Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 16 - Den nya topografiska kartan i skala 1:50 000, av Christer Palm - Papper och massa i USA och Kanada, av SHl - Västtysklands kraftbehov - PWR-reaktorn i Shippingport - Titan, magnesium, aluminium och järn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kvalitativa jämnheten och lättheten att läsa
kartan. Kurvbilden tycks utnyttjas mest.
En karttyp blir inte fullt färdig på en gång.
Ännu finns önskemål om ändringar. Dessa
torde dock icke, om de genomföres, komma att
ändra kartans utseende i stort.
Papper och massa i USA och Kanada. Under 1957
utmärktes marknaden för papper och papp ånyo
av skarp konkurrens i USA. Produktionen var där
den näst högsta hittills, något mindre än toppen
(31,3 Mt) 1956. Konkurrensen beror inte på
avtagande efterfrågan utan på en ganska stor och snabb
ökning av industrins produktionsförmåga under de
senaste två åren. Dess utveckling måste nämligen
ske språngvis, eftersom det inte lönar sig att bygga
små produktionsenheter. Man är därför övertygad
om att produktionsöverskottet snart skall ha
absorberats.
Halvkemisk massa erhålles genom mild behandling
av veden med kemikalier, varvid bindematerialet i
den mjukas upp och vanligen delvis avlägsnas, samt
en följande mekanisk behandling vid vilken
cellulosafibrerna skils fullständigt från varandra. Vid
början av 1957 tillverkades 5 400 t/dygn i 35 fabriker
och vid slutet av samma år 6 400 t/dygn i 42
fabriker; man räknar med att produktionen 1959 skall
vara uppe i 7 200 t/dygn. Massan används mest till
vellpapp, men allt mer går till bestruket papper.
Man kan erhålla större utbyte av halvkemisk massa
än av kemisk, och metoden kan användas för
lövved som är olämplig för tillverkning av slipmassa
enligt vanliga metoder. Utbytet blir 55—90 °/o av
veden mot 40—50 ®/o för kemisk massa. Bara 17 %
av massaveden är nu lövved, men dennas betydelse
kommer att växa. Enligt en prognos har tillgången
på massaved av barrträd 1975 ökat med 150 °/o,
medan tillgången på lövved har vuxit med 270 %>.
Detta beror på lövträdens snabbare tillväxt.
En metod för framställning av halvkemisk massa
med stort utbyte består i förbehandling av flisen
med natriumhydroxidlösning vid rumstemperatur
under 10,5 kp/cm2 tryck. Den uppmjukade flisen
defibreras sedan mekaniskt. Man lär erhålla en
massa, lämplig för tryckpapper av hög kvalitet, med
85—92 1% utbyte räknat på veden. Den första
kommersiella anläggningen för denna metod sattes i
drift 1957. Samma år satte man i gång två halvstora
anläggningar för utnyttjande av metoden vid
tillverkning av massa till tidningspapper ur lövved,
såsom ek, björk, magnolia och en poppelart.
Kontinuerlig kokning tillämpas nu vid tillverkning
av mindre än 10 "/o av den totala
massaproduktionen, men metodens användning växer stadigt. Den
kostar mindre i anläggning och drift, ger en
jämnare produkt än den satsvisa kokningen, kan lätt
regleras noggrant och kontinuerligt och ger i
allmänhet kortare koktid. Det lönar sig dock inte att
ändra existerande anläggningar för satsvis kokning
till kontinuerlig.
Man tillämpade först kontinuerlig kokning vid
tillverkning av lägre massakvaliteter, men numera
används den också vid framställning av blekt massa
av hög kvalitet. Metoden utnyttjas vid kokning med
neutral sulfit och vid sulfatkokning. Den anses
däremot inte lämplig för sulfitkokning på grund av de
svårigheter som uppstår genom svaveldioxidens höga
ångtryck.
Flera olika metoder är i drift. Vid några av dem
förs flisen in i kokaren antingen torr eller impreg-
nerad med kokvätska. Den besprutas med
kokvätska och matas med en skruvtransportör genom
den horisontella cylindriska kokaren. Flera sådana
kan kopplas i serie för uppnående av tillräckligt
lång koktid. Denna är vanligen 10—60 min vid 9—
12 kp/cma.
En annan metod, som nu utnyttjas i Holland,
Portugal och Pakistan, är särskilt lämplig för kokning
av jordbruksavfall, såsom halm, sockerrörsbagass
och gräs. Man kokar med natriumhydroxidlösning,
eventuellt innehållande natriumsulfid, vid
atmosfärstryck och ca 100°C. Under hela kokningen rörs
materialet om kraftigt varigenom cellulosafibrerna
frigörs. Kokningen går snabbt, relativt utspädd
kokvätska kan användas, och massa av hög kvalitet
lär erhållas.
Kokning med ammoniumsulfit används nu i minst
17 amerikanska och kanadensiska sulfitfabriker.
Man kan med denna metod koka vissa träslag som
ger mycket dåligt resultat vid kokning med
kalcium-bisulfit. I jämförelse med denna metod lär
kokvätskan snabbare tränga in i flisen, och man kan
använda kortare koktid eller lägre koktemperatur.
Vidare uppges att ångförbrukningen och
avsättningarna i kokaren blir mindre samt att luten lättare
kan indunstas.
Å andra sidan blir kostnaden för kokningen
avsevärt högre, en olägenhet som dock helt eller delvis
kompenseras genom större massautbyte och
avverkning. Apparaturen blir emellertid relativt dyr genom
att man måste använda rostfritt stål och infodring
av särskilt tätt tegel och kitt av furfüralplast.
Biprodukternas utnyttjande genom framställning av
kemikalier ur bark, ved och sulfitlut ägnas allt
större intresse. Vid Illinois Institute of Technology
har man sålunda utarbetat en metod för
omvandling av bark till ett billigt jordförbättringsmedel som
uppges vara mycket effektivare än torv och vissa
kommersiella preparat. Barken mals, och
tanniner-na kondenseras med formaldehyd i sur miljö (HCl
eller H2S04) genom upphettning av materialet kort
tid. Vatten och överskott på kemikalier skils från
varefter resten tvättas och torkas.
En vid Paper Research Institute of Canada
utarbetad metod för behandling av sulfitlut består i
dennas pyrolys i finfördelad form. Luten sprutas in
vid toppen av ett torn vars väggar värms. Härvid
uppstår en fin suspension av droppar i vattenånga,
erhållen genom lutens indunstning. Värmeövergången
från gas till vätska blir mycket snabb; luten
indunstas och pyrolyseras; återstoden torkar därför
på mycket kort tid, enligt uppgift på några
sekunder. Inga avsättningar i tornet lär uppstå.
Som produkt fås ett fint, friflytande, kolhaltigt
pulver med högt bränslevärde och en gasblandning
ur vilken 60—70 °/o av lutens svavel kan återvinnas
(P E Nethercut i Industrial & Engineering
Che-mistry jan. 1958 s. 34A—36A). SHl
Västtysklands kraftbehov beräknas fördubblas
på tio år och härför krävs nybyggen på 3 000 MW;
1957 producerades 90 • 10° kWh och för 1970 antar
man 200 • 10° kWh.
PWR-reaktorn i Shippingport nådde full effekt
den 23 december 1957. Kraftverket gav då 68 MW
elenergi varav 8 MW behövs för drift av pumpar
och för andra ändamål inom verket.
Titan, magnesium, aluminium och järn, de i
naturen rikligast förekommande
konstruktionsmetallerna, förbrukas nu i USA i viktförhållandet 1 : 10 :
500 : 20 000.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
