Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 16 - Nya metoder - Kraftöverföring med variator för småbil, av EBr - Ferronickel ur kubanska lateritmalmer, av E R—s - Klor genom elektrolys av biproduktsaltsyra, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nya metoder
Kraftöverföring med variator för småbil
Den holländska lastbilsfabriken van Doorn har 1958
överraskat med att släppa ut en liten personbil med
22 hk (bruttoeffekt) luftkyld fyrtaktsmotor och
650 kg tjänstevikt. Dess konstruktion är i stort sett
tämligen konventionell utom i det avseendet, att den
använder helautomatisk mekanisk kraftöverföring
från motorn till drivhjulen baktill.
Den automatiska kopplingen utnyttjar
centrifugal-vikter för normalkraften mellan friktionsytorna,
vilket dock principiellt icke innebär något nytt. Vid
motorbromsning under färd, sägs den koppla ur
strax innan bilen är på väg att stanna, utan att
dock risk för motorstopp uppstår. En olägenhet
med dylika kopplingar brukar vara slirningsrisk
vid lågt motorvarvtal och hög belastning
("segdragning").
Av större intresse är den steglösa växellådan —
variatorn — som även tjänstgör som differential
och eliminerar behovet av kardanknutar. Variatorn
utgörs av två par kilremskivor (fig.l), det ena paret
överförande drivmoment till vänster och det andra
till höger bakhjul. Motorns vridmoment överförs
till de båda remskiveparens främre remskivor och
fördelas lika mellan dem genom en fördelare. Denna
har även en inbyggd backväxel, som manövreras
manuellt.
Varje remskiva utgörs av två halvor, varav den
ena är axiellt förskjutbar. De bakre remskivornas
förskjutbara halvor trycks mot sina fasta halvor
av axiellt verkande fjädrar. De främre remskivornas
förskjutbara halvor påverkas vid ökat varvtal av
centrifugalvikter, som trycker dem mot deras fasta
halvor. Vid start och lågt varvtal är de främre
remskivehalvorna åtskilda, medan de bakre trycks
ihop av sina fjädrar. Radien för de främre skivorna
är därvid liten och för de bakre relativt stor. Man
har härvid låg utväxling. Vid ökat varvtal trycker
centrifugalvikterna ihop de främre
remskivehalvorna, varigenom de bakre säras på grund av den
ökade remspänningen. De senares returfjädrar trycks
därvid ihop.
Utväxlingsvariationerna påverkas icke blott av
varvtalet utan även, som framgått av det sagda,
av spänningen i kilremmarna, dvs. av belastningen.
Utväxlingen för varje drivhjul ändras automatiskt
och individuellt efter rullnings- och
stigningsmotståndet för detta hjul. Variatorn gör därför tjänst
som differential vid körning i kurvor men
förhindrar individuellt hjulspinn, eftersom vridmomentet
fördelas mellan hjulen efter motståndet och icke
alltid lika, som vid de konventionella
differentialerna.
Slutligen medför denna kraftöverföring den
fördelen att inga särskilda kardanknutar erfordras, och
detta trots att drivhjulen är individuellt fjädrade
(fig. 2). Hjulen är upphängda på triangulära
sväng-armar, som upptar driv- och bromskrafter, och
avfjädras med spiralfjädrar. På dessa svängarmar
är de bakre remskivorna monterade och
kilremmarna möjliggör en viss universell lägeändring för
dessa relativt de främre remskivorna (fig. 1).
Kil-remmarna är tandade på undersidan för att ge
ökad elasticitet. Anordningen är provad under ett
par års drift och remslitningen sägs vara obetydlig
efter 8 000 mils körning. EBr
Ferronickel ur kubanska lateritmalmer
Genom smältningsförsök i elugnar av elektrodtyp
har U. S. Bureau of Mines lyckats framställa en
ferronickelprodukt med låg kolhalt lämplig för
användning i stålverk. Kubanska serpentin- och
lateritmalmer med låg nickelhalt (ca 1,4 % Ni, ca 38 %
Fe) har reducerats kontinuerligt vid försöken. Som
reduktionsmedel har använts dels bagass
(sockerrörsavfall), dels "bagass-koks" (närmast väl att
jämföra med träkol framställt ur bagass). Dessa
reduktionsmedel är tillgängliga i stora mängder på Kuba
(U. S. Bureau of Mines, Report of Investigation
5346). E R—s
Fig. 2.
Varia-torns utförande
och
upphängning i bilen.
Fig. 1. V ariatorns princip.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
Klor genom elektrolys av biproduktsaltsyra
Vid flera industriella processer, t.ex. klorering
av-organiska ämnen, erhålls som biprodukt stora
mängder klorväte. Det är av stor vikt att detta kan
utnyttjas, eftersom det annars vållar svårlösta
avfallsproblem. Klorväte kan överföras till klor (som
kan användas för klorering) genom oxidation eller
elektrolys (Tekn. T. 1953 s. 653). Av dessa synes
den senare metoden vara enklast och billigast.
Vid de Nora-processen absorberas klorvätegas från
t.ex. en kloreringsreaktion i utspädd saltsyra från
elektrolysen. Vätskan från absorptionstornet håller
ca 33 °/o HCl. Den passerar först genom en kylare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
