaderna
för en modern radarstation av här nämnt slag
är 2—-7 Mkr. beroende på storleken.
Hö jdmätningsstationer
Den planpolära bilden måste kompletteras med
flyghöjd på de registrerade ekona för att en
fullgod luftlägesbild skall alstras. Därför
behövs vanligen separata höjdmätningsstationer,
fig. 3, med räckvidder av samma
storleksordning som fjärrspaningsstationernas. Under det
att fjärrspaningsstationens radarantenn alstrar
en vertikal skiva av högfrekvent energi, som
roterar horisonten runt, har höjdmätaren
vanligen en lob i form av en horisontal tunn skiva,
som kan avspana vertikalt genom rörelse kring
en horisontell axel. De flesta höjdmätare har
betydligt lägre mätkapacitet än
fjärrspanings-stationerna, och det åtgår i de flesta fall 3—5
höjdmätare per fjärrspaningsstation.
Både fjärrspaningsstationen och
höjdmätningsstationen har i sin moderna utformning
blivit så stora och tunga, att de som regel
måste vara stationära.
Låg spanings stationer
Radarenergin strålar i stort sett linjärt från
antennen och ut i rymden. Genom jordens
rundning får man "radarskugga" bortom den
punkt där radarenergin tangerar horisonten.
För att få informationer även från dessa
områden kompletterar man ofta
fjärrspaningssta-tionerna i viktiga riktningar med
lågspanings-stationer, fig. 1. Dessa är vanligen betydligt
mindre än fjärrspaningsstationerna och ofta
rörliga. I en del fall kan lågspaningen skötas
av speciellt utrustade radarfartyg eller
radarflygplan.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
Med hänsyn till kostnaderna måste antalet
radarstationer bli begränsat, och för att de skall
ge bästa operativa utbyte måste de olika
stationstyperna grupperas efter omsorgsfull
prövning.
Fig. 4. Operationskarta med inlagda brickor,
markerande fientliga inflygningar.
Fig. 3.
Höjdmätningsstation.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
