Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 16 - STF i mars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satta på radialsystemets ytterdel. En modifiering av
radialsystemet med även inåtgående ångström
gjordes av Möller för att förbättra verkningsgraden vid
små ångvolymer, vilket fick särskild betydelse för
mottrycksturbiner.
Det senare steget i utvecklingen är Durax-turbinen
(dubbelrotations-radial-axial-turbin), där man från
radialsystemet skilt axialsystemen och utfört dessa
som självständiga axialturbiner placerade på
axlarna mellan radialsystemet och generatorerna. Enligt
detta system byggs lågtrycksturbinen på 110 MW
till Stenungsundsverkets 150 MW aggregat. Även för
atomkraftverk, där man kommer till stora enheter,
tvåtrycksdrift eller drift med fuktig ånga, lämpar
sig Durax-turbinen.
Stal har för att få en snabb och tillförlitlig
turbin-reglering utvecklat en ny regulator med
elhydrau-liskt styrdon.
Alf Lysholm diskuterade val av ångtryck för
atomkraftverk och hade funnit, att det knappast är någon
ekonomi att gå till några högre ångtryck därför att
man här får en lägre utbränning av atombränslet.
Valet av tryck ansåg Lysholm emellertid vara av
mindre betydelse; det viktigaste med atomkraftverk
är att de går. Rune Andersson hade dock vid
beräkningar för Vattenfallsstyrelsens atomkraftverk "Eva"
kommit till att en ökning av trycket kunde vara
motiverad med hänsyn till verkningsgraden.
Ingvar Jung sade sig vara imponerad över att Stal
hade uppmärksammat axialturbinens fördelar i sin
senaste konstruktion. De båda turbintyperna har
olika användningsområden — mycket små turbiner
av axialtyp, mellanstorlekar av radialtyp och vid
mycket stora turbiner behövs det axialsystem. På
fartygsområdet förefaller det som om axialturbiner
skulle ligga gynnsammast till. Där går man upp
med ångtrycket till 42 eller 64 at och
ångtemperaturen till 460 eller 510°C.
Kiel Heumann visade bilder av några
Brown-Boveri-turbiner och talade om att den största maskin man
hittills byggt var på 175 MW, men att man
projekterat en på 250 MW med rotorn i elgeneratorn
vätgaskyld och statorn oljekyld.
En livlig diskussion utspann sig om fördelar och
nackdelar med en eller två generatorer per aggregat
utan att dock någon enighet kunde uppnås.
Till Kemitekniks årsmöte den 12 mars hade Sigge
Hähnel lockat mycket folk med ett kåseri om
behovet av relativa tids- och rumsbegrepp. Han ansåg
i motsats till Einstein att de ej behövs. Hans
tankegång är följande.
Utgår man från att tid och längd kan definieras
endast genom verkliga mätningar, utmärks Newtons
tid av att den mäts i samma parameter i alla
koordinatsystem, medan Einsteins tid mäts i olika
parametrar i system som har relativ rörelse.
Den logiska grunden för relativitetsteorin är
antagandet att den speciella relativitetsprincipen gäller
för elektromagnetiska fenomen. Härav följer att
Lorentz-transformationerna måste anses giltiga. De
utgör då definitioner av tid och längd. Ett annat
kriterium på relativitetsprincipens giltighet är
emellertid att utbredningshastigheten för
elektromagnetisk vågrörelse i vakuum är den största som kan
iakttas hos fysikaliska fenomen.
Utgår man från antagandet att det existerar en
gränshastighet kan man göra en analys av Newtons
mekanik som visar att en partikels massa inte kan
vara konstant utan måste bero av dess hastighet, att
hastigheter icke kan sammansättas genom vanlig
vektoraddition samt att en viss inskränkning måste
göras i den gängse metoden att uttrycka konstania
hastigheter. Ingenting tyder emellertid på att
Newtons tidsdefinition är oanvändbar.
På grundval av antagandet att ljusets hastighet i
vakuum är gränshastighet och analysen av Newtons
mekanik kan man härleda transformationsformler
som är formellt identiska med
Lorentz-transformationerna men har en något avvikande fysikalisk
innebörd. Man kan sedan härleda samma ekvationer
som den speciella relativitetsteorin har givit. Att en
del av dessa får något avvikande fysikalisk
innebörd bör inte minska deras användbarhet.
Diskussionen, i vilken både lärt och lekt deltog,
rörde sig om bl.a. klockparadoxen, |x-mesoner och
föryngring genom rymdfärder inen gav inget
definitivt utslag mellan Einsteins och Newtons (Hähnels)
tids- och rumsbegrepp. Några närvarande fysiker
höll på Einstein medan kemisterna själva ställde sig
mer neutrala.
Elektronisk musik beledsagade en avslutande
färgfilm "Forschung und Leben" från Farbenfabriken
Bayer AG.
Undervisningen vid KTH nagelfors under mars
såväl inom Tekniska Fysikers Förening som inom
Föreningen för Bergsvetenskap. Den förra som
sammanträdde den 18 mars hade Olle Hedebrant, Lars
Ingelstam och C E Wikdahl som inledare till en
diskussion med alla de gamla och några nya
synpunkter på studietid (8—10 terminer), specialisering,
föreläsningars allmänna onyttighet (de är bra för
lärarna, som tvingas följa med utvecklingen), egna
studier, praktik, laborationer samt bristen på
pedagogik (har den gjort framsteg så märks det ej på
KTH). Lars Ingelstam erbjöd sig att göra en ny
kartläggning av de tekniska fysikernas arbetsfält,
vilket alla tackade ja till. Många ansåg också att
man borde få lektorer till de tekniska högskolorna
för att intensifiera undervisningen.
Bergs fick den 21 mars höra Sven Fornander
berätta om en utredning som igångsatts vid det
lägliga tillfälle då fyra professurer inom avdelning B
vid KTH samtliga blev lediga. Den viktigaste frågan
hade varit när undervisningen inom avdelningen
skulle delas i grenarna metallurgi och bearbetning.
Kommittén ville ha denna delning efter andra
årskursen.
I diskussionen ville Gunnar Wallquist göra
linjeuppdelningen redan från början av studierna.
Professor Rosenqvist från NTH i Trondheim berättade
om en liknande utredning där.
Kurser
Konferensteknik hölls i Malmö den 1—2 mars och
i Ludvika den 22—23 mars.
Företagsekonomi för tekniker anordnades i
Stockholm under 1954 och 1956 av STF i samarbete med
Kursverksamheten Vår Ekonomi (KVE). I
september 1957 tillskrev STF och TLI gemensamt alla med
STF korresponderande tekniska föreningar i landet
med förslag om anordnande av kursen
"Företagsekonomi för tekniker", som kvällskurs lokalt på
olika platser. I samarbete med KVE har kursen
givits en "paketerad form", där man i grupper om
15 personer under tio kvällspass diskuterar i
anslutning till stillfilmer och byggbilder. På varje plats
finns kursledare och ämneskonsult. För dessa hade
ordnats en särskild ledarkonferens på KVE den
3—6 mars. Kursen går i Linköping, Örebro,
Västerås, Falun, Sundsvall och Örnsköldsvik med de
tekniska föreningarna som lokala arrangörer samt
vid ett företag i Stockholm.
Strålskydd upprepades i Stockholm den 10—12
mars på beställning av Medicinalstyrelsen. Väg- och
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
