Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1958, H. 17 - Enfamiljshuset i underläge, av Gregory Ljungberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
även på byggnadstekniken. Byggandet av
småhus har efter vad det förefaller icke hunnit
med i övrig teknisk utvecklingstakt. Det är en
sorglig bild som Dahlberg ger av
villabyggarens vedermödor och som säkert känns igen av
många. Här finns plats för nyskapande
insatser. Nya metoder och materiel måste
utfinnas för byggandet av husgrund och huskropp
ocli för de olika installations- och
behandlingsarbetena ocli minst lika viktig är
arbetskraftens anpassning. Möjligheten att lösa dessa
frågor ser författarna i fabriksgjorda hus eller
i att bygga småhusen i grupper. Det senare
fordrar bland annat lämplig råniark, något
som det tyvärr är ont om i närheten av våra
största städer, där den bäst skulle behövas. Ocli
i de smärre samhällena är efterfrågan ej
tillräcklig för ett gruppbygge.
Till vad som skrivits i saken må fogas några
kommentarer.
När det sägs, att hyreslägenheten innebär
något lägre investeringsbelastning för
samhället och mindre boendekostnad för den
enskilde betraktas frågan isolerad från familjens
levnadsform och konsumtion i övrigt. Det
förefaller emellertid icke otroligt att den
hyres-boende ställer andra krav på samhällets
investeringsresurser än den som bor i enfamiljshus.
Den förre är fortare benägen att skaffa sig en
sportstuga, han ställer överhuvud taget högre
krav på och tar i anspråk trafik- och
rekreationsresurser mer än den som har egen stuga.
Den senare liar mindre behov av sådant som
gemensamma hobbylokaler, han liar sin egen,
och den håller honom också sysselsatt.
Hans barn håller sig visserligen rätt litet på
tomten sedan de nått skolåldern, men de har
betydligt större möjlighet att utveckla sin
verksamhetslust hemma, antingen det gäller att
spela grammofon eller plocka sönder mopeder,
än vad hyreshusets barn liar. Det är rent av
möjligt, att de rackartyg som barn nu en gång
icke kan leva utan håller sig på en mindre
kvalificerad nivå i en egnahemsmiljö. Men
detta är endast gissningar. Det skulle vara
intressant med en jämförelse mellan människor
med samma inkomster och familjeförhållanden
boende i småhus ocli i hyreshus. Kanske
kunde studiet av sådana "sociala enäggstvillingar"
ge oss bättre möjlighet att värdera olika
boendeformer.
Svårigheten att bygga ett eller ett fåtal
enfamiljshus till rimlig kostnad tycks delvis
sammanhänga med det sätt på vilket arbetskraften
är utbildad och organiserad. Genom bygge i
grupp eller monteringsbygge söker man häva
svårigheterna, och vi har kommit ganska långt
på detta område i vårt land. Men man frågar
sig om också icke andra vägar borde prövas.
Är det verkligen i våra dagar med
fabrikstill-verkade detaljer, långt hunnen standardisering
och allehanda underlättande hjälpverktyg
nödvändigt att tillämpa den gamla
skråindelningen vid småhusbyggen? Det visar sig ju att en
händig egnahemsbyggare och den på avskilda
orter boende kan klara det mesta själv.
Skulle det icke med kloka förenklingar vara
möjligt att yrkesutbilda småhusbyggare som
kunde göra alla erforderliga arbeten vid ett
småhusbygge? Frimureriet inom skråna,
alltifrån murare till målare, är en ofrihet, som
kostar oss mycket och som särskilt går ut över
småhusbygget. Om man kunde finna en lösning
efter dessa linjer skulle en storbyggmästare
kunna ha många småhusbyggen i gång på
skilda håll utan svårigheter med arbetskraftens
inpassning ocli genom att ban har ett större
antal på gång skulle lians
materielbeställning-ar kunna bli stora och ej så orationella som
vid det enstaka småhusbygget.
Det kommunala inflytandet i olika former
över bostadsbyggandet är tydligen stort i vårt
land. Det skulle vara intressant att undersöka
denna sak. Man kan icke rimligen begära att
kommunalmän skall se byggnadsfrågan med
full vidsynthet och överblick. De har att i
första hand ta till vara det egna samhällets
synpunkter och i den bostadsbrist som rått har
ledstjärnan helt naturligt varit största möjliga
antal lägenheter snarast möjligt. Högre
stadsplanevårdande myndigheter har bara
möjlighet att avvärja direkta galenskaper. Särskilt
intressant är utvecklingen i vår största
kommun, Stockholm, men det skulle föra för långt
att här diskutera de motiv som fört till att
väldiga satellitstäder med höghus slungats ut
långt utanför staden utan organiskt
sammanhang med denna, medan samtidigt föga gjorts
för att tillgodose behovet av småhus.
En fri marknad måste återställas
De svårigheter som på många håll rått när
det gällt att få fram enfamiljshus har haft som
en naturlig följd att reklamen för denna
boendeform nästan varit försvunnen. Först
sedan försäljningsarbetet för egnahem blir
jämbördigt med den väldiga reklamfloden för t.ex.
dyra semesterresor och bilar och
televisionsapparater kan man få ett verkligt utslag på vad
människor i grund och botten önskar. För att
det skall bli möjligt fordras dock att många
lockande, inbördes konkurrerande projekt för
enfamiljshus är i gång. Det räcker icke med de
enstaka aktningsvärda initiativ som kommit
fram under de senare åren.
Då dessa frågor diskuteras hör man stundom
någon nedlåtande tala om egnahemsromantik.
Det kan vara till dels berättigat men är icke
även romantiken en realitet som en stor del
av vår tillvaro är uppbyggd på? Och bör icke,
för att återknyta till det som inledningsvis
sades, valet av vår bostad vara fritt på samma
sätt som vi har rätt att klä oss och välja vår
föda efter egen önskan. För att tillgodose detta
måste det vara teknikernas uppgift att utveckla
småhusbyggnadstekniken och parternas på
byggarbetsmarknaden uppgift att lösa de
ar-betsorganisatoriska svårigheterna. Men det
måste också vara politikernas strävan att
medverka till att människor i vårt land ges frihet
att välja den boendeform som de föredrar.
TEKNISK TIDSKRIFT 1958 2 79
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
