Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 17 - Bostäder och samhällsekonomi, av Per Holm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kapitalet och på årsutgifterna för de nya
bostäderna.
De av Bostadsstyrelsen för närvarande
till-lämpade förräntningskraven innebär, att
flerfamiljshusens kapital förräntas efter 4,6 %. För
småhusen blir förräntningen beroende av
vilken annuitet som räknas på den egna insatsen.
Då egnahemslånet dels är relativt sett större
än tertiärlånen, dels amorteras snabbare, kan
man räkna med att egnahemmen ger en högre
avkastning på investerat kapital än
flerfamiljshusen. Låt oss uppskattningsvis anta att
förräntningen på det i egnahemmen innestående
kapitalet utgör 5,6 %.
Den större investeringsvolymen vid småhusen
skulle alltså motsvaras av ett väsentligt större
bruttosparande. Vid ett fastighetskapital av
2 500 Mkr blir avkastningen vid en förräntning
efter 4,6 % 115 Mkr och efter 5,6 % 140 Mkr.
Den ökade investering som en förskjutning av
bostadsproduktionen mot egnahem för med sig
skulle alltså delvis kompenseras genom högre
avkastning på kapitalet. Det finns skäl att tro
att den ökning av sparandet som skulle ske på
detta sätt, skulle motsvaras av en begränsning
av övrig konsumtion. För att ha råd att bo i
ett småhus får egnahemsägaren avstå från
annan konsumtion.
Hyrespolitik, bostadssubventioner
och inflationskonjunktur
Man hör ofta sägas att den förda hyrespolitiken
bidragit till att snedvrida konsumtionen på ett
sätt som varit ogynnsamt för den ekonomiska
utvecklingen i stort och för läget på
bostadsmarknaden överhuvudtaget.
Man resonerar ungefär så här: De låga
hyrorna har medfört att det uppstått ett
"efterfråge-överskott" som riktat sig mot andra
konsumtionsvaror — t.ex. bilar — och förorsakat
knapphetsprisstegringar inom dessa områden
och överhuvudtaget verkat expansivt på
näringslivet. Om man haft högre hyror skulle
detta inneburit en omfördelning av köpkraften
som både begränsat efterfrågan på bostäder
och samtidigt relativt sett skapat ökat
utrymme för bostadsinvesteringarna. Det skulle gått
snabbare att eliminera bostadsbristen.
Det finns många hakar i detta resonemang.
Vi skall bara peka på några. Anhängare av de
refererade tankegångarna förefaller att kraftigt
överdriva "hyrans" samhällsekonomiska
betydelse. Med hyran menas då totala
hyressum-man för den del av bostadsbeståndet som lyder
under hyresregleringslagen. Någon statistik
som anger de totala hyresintäkterna finns
såvitt bekant inte.
Följande kalkyl kan ge en uppfattning om
problemet. Enligt 1945 års bostadsräkning fanns
i landet ca 2,1 miljoner lägenheter, varav ca
35 % var hyreslägenheter. År 1957 kan
motsvarande siffror uppskattas till ca 2,6 miljoner
och 30—35 %. Totala bostadskostnaderna
inklusive bränsle 1956 var ca 4 000 Mkr, tabell 1.
För lägenheter uthyrda i öppna marknaden
var alltså den samlade hyresinkomsten av
storleksordningen 1 500 Mkr. En hyresökning inom
denna sektor med så mycket som 20 9o skulle
alltså betyda en köpkraftsöverflyttning med ca
300 Mkr. Ställ häremot att en årlig
genomsnittlig produktionsökning av 3 % ökar hushållens
inkomster med 1 200 Mkr. De anförda siffrorna
är tillräckligt belysande för att talet om att
hyrespolitiken på ett avgörande sätt inverkat
på den ekonomiska utvecklingen måste anses
överdrivet.
Även bostadssubventionernas storlek är ofta
överskattad. I detta sammanhang kan det vara
lämpligt att skilja mellan subventioner avsedda
att sänka byggnadskostnaderna och
subventioner avsedda att direkt sänka hyrorna. För
budgetåren 1956/57 och 1957/58 var anslagen till
bostadssubventionerna följande:
Budgetår
1956/57 1957/58
Mkr Mkr
Subventioner av byggnadskostnader
Egnahemslån, räntefri stående
del ca ........................ 120x 1001
Tilläggslån ..................... 200 140
Bostadsförbättringsverksamhet och
pensionärshem ................ 25 30
Summa 345 270
Subventioner till hyran
Generella: Ränteeftergifter 60 90
Speciella: Bostadsrabatter 100 140
Summa 160 230
Totalt 505 500
1 Uppskattad siffra
Av hyressubventionen är bostadsrabatterna
socialpolitiskt motiverade och utgår bara till
barnfamiljer.
Det bör vidare observeras att både
ränteeftergifter och tilläggslån är tidsbegränsade
subventioner. Om vi jämför de anförda beloppen med
det belopp som årligen investeras i bostäder
eller ges ut i form av bostadshyror, framgår
tydligt deras relativt sett begränsade
omfattning. De byggnadskostnadssänkande
subventionerna kan uppskattas motsvara ca 10 % av
totala produktionskostnaden för nya bostäder
ocli de hyresnedsättande subventionerna ca
5 % av de årliga totala bostadsutgifterna
(hyrorna). Antydningen om att bostadspolitiken
innebär någon sorts "samhällsekonomisk
cirkus" där den enskilde medborgaren får hyran
sänkt genom statsbidrag ocli betalar
motsvarande del tillbaka på skattsedeln är härigenom
tydligt karaktäriserad som struntprat.
Innebörden av subventionspolitiken är i stället en
hyresutjämning mellan nya och gamla lius och
mellan barnfamiljer och övriga familjer.
Det förefaller vara rimligare påstå att
bostadspolitiken verkat dämpande på
inflationskonjunkturen än motsatsen. Bostadsproduktionen
har icke ökat i takt med nationalprodukten
och har alltså icke varit inflationsdrivande
från investeringssidan. Priserna på bostäder
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
