Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 17 - Bostäder och samhällsekonomi, av Per Holm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bostäder
och samhällsekonomi
Fil. lic. Per Holm, Stockholm
333.32 : 728
När man skall försöka ge en kortfattad
beskrivning av några för den svenska
bostadsmarknaden karakteristiska drag brukar man stanna
vid följande:
Vi har ovanligt många verkligt små
lägenheter och som följd därav stor trångboddhet,
fig. 1.
Bostadsproduktionen i tätorterna har
huvudsakligen varit inriktad på flerfamiljshus (Tekn.
T. 1958 s. 00 — vi har därför relativt sett
väsentligt mindre småhus, radhus och egnahem
— än i de flesta andra länder, fig. 2.
Under efterkrigstiden har
bostadsproduktionen varit mycket stor. Bostadskostnaderna har
tack vare hyreskontroll samt statliga lån och
bidrag sjunkit kraftigt relativt inkomsterna.
Det har skett en kraftig förbättring av
utrymmesstandarden. Omkring 2,5 miljoner svenskar
bor i högmoderna lägenheter uppförda efter
1940.
Trots den stora bostadsproduktionen råder
ännu vid 1950-talets slut en kraftig bostads-
Fig. 1. Bostadslägenheternas procentuella fördelning efter antalet rum.
brist. På grund härav är ett stort antal äldre
undermåliga lägenheter i bruk.
Många små lägenheter och få små hus
Det är inte så lätt att helt tillfredsställande
förklara varför vi tidigare har byggt så små
lägenheter och så få egnahem. Men med risk att
förenkla vågar man nog påstå, att ekonomiska
faktorer varit avgörande för
produktionsinriktningen under tidigare år.
Bostadskostnaderna i städer och industriorter var så höga i
förhållande till de breda lagrens inkomster, att
majoriteten av familjerna inte hade råd att
skaffa sig en större lägenhet än ett rum och
kök; en trerumslägenhet eller ett eget hem låg
utom ekonomiskt räckhåll för de flesta
familjer. Inriktningen på små lägenheter i
flerfamiljshus blev ett naturligt sätt att tillgodose
den snabbt växande efterfrågan.
I städerna var naturligtvis också ideologiska
traditioner av stor betydelse för utformningen
av stadsplaner och val av hustyper; under den
stora stadsbyggnadsperioden årtiondena kring
sekelskiftet hämtade svenska planerare och
byggmästare huvudsakligen sin inspiration från
stadsbyggandet på Europas fastland och inte
från de anglosaxiska länderna. Resultatet blev
schackruteplaner, där kvarteren kringbyggdes
med 3—6-våningshus.
När den sociala bostadspolitiken i Sverige
byggdes ut under 1930-talet var det naturligt
att den främst inriktades på att höja
utrymmesstandarden. De statliga lån och bidrag som
infördes till stöd åt bostadsproduktionen
syftade huvudsakligen till att öka familjernas
ekonomiska möjligheter att hyra en rymlig
familjebostad, att förskjuta efterfrågan från ett rum
och kökslägenheter till lägenheter om två rum
och kök. Bostadssociala utredningen1 föreslog
1945 som riktpunkt för bostadspolitiken att
man skulle söka nå en hyresnivå, där
kostnaden för en lägenhet med tillfredsställande
standard inte översteg ca 20 % av en
industriarbetares inkomst. En modern två-rumslägenhet
betraktades härvid som tillfredsställande
standard.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
