Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 17 - Stadsplaneekonomi, av Gunnar Lindman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fig. A. Nyvång
i Landskrona,
en mycket
koncentrerad bebyggelse med
tomter om 270
—400 m’.
De, som bor i enfamiljshus torde också
acceptera längre gångavstånd till skolor,
idrottsplatser och liknande anläggningar än de som
bor i flerfamiljshus. Man bör emellertid av
trafiksäkerhetsskäl räkna med en decentralisering
av småskolorna så att inte de minsta barnen
tvingas passera hårt trafikerade gator. En
sådan decentralisering av småskolorna är för
övrigt ett allmänt pedagogiskt önskemål
oberoende av bostadsform. Det är ej heller bevisat,
att dessa småskolor om de bygges rationellt
blir dyrare än de större skolbyggnaderna. I
dessa senare behövs nämligen många
specialrum, som kan undvaras i småskolorna. Av
avgörande betydelse för de separata
småskolornas ekonomi är en smidig lösning av
barnbespisningen.
Lekområden
Det är felaktigt att tro att behovet av fria
lekområden skulle vara nämnvärt mindre vid en-
familjshus än vid flerfamiljshus. Erfarenheten
visar att endast de minsta barnen leker på
tomten. De fria tomtytorna i ett modernt,
relativt koncentrerat småhusområde är däremot
alltför små redan för förskole- och
småskolebarnen, som gärna söker sig ut på gatan, om
de inte har andra friområden att leka på. Då
dessa friområden också måste vara någorlunda
lättillgängliga är behovet av allmän platsmark
för lek, bollspel och liknande snarare större
per invånare i småhusområden än i områden
med flerfamiljshus. Detta uppvägs i viss mån
av att anläggningarna kan göras enklare med
hänsyn till det mindre slitaget.
Sol och trivsel
I ett fullständigt stadsplaneekonomiskt
resonemang borde man icke endast taga med
tekniskekonomiska utan även social-ekonomiska
faktorer. Men om dessa är våra kunskaper om
möjligt ännu ofullständigare än om de tekniska
faktorerna. Vi vill gärna tro, att de senare
decenniernas luftigare stadsplaner och den
därmed ökade soltillgången i bostäderna i någon
mån liar bidragit till förbättrad folkhälsa, även
0111 denna faktor har betytt mindre än t.ex.
förbättrad kost.
Sannolikt har också stadsplanens form en
mentalhygienisk betydelse, som vi dock tills
vidare endast kan ånge så att ingen vill
bestrida värdet av trivsel i en välplanerad stad
eller stadsdel, men att heller ingen har sökt
uttrycka detta värde i ett antal kronor. Och
ändå kan dessa trivselfaktorer på lång sikt
visa sig vara värdefullast och även ur
samhällsekonomisk synpunkt ett fullgott motiv för
ett mer omfattande småhusbj^ggande även om
stadsplanekostnaderna för småhusområden
skulle förbli högre än i områden med
flerfamiljshus.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
Fig. 5. Detalj
av
Nyvångs-bebyggelsen i
Landskrona.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
